Aftonbladet – 18 juni 1861, sida 3

vald af landsthinget) och , var såsom sådan do mare :issaken. mot den. Orstedskaministeren Det är bekant att Lehmanns, likasom alla d af landsthinget valde domrarnes votum icke gicl ut på de anklagades frikönnelse, hvilket resulta blott tillvigabragtes genom deaf Höiesteret vald medlemmärnes ghet, Slutligen här Lehman verkat som itiker utanför, de parlamen a församlingarne. Då den Örstedska mi en hade utfärdat förordningen af den 2A Juli 1854, drog han icke i betänkande att för klara det gjorda steget för olagligt. Han ha vid många tillfällen uppträdt som politisk talare och iikaledes som skribent. Ännu 1860 grep han pennan till försvar för vår vallag, som bli vit angripen af män, som i den sökte grunden till folkerhingets mindre tillfredsställande sammansättning. Följaktligen faller Lehmanns politiska verksamhet isynnerhet inom de parlamentariska församlingarna. I folkethinget var han en ansedd: och verksam medlem, i riksrådet kan han betecknas som. en alltid vaksam förpost för friheten och nationaliteten, men isynnerhet i landsthinget har ham beständigt spelat en i hög rad framstående och ledande tol, så att presidenten en gång i det slutföredrag, hvari han lemnade en öfversigt af sessionens arbeten, ledde uppmärksamheten på att denna medlems verksamhet hade i en märklig grad blifvit tagen i anspråk af thinget. Det är icke fullt osant hvad ans motståndare, såväl af högra som venstra sidan, påstå, att landsthinget och Lehmann, äro nästan identiska, tydet är fran sällsynt att van kommer i minoriteten. å man nu betänker att lagstiftningen för konungariket till väsendtlig del hvilar i landsthingets hand, i det intet kan blifva lag utan dess samtycke, och att Lehmann utöfvar ett öfvervägande inflytande på detta thing, så inses att det är ett stort fel att betrakta honom såsom stående utanför det politiska lifvet. Det förtjenar dock ännu att anmärkas, att denna församling, hvari Lehmann intager en så etydande plats, ingalunda är .en samling af underordnade individer, utan tvärtom innehåller ett antal af våra mest utmärkta personligheter. Förutom thingets oersättlige, alltid återvalde ;resident, konferensrådet och Höiesteretsassessorn P. D. Bruun, som genom. sin ställning är afstängd från deltagande i förhandlingarna, finnas deri vår högt ansedde teplog och politiker professor H. N. Clausen, f. d.minister, vår verldsLerömde filolog, f. d. kulturminister, Madvig, vår store matematiker, f. d. finansminister Andre, Fedrelandets redaktör C: Ploug, f. d. ministrarne Simony, Littichau och Borgen samt den ene af Bondevennernes chefer B. Christensen, utan att dock denne, oaktadt han understödjes af förenämnde Borgen och en annan af tBondevennernes anförare, Frölund, förmår att drifva något igenom, till hvilket hans parti. neppeligen med orätt, väsendtligen tillskrifver Lehmann skulden. Ett par notabla medlemmar, som arbetat tillsammans med Lehmann, har thinget förlorat genom dödsfall, nemligen marsministerens utrikesminister grefve Knuth och vår store jurist konferensrådet J. E. Larsen som var president i riksrätten (invald af landstihinget) och dog som justitiarius i Höiesteret. De förre ministrarne grefve A. V. Moltke och kammarherren Unsgaard hafva utträdt ur thinget. Då landsthinget ofta af Bendevennernes parti framställes såsom en aristokratisk församling, bör erinras, att det likasom folkethinget framått af den allmänna valrätten. Skillnaden är väsendtligen den, att folkethinget. väljes med omedelbara, landsthinget med. medelbara val, och att detta sednares medlemmar äro underkastade en moderat valbarhetscensus. rbödigst Rudolf Warberg, Landsthingssekreterare.