Aftonbladet – 13 juni 1861, sida 3

vid rådhusrättens tredje afdelning för fjerde resar stöld till lifstids fästning. Under det Burströn väntade på utslaget i rättens förmak, begärde han att få gå ut, hvilket tilläts. Nedkommen i : De kastade han en hand snus i ansigtet på dstad ssoldaten, som bevakade honom, i afsigt at undkomma, hvilket dock misslyckades. Ansvar för poliskonstapels öfverfallande. En arbetskarl, som i rusigt tillstånd tilldelat poliskonstapeln Storm en knuffning samt ett slag med handen, dock utan att åkomma följt, ha blifvit af rådhusrätten dömd för poliskonstapels öfverfallande till två månaders straffarbete. — En mängd personer hafva i dag varit inkallade till poliskammaren och blifvit bötfällda derföre att deras hundar ej varit, enligt föreskrift, försedda med munkorgar och halsband. — För stöld misstänkte och häktade arbetskarlen Otto Danielsson, som, enligt Irvad vi förut omtalat, föregifvit sig kunna med nycklar taga reda på tjufvar och tjufgods samt i härvarande häkte förehaft trolleriförsök med en nyckel och eh psalmbok, dömdes i dagTör signeri till 40 daler silfvermynts böter eller i brist deraf till 12 dagars fängelse vid vatten och bröd. Deremot kunde han, i brist af bevisning, ej fällas till ansvar för den stöld, hvarför han på misstanka blifvit häktad. Förmodad förfalskning. Göteborg. Vice häradshöfdingen A. Greiffe, ombudsman vid Göteborgs hypoteksförening, har den 7 dennes för polisfiskalen Lang anmält, det han trodde en af bagaremästaren C. Lindström såsom hypotek för ett lån å 1200 rdr i samma förening inlemnad rTevers å nämnde summa vara af kakelugnsmakaremästaren Ringner förfalskad. Vid i går härom hållen undersökning i poliskammaren uteblefvo, oaktadt kallelse, såväl indström och Ringner som ock de båda vittnena å reversen. Det upplystes äfven att Lindström skall hafva afvikit från orten, hvadan målet uppsköts för hans efterspanande. Ringner har i vittnens närvaro förklarat reversen ej vara af honom utgifven. Wexiö den 7 Juni. Den bekante fästningsfången Wilhelm Andersson, som de första veckorna efter sin sednaste häktning förnekade all annan brottslighet under rymningstiden från medlet af Oktober till medlet af Februari än begagnandet af veterligen falskt pass, föranläts omsider, då sysslolösheten begynte bli honom odräglig och han fick löfte att efter en öppen och sanningsenlig bekännelse erhålla sysselsättning samt af rg rea spa förbättra sia fångkost, att först för fängelsedirektören och sedan vid domstolsransakningen omtala att han under sin sednaste frihetstid begått icke mindre än sju inbrottsstölder, nemligen först på ett bondställe vid. vägen mellan Marklunda och Elmhults gästgifvaregårdar, der han tillgrep mat och kläder, de sednare att utbyta mot sin fångdrägt; dernäst på Diö bruk, så på kaptensbostället Skatelöf, vidare å Bruzaholms bruk; å säteriegendomen Ribpbingshof i Östergötland, ett bondhemman i närheten af Qville Fappärsbrok i Jönköpings län och slutligen på Trollebo inom sistnämnde län. Sedan han, efter utförandet af dessa bragder, uppehållit sig-någon tid hos förre fästningsfången Ivar, boende i Alsheda socken, och hos honom i förvar deponerat fyra guldur, tvenne tobakspipor och diverse klädespersedlar, tillgripna vid de här omnämnda inbrotten, begaf han sig öfver: Helsingborg till Köpenhamn, dit han med något mer än 1000 rdr rmt på fickan anlände dagen före julafton och derifrån han ämnade med första lägenhet begifva sig till Amerika. Pennin: garne vexlade han nu i danskt mynt, lemnade sin värd 100 rår i förskott på mat och logis,. förvarade 800 rår i en mindre plånbok, den han ständigt bar i bröstfickan, och inneslöt, efter kompletteringen af sin garderob, den lilla åter stoden, utgörande klingande mynt, i en portmonnaie, till hvars förvaringsställe en annan ficka utsågs. En afton under julhelgen mötte han på gatan en elegant klädd dam som helt artigt inbjöd honom att göra sig sällskap till hennes bostad. Lockelserna af en sådan sirn kunde han. ej motstå. Han antog således invitationen och tillbragte ett par timmar hos denna sin nya bekantskap. Under hemgåendet besökte han en ölstuga, intog der någon förfriskning och vandrade så utan vidare äfventyr till sitt logis, der han vid afklädningen saknade sin — plånbok. Skyndsamt begaf han sig ut att uppsöka det fruntimmer, hos hvilket han med allt skäl trodde sig ha förlorat de 800 rdr plånboken innehöll; men, obekant som -han varmed lokalerna inom den danska hufvudstaden, lyckades han ej i sina forskningar få reda Bå hvarken gatan eller huset der han innevarit. Plötsligen blottad på en ganska ansenlig reskassa, gjorde han flera fruktlösa försök att skaffa sig arbete. Sedan skiljemyntskassan sammansmält till 18 rdr, och enär han icke vågade begå stöld i Köpenhamn, der polisen är för duglig, återvände: han den 29 Januari öfver Helsingborg till Sverge och var på väg till vännen Ivar i Alsheda, då han den 15 Februari blef gripen. — Inom fängelset är W. Andersson ett mönster af stillhet och ordentlighet och ger aldrig anledning till några anmärkningar. Till sin första stöld förleddes han vid 17 års ålder af en gammal inpiskad tjuf, vid namn Bruhn, från Göteryds socken, och förvarades då en längre tid under pågående ransakning i det då befintliga frenstheteten elset härstädes, der han i egentig mening invigdes till brottet. Mera än en gång har han försäkrat fängelsedirektören att, om cellsystemet varit här infördt vid tiden för hans första förbrytelse, han aldrig skolat återfalla i den synd, för hvilken han nu pliktar. Hos Ivar har vederbörande kronobetjening anställt visitation efter den ofvan uppgifna depositionen. Den hade han emellertid, sannolikt uppskrämd vid underrättelsen om sin medbrottslings häktande; förstått att undangömma, hvaremot han för innehafvande af annat tjufgods togs i förvar och lärer nu derföre undergå straffarbete i Jönköpings cellfängelse. (W. B.) LANDSORTS-NYHETER 5 Pr PE UFELL Fö VED MIR CT nde mn ARR