Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

a Bilder utur vår häfd, huggna i klippornas famn. Nordiskt ditt sinne var. De känslor för frihet och handling. Som uli forna dar lifvade vikingnrs ätt. yllde äfven din själ. Du älskade forntida bragder, Glömmande ger na för dem dagens smäsinnade flärd. Mången. finnes bland oss, som lefver encjast för stunden, Och som beprisar blott den, för att. sjelt prisas 18en. ij ibland dessa var du. Sjellständig gick du din bena, tåsom mannen det höfs, hvilken sitt värde sjelt vet, Via du dröjde i byddornas sköt törtjensten alt finna, fom i skuggornas hägn blygsam för verlden sig gömt. val och med saknad jag mins de dagar, hastigt försvunna, På du kom till mitt hem, saknade, bortgångne vän! wall då var vår, då var fröjd. Ejskogen hade en gömma, bogen icke en höjd, dit vi ej trängde Oss fram. å si bt sinne var fullt af planer för dikt och för forskning, ilyitks i kommande dar skulle. sig knyta till frukt. z Ark, taen de alla med dig ha i förtid sjunkit i grafven, Pe tu nu hvilar i ro under den grön; skande bädd. Ul mens icke du skall. Den nord, som egde din kärlek, Ori Ivars minnen du sökt draga ur glömskans förvar, lur uck säkert om dig en runa alt rista i. häfden, Ia dun til kommande tid gömmer ditt: minne, ditt namn. NR — R—rr—LSV sn