Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 2

ämplig, skulle han utan tvifvel dertill blifva vald, men vore han åter dertill icke mplig, så borde han icke heller ifrågaxomma. I öfverensstämmelse härmed uttaades enhälligt den åsigt, att älven ifrågavarande ordförandebefattning skall genom val tillsättas. Sedan mötets första öfveräggningsämne sålunda blifvit afslutadt, hvarvid ett omisskänligt intresse för frågan idagalades, öfvergicks till den andra frågans behandling. Förre riksdagsmannen P. F. Mengel, som vid de två sisttörflutna riksmötena. varit häradets ombud, yttrade dervid att då han nu hade tillfälle att sammanträlffa med sina förra valmän, önskade dessa tilläfventyrs att erhålla en redogörelse för hans verksamhet åsom folkombud. Ehuru han efter förmåga sökt fullgöra sitt ansvarsfulla kall och varit temligen påpasslig samt väckt motioner, han också, äfvensom bidragit till protokollernas längd, kunde han dock alls icke berömma sig af att ha. uträttat något värdt att serskildt framhållas. Han hade: visserligen enligt sin öfvertygelse verkat för framvång af hvarje nyttigt förslag som vid de begge riksdagarne väckts; men noga räknadt hade af dessa icke särdeles mänga gått igenom, och då de fallit, vanligen på grund at de obotfärdigas förhinder, hade han deraf ytterligare stärkts i sin öfvertygelse om det ärvarande representationssättets oefterrättlighet. Visserligen hade vid flera föregående riksdagar förslag blifvit framlagda till nationalrepresentationens ombildning; de hade dock städse fallit, äfven de för de obot:ärdigas förhinder. Historien visade också ut ingen representation af egen drift och vöjelse reformerat sig sjelf, och dertill forIras älven en nästan ötvermensklig patrioism. Han trodde icke heller att representanterna för våra fyra stånd under vanliga omständigheter äro begåfvade med en sålan patriotism, eller skola i handling ådaalägga en sådan förr än sjelfva nationen, hvars målsmän åe böra vara, så eftertryckligt uttalar sin vilja, att de af nödvändigheven göra en dygd. Det är derföre at så stor vigt att nationen bestämdt uttalar sin vilja i detta fall. Men då erfarenheten likaledes ovedersägligt bevisat att intet genomgripanrde förslag vunnit framgång hos ständerna med mindre än att regeringen raftigt verkat för detsamma och det vore raktiskt at åtminstone de: två första stånden i alla vigtiga frågor handlade enligtregeringens fingervisning, så har det nu an setts nödvändigt, att hos regeringen direkt anhålla om: dess medverkan för en förbätnad representationsförfatining. Det är af denna anledning som borgareoch bondestånden vid sista riksdag hvar för sig afgilvit en adress, åsyftende att regeringen skulle anmodas att till härnäst sammanträdande ständer framlägga ett förslag till reform i nationalrepresentationen, och på det regeringen skulle blifva öfvertygad om. natvionens önskan i detta fall hade det ansetts mest ändamålsenligt att genom petitioner försedda med talrika namnunderskrifter lägga frågan på regeringens hjerta. Man hade visserligen i de begge folkvalda ståndens adressförslag serdeles bemödat sig att uppdaga någon skiljaktighet. Men äfven i detta bemödande, somallenast afser attåstadkomma splittring, spåras de obotlärdigas förhinder. Hufvudsaken är nu att öfvertyga regeringen om nationens verkliga önskan i afseende på en representationsreform, och dertill finnes intet verksammare medel för närvarande än att kraftigt uttala denna önskan. — Alla de vid mötet närvarande, med undantag af en kyrkoherde, undertecknade derefter den framlagda petitionen, hvarjemte exemplar al densammw utdelades för vidare spridning i orten. Vid sammankomsten inom Bro härad å