Aftonbladet – 14 juni 1861, sida 2

skall sakna detta goda medel och vara bundet liksom i tvångströja. Luther sjelf hade en ånnan åsigt, hvilket synes af hans ofvan citerade yttrande. Ingen må påstå att lärans enhet fordrar sådant. Det vore alldeles nog, för att fast och säkert bibehålla den, att ingen lärobok i nu ifrågavarande ämne finge vid någon skola, offentlig eller enskild, vid undervisningen begagnas, som icke vore en förklaring af Luthers lilla katekes, och som icke derjemte, på K. M:is föranstaltande granskad, vore befunnen ortodox, samt i sådan egenskap af honom i nåder tillåten. Ar läroboken med detta tillstånd försedd, så må han sedan vandra ut i verlden, att inom kyrka och skola försöka sin lycka. Detta skulle frammana allvarliga försök af nitiske och skicklige män, och det skulle ihom detta ämne, såväl som inom hvarje annat, inträffa — att det dugligaste snart gjorde sig gällande. I det ofvan sagda tro vi oss alltså hafva antydt, att den metod, som tid efter annan gjort sig gällande vid ungdomens undervisning i kristendom, har gifvit katekesen en alldeles oriktig och obehörig plats. Guds heliga ord och ej katekesen är oss gifvet till Iedstjerna genom lifvet. Ur detsamma borde derför all kristendomsundervisning utgå, och derinom borde den alltigenom röra sig. En lärobok får dervid ej vara annat än en handledning. Såsom sådan är den gagnelig. Nu har dock katekesen från barndomsoch ungdomsåren till största delen utträngt den heliga skrift, samt i sjelfva verket sökt intaga dess plats. Genom sin pedagogiskt förslöande framställningsform at frågor och svar förebygger den derjemte allt allvarligare tankearbete och gör hela kristendomsundervisningen kall och torr och tråkig för både lärare och lärjunge. Sålunda utföres vår ungdom i lifvet, obevandrad i bibeln, som dock skulle vara ljuset på alla dess stigar, samt utan öfning och vana att tänka öfver de ting, som i den innehållas. Hvad under då, om den med sina i kristligt hänseende outredda begrepp och oklara känslor är mottaglig för alla otrons läror och alla möjliga fria fantasier, hvad under om den, som agnar, drifves af hvarje vindkast? Deremot har man under mycken möda belastat den med en lång och torr minneslexa, som med allt sitt tråk under en längre följd af år väckt leda, ja torde hända äfven inom månget hjerta verklig bitterhet och fiendskap mot sjelfva den heliga skrift, såsom hvars representant den skådas. Vi kunna således ej inse annat än att man med denna undervisningsmetod gjort stor skada. Det kan ju ej nekas att okunnigheten i det heliga ordet är stor bland så väl bildade som obildade. Att en oriktig ledning under ungdomsåren i detta afseende bär på sig en dryg skuld, är vår innerliga öfvertygelse. Det är sannt,. att bruket ej bör bära skulden för missbruket, men om det befinnes att missbruket har sina psykologiska grunder och sålunda, trots alla föreskrifter, ej står att förekomma, så blir förhållandet annorlunda. Att nu missbruket med katekesutanläsningens bedrifvande är nog allmänt, måste väl hvarje -samvetsrannt pröfvande blick snart inse. Men ett fevis för det högeligen ringa hopp man öfverallt hyser, att detta skall kunna förekommas, är det hos största delen af befolkningen utbredda ogillande af metoden samt den köld och det misstroende, hvarmed den betraktas, något som gifvit sig i ett uttryck i de trenne ståndens anhållan hos K. M:t vid sistförflutne riksdag om afskaffande af densamma: Skulle i det ofvan framställda ligga någon sanning, så är det ock hög tid att i den öfverklagade undervisningsmetoden en ändämålsenlig förändring vidtages, då vi dagligen nödgas se vårt svenska Zion från alla sidor öfversålladt. med väldigt ogräs i ymnigt mått och med så mången giftig ört som sprider sitt förstörande doft kring da och höjd. Må ungdomens undervisning i kristendom bli i främsta rummet bibelundervisning, må läroboken göras till ledning dervid, må formen af fråga och svarur dess framställning förvisas, och må läraren anmanas att icke ålägga utanläsning af dess stycken. Hvad skulle följden af en sådan anordning blifva? Vi kunna icke inse någon annan än denna. Pastor skulle i enlighet med densamma vid konfirmationsundervisningen samt vid komrhunionoch husförhör se sig uppfordrad att, naturligtvis med läroboken till ledning, dock städse under sitt frågande och undervisande utgå från bibeln. Detta vore af stor vigt och af det mäktigaste inflytande. Det kunde ju ej annat än med största kraft tvingande verka ned på skolans alla områden, från de högsta till de lägsta, och kanske skulle just detta för barnens skull äfven öppna bibeln i månget hem, der den nu är en tillsluten bok. 37 DANMARK: mot.