Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 2

utseende, är en mycket sjuklig man, en man, som rest temligen vida omkring utan att finna trefnad någorstädes. Ingen menniska har i längden vunnit min sympati, och ingen har heller visat någon. sådan för mig. Slutligen: man må ega hvilka resurser som helst, tröttnar man dock vid sig sjelf, och jag önskar derföre finna ett passande hem, der jag under några månader kunde slå mig i ro och sköta min derangerade helsa.? Hvad kan jag göra härvid? Mycket, särdeles mycket. Först och främst, min bästa fru Smith — jag tillåter mig tala helt amikalt, emedan jag förutser vår närmare bekantskap — först och främst eger frun detta fina förstånd och detta bjertats snille, som af vissa begåfvade qvinnor kån egas under de mest olika lifvets ställningar och som tillåter dem att med den agreablaste ledighet försätta sig in i alla förhållanden... : Detta, svarade min mor med sin glada min, blir minst lika mycket smicker för herr ryttmästaren sjelf som för mig. Den, som efter några minuters. bekantskap så afgjordt tror sig kunna bedömma en annan persons egenskaper, måste i hög grad lita på sitt eget omdöme. eCharmant och sant på samma. gång... denna öppenhet, som egentligen icke, förmodar jag, kan kallas dristig, då ett fruntimmer tillåter sig den, intager mig helt och hållet. Ja, min fru, jag litar på mitt eget omdöme — det är en svaghet, hvilken dock hittills vägledt mig temligen väl... Men för att nu nalkas sjelfva hufvudpunkten, som angår det der hemmet .. nåväl, kombinationen ligger lätt till hands... jag är säker att ni redan insett allt?? m så vore, herr ryttmästare, fruktar jag...