Aftonbladet – 21 juni 1861, sida 3

Hligtvis med tillbörlig grannlagenhet. Å På sjelfva valdagen skola, enligt grund-( lagen, de respektive kandidaterna formligen 1 i denna sin egenskap presenteras och rekommenderas inför valförsamlingen af nå-l: gon valberättigad inom distriktet. Kandidaterna uttala sig derefter inför valförsam 1 lingen och hvarje valman eger derpå rätt fatt interpellera dem i ämnen, i afseende is på hvilka han önskar höra deras mening. 41. En märkligare valstrid har denna gånv egt rum i tvenne af Köpenhamns nivj( valkretsar, nemligen den 5:te och 6:te. Ii: den förra var det utgifvaren af Dagblade: redaktören C. Bille, i den sednare baron 1 Å Blixen-Finecke, som gåfvo anledning tilll d debatter, som äro värda att taga känne-iq dom af. Inom 5:te kretsen egde ett förberedande j( möte af valmän rum den 12 Juni. Redak1 tör Bille uppträdde dervid. Han omtalade is att sedan två män, hvilka ett antal valmän i: önskat till representant, hade efter hvar-j(q andra undanbedt sig förtroendet, hade han hh bhfvit af bemälte valmän anmodad att blifva !1 kandidat. Han hade svarat att då han i allt jn fall ämnade söka plats i folktinget, så ville ja han der heldre representera hufvudstaden!c Toch den krets han sjelf tillhörde än något li af de främmande komitentskaper, som hade I! q erbjudit honom sina röster. (Som bekani är, hafva de väljande i Danmark rättighet il att utse representant utom valdistriktet.)l Han vände derefter sitt tal emot ledaren för arbetareföreningen i Köpenhamn, kan didat Rimestad, hvilken i sitt blad hade varnat emot Billes väljande at den. orsaken : att det vore osäkert med dennes demokratiska tänkesätt och särdeles med hans tillE gifvenhet för vallagen med dess vidt ut-!e sträckta valrätt och lika rösträit. Han be1 svarade utförligt denna beskyllning, åbero-s pande till slut att han under sin tioåriga; verksamhet såsom publicist aldrig gjort skil1 nad på porson, att han behandlat ätven den 1 fattige och trasige på samma sätt .som en(q förnäm man, att han alltid lika beredvilligt1 lyssnat till hvemhelst som hos honom an-4 fört klagomål i offentliga ärenden, att han !I 1 l C ( ( 6 aldrig låtit afhålla sig från att klandra nå-: gon derföre att denne stått på hans egen politiska linie, att han under tio år i sitt blad alltid fört frihetens och jemnlikhetens l talan. I Kandidaten Rimestad och en annan val-(c man opponerade sig mot Billes val och för1 ordade i stället en sadelmakare Olsen. Den; ene angrep ånyo Bille såsom varande ljum ji för vallagen; den andre sökte få Olsen vald it derför att han var borgare. Bille svarade v ånyo och han erkände dervid, liksom i sitt I första tal, att Olsen vore en mycket bra, c redlig och duglig man, som skulle göra sina i e valmän heder. Han skulle icke heller ha d ttrat sig emot hans utväljande, om manI icke i de talrika bref, hvilka kandidaten Ri1 mestad utskickat för att rekommendera Ol-Ih sen, hade gjort detta på sådant sätt, som ii om denne vore mera frisinnad än Bille. t Denna diskussion slutades med lifliga hurik rarop för Bille, hvarpå denne svarade med;h ett lefve för grundlagen! fl Anmärkningsvärdt är att tidningen Fee-in drelandet, som rörande många ämnen är af mycket skiljaktig mening med Billes tidl ning Dagbladet, dock förordade hans väl-)l jande, förklarande derjemte att Olsen, fastän mycket aktad och förtjent om arbetsklassen, likväl icke eger något slags förmåga och insigt, som gör honom lämplig att in-s taga en plats inom representationen och att deltaga i öfverläggningarne om rikets allmänna angelägenheter.4 — Feedrelandet yttrar. att man af tidningen Dagbladets hela hållning visserligen kan sluta, att hr Bille lutar något mera åt den byråkratiska än åt den folkliga sidan, men att han under ett årtionde deltagit i den offentliga diskussionen med talang och ihärdighet, och under den onda tiden varit en vaksam och oförsagd lörsvarare af stetsförfattningen, hvarjemte hans personliga deltagande i riksdagens förhandlingar utan tvifvel skola bli af samt inflytande afven på hans publicis verksamhet. Feedrelandet önskade derför, att hr Bille måtte bli våld och besegra det motstånd. j! som naturligtvis måste uppstå, derföre attja en tidningsredaktörs omfångsrika och olikartade verksamhet i allmänhet bedömes och värderas bättre på något afstånd än på nära håll, liksom den icke heller kan undgå att bringa honom i konflikter och skaffa honom personliga motståndare på det ställe der han verkar. På sjelfva valdagen förnyades striden mellan Billes och Olsens anhängare. Bille erinrade, att hans åsigter vore mer kända ge-it nom hans offentliga verksamhet än de flesta andra kandidaters, och att om detta 111 viss mån vore en fördel för honom, så hudeji också den publicistiska verksamheten röd-1d vändigt måst medföra den olägeuheien uttjl talaren fått många ovänner, emedan hunic måst såra deras intressen elier känslor. Hun n h —— mm JJJJJ—— — vvven— — AA AS je ng An AMKASmMAR RR AA DA N förklarade sig för em uppriktig vän af val-t4 lagen. I afseende på lifsfrågan om Slesvig, i: sade han, att han hade 1851 hållit på Dansx mark till Eidern, att han sedermera måst!åd motsträfvigt gilla regeringens eftergifter til Tyskland, och att det skulle glädja honom, ; om den eider-danska stämning, som nn ge-(s nomgår folket. blefve mera stark och varak1 tig än förra gången. Hade Danmark en Ca-! vour, en Garibaldi, en enig och till appoftvingar färdig nation, en mäktig bundsförvandt, så kunde det uppträda såsom Italien, men icke annars. Motkandidaten sadelmakaren Olsen talade om att han ej hörde till något parti, men Danmarks välfärd, ära och rätt skulle han alltid hafva i sigte om han blefve representant. Särskilt skulle han försvara 2rundtagen och vallagen mot hvarje anfall hat eller, olust. Valrätten är den fattiges I å PRESTEPELJIEA Sa I add da fann na cnrm mad AA mee