Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

alla fall så obehaglig att det kanske vore likså godt att låta saken bero på någon tillfällighet... Kan min goda värdinna garantera mig att fröken Karolinas lynne i allmänhet är lika intagande och älskvärdt som jag hittills funnit det? Det tror jag mig kunna våga. Jag har känt henne från barndomen: vi hafva känt både fadern och modern. Hvilken älskvärd, god och glad själ var ej kapten Lannerstjerna! Herr ryttmästaren har ju sjelf hört honom mycket omtalas. Och hvad beträffar fru Lannerstjerna, så veta alla menniskor att hon varit lika aktningsvärd både som mor och hustru. Bra, bra... Dessutom har fröken Karolina i sitt väsende någonting lagom. Jag har märkt att hon icke ryser för en vindfläkt eller svettas som en ladugårdspiga, om man råkar ha några grader för varmt. Och efter det bär så väl till att hon är fattig — jag hade aldrig fördragit att min hustru egt ett runstycke — så .... Men nu är det nog sagdt för i dag: vi skola tala mera i morgon middag, då jag kommer tillbaka från adet och-promenaden. Men andra middagen bar det sig så illa att värdinnan, den förtrogna, var förhindrad att emottaga det tilltänkta förtroendet. Hon kunde ej taga emot någon, och det var en verklig olycksstöt för ryttmästaren, när han, fullastad med en mängd alldeles triska ider, trädde in i förmaket, att finna de bägge vanliga rummen tomma och en djup tråkig tystnad herrska öfverallt. Rusance ut i köket, ropade han på madame: CHvad är å färde? Här fins ju icke en själ att tala med. År frun borta? Var så god och gå opp tillsej, herr ryttmästare! Maten kommer opp... Frun har flyttat I Flyttat . menniska, tala inga dumheter!4 SNånå, hon har bara flyttat utiandra ändan af huset in i sitt eget rum och lär väl inte så snart bli att träffa.