Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 2

uppkommit genom sjelftantändning. STOP DENNES DA — De sammankomster rörande dels skarpskyttefrågan och dels borgareoch bondeståndens vid sista riksdag utfärdade adresser i afseende på nationalrepresentationens ombildning, hvilka kapten Ahlgren på Negelstena i egenskap af: ordförande i Håbo och Bro: häraders: af Upsala län hushållningsnämnd utlyst, egde rum förliden torsdag och fredag å Bålsta och Tibble gästgifvargårdar, och: voro temligen talrikt besökta af ortens både ståndspersoner och allmoge: Sedan kapten Ahlgren öppnat mötet vid Bålsta med en redogörelse för: de frivilliga skarpskytteföreningarnes ändamål, ochivar ma ordalag förordat desammäå, uttalades den åsigt, att för frågan rådde inom orter ett lifligt intresse. Under den korta tidanteckningslistor cirkulerat hade redan inom Kalmar och Tibble socknar 38 unga män antecknat sig i skarpskytteklassen och 14 äldre personer i den så kallade bidragande klassen, och voro än flera deltagare inom begge klasserna att påräkna. Inom Håtuna, Sko och Häggeby socknar cirkulerade an teckningslistorna ännu, hvadan för resultatet deraf icke för: tillfället kunde. redogöras. Landtbrukarne Skogsberg och Aslander meddelade att inom Ytter-Grans :socken skulle en skarpskytteförening bildas. erforderliva gevär på jordegarnes bekostnad anskafias och målskjutningar jemte EXErcis anorduas, dervid undervisning. skulle meddelas af kunnige personer samt att jordegarne, som äfven ville bekosta ammunitionen, aiienast förbehöllo sig att, då gevären icke begagnades, förvara desamma. Dessa åtsärder, som tillvunno sig synnerligt bifall. torde äfven inom öfriga socknar blifva vidtagna. — I afseende på de anteck nade skarpskyttarne anmältes att dessa -samtlige förklarat sig villiga att vid förefal lande behof deltaga i fäderneslandets försvar. Emot de stadgar för en frivillig skarpskyttelörening för Upsala län, som af samma läns hushållningssällskaps. förvaltningsutskott blifvit uppgjorda, anmärktes endast, beträffande 13:de G, att det ansågs olämpligt, att landshöfdingen i länet skulle vara sjelfskrifven ordförande i föreningens öfverstyrelse. Man antog nemligen, att då landshöfdingen vore till ofvannämnde befattning bira sen msn odd kskioltn streak jag bestämdt beundrat i ett enskilt tyskt galleri — det är ett af dem, som jag ville kalla stillande ansigten, icke derföre, min fru, att denna unga flicka ej syns ha nog lif i sig, utan af den orsak att man vid hennes betraktande känner sig ha intagit eti opium, som inger milda och glada drömmar:? Min mor hade: en alltför säker urskilning I att förmoda det den besökande på något sätt vore rubbad, ehuru mången kunde ha fallit å den idn. Hon hade utom dess både hört honom beskrifvas och sett honom föregående aftonen med tumstock och spatserrör företaga vissa mätningar i luften utanföre huset. Det var således lätt gissadt hvilket ärende han hade, och hon smålog öfver att nu ha detta original framför sig. Får jag fråga min fru hvilka dessa damer äro? Enkefru Lannerstjerna, en ganmmal aktad vän till huset, oeh hennes dotter frökdn Karobna Lannerstjerna, hela stadens ögonsten... Men är det icke herr ryttmästare Hoving jag har äran se?4 Jo, tyvärr, min fru, är jag besagde person, en man af Gud utsedd till all möjlig otur — åtminstone har man i denna afskyvärda stad satt mina nerver på utomordentliga prot... Det är sund luft i de här rummen och dessufom någonting, som åstadkommer en välgörande reaktion i blodet. Ingenting dumt eller oharmoniskt stör ögat — enkelt, storborgerligt, estimabelt, patriarcaliskt... Jag känner mig, parol dhonneur, ganska tillfredsställd och ieke det rin gaste attakerad af någon obehaglig rörelse. I sådant fall behagar herr ryttmästaren kanske vara god och taga plats! : Med nöje... Saken är den, min nådigaste, att jag, ehuru med ett någorlunda friskt