Aftonbladet – 13 juni 1861, sida 3

Maria tryckte ömt sin makes hvita afmiagrade hand och återtog: : Nog af — här ser man allt hvad lifvet vällust ör: Här rankan frodig står med evigt gröna bladen, Och klart champagnevin hörs fräsa i kaskaden, Och skogar af citron ses växa utanför. Vi snart med procession till stora salen hunno, Hvars prakt ej skildras kan med ord, Och kring ett aflångt jaspisbord Olympens gudar för oss funno. salens fyra hörn ur hvar sitt lejongap En klar och vågig ström sig upp 1 höjden tränger Som åter regnar ner i guldbassänger, Och det var ungerskt, rhenskt, bourgogne och vin de Cap. En punschbål af smaragd än mera.prakten ökte: Den var som Björkfjärn vid — hvad lukt den kring sig spred — Ty våra bålar här betyda ingenting...5 Halt nu, kära Marial4 yttrade mannen med en öfverhandtagande mattighet. Vi ha. nog för det här numret. Jag hör dessutom hlla Karolina, min älskling och din afbild. Ack, måtte lyckan icke alltför styfmoderligt handla mot något af våra barn — men skönheten är en så blottställd egendom. : Den lilla tjusande dam, om hvilken fadern talade — fjerde barnet af fem — kom nu inhoppande och störde samtalet. Och kanske var det kapten Lannerstjerna förbehållet! alt kasta en siareblick in 1 framtiden, ty han smålog så som de göra, hvilka se glada syner. Den följande lördagen kom Mb RE ut, förstärkt af några tillfälliga småroligheter, förskrifvande sig från apoteksklubbens bond-repertoir. Men ehuru subskriptionen steg, ja ehuru staden skulle hafva subskriberat på det allra magraste blad, endast det kommit ut — ty hur älskad var ej redak