Aftonbladet – 12 juni 1861, sida 2

såg Ape 1 armån för den ene såvälsom j. för den andre; han inrättade fritt valda kom-: munalstyrelser; Han införde större frihet il handel och näringar och gaf sålunda enhvar l: rätt att föda sig med sitt arbete; med ett) ord: han omgjorde den franska revolutionen, med der skilnad att här utgick hvälfningen ofvanifrån, men der nedifrån. Jag sade att han fomgjorde revolutionen. Det vore riktigare att säga att han inledde och förberedde; den. Ty Napoleon, som vid i: första ögonkastet insåg faran af Preussens l:; pånyttfödelse iliberalanda, fordrade att den patriotiske ministern, som vågade drömma om att göra sitt land lyckligt, skulle afskedas. Steins planer öfvergingo dock till hans I; efterträdare, och Preussen fortsatte lugnt sin revolution. Svara mig nu på samvete: tror du att Preussen någonsin skulle ha : bortsopat feodalväsendet, afskaffat lifegenskapen, upphäft de adliga godsegarnes domsrätt, kort sagdt, tillämpat från ofvan till nedan på samhällsskalan: franska revolutionens : valspråk: Frihet och jemnlikhett, om dess armå hade vunnit slaget vid Jena, Nej, tusen gånger nej. Ty, som en af förra seklets filosofer sade: Nederlagen gifva någon gång lärdomar, men segrarne aldrig! Vore Preussen ännu så feodalt som förr, ännu behäftadt med träldom, vore det utan tanke-, handelsoch näringsfrihet, skulle det utan tvifvel stå på samma punkt som Ryssland och Österrike. Du finner således att Preussen har vunnit i.slaget vid Jena. Det förlorade sin här, men det har vunnit sin frihet, och friheten har skänkt det rikedom, upplysning, litteratur, med ett ord: intellektuelt, moraliskt och industrielt försteg i Tyskland. — Den der teorien, att den nation som förlorar på slagfältet är den vinnande parten, smakar litet sofism vid första känseln, sade jag. Utan att inlåta mig-i någon diskussion härom, vill jag emellertid bedja dig säga mig på hvad sätt Ryssland har vunnit vid Sewastopol. — Mycket gerna, svarade min originelle vän. Du mins att kejsar Nikolaus — förderflig i åminnelse — uppsteg på tronen ur en kasernuppresning. Häri ligger för öfrigt ingenting ovanligt, ty czarismens bistoria är ingenting annat än en lång tragedi, fortlöpande genom lika många akter som ryska riket haft regenter. Fadermord, barnamord, mord å mannen af makan och å makan af mannen utgöra den hemliga artikeln i ryska konstitutionen, skrifven med stål: ellergift på hvarje sten af kejsarpalatset. Som sagdt, Nikolaus invigde sin regering med rilitäriskt undertryckande af ett militäriskt.ståtskuppsförsök; och alltsedan regerade han söm en gammal kavalleriöfverste, med hästens sidor ständigt blodiga af sporrhugg och sjelf liksom i ett vildt-rus. Han förde kriget på Kaukasus för att hålla sin armå i öfning och företog sitt första i mot Turkiet för att rekognoscera vägen till Konstantinopel. Mot Europa antog han samma braskande ton och visade en lika bister uppsyn som Agamemnon på sin tid mot de öfriga konungarne. När Julirevolutionen utbröt slipade han sin värja och hotade Frankrike med en ny invasion. När Polen försökte återvinna sin plats bland nationerna, lärde han nittonde århundradets Europa huru man mördar ett folk i stort, så att Attila måste ha vändt sig i grafven at afund. Vid första underrättelsen om Februari-revolutionen ropade Nikolaus till sina adjutanter: Till häst, mina herrar! Men när han såg hela Europa i eld och lågor lät han dem åter sadla af. Först då Ungern stred ansigte mot ansigte med Österrike gaf han det en dödsstöt i ryggen. Sedan, då Frankrike och England voro i en ömtålig ställning till hvarandra, tänkte han: Nu är tiden inne! En af mina söner heter Konstantin, och mellan Konstantin och Konstantinopel är ju samma välberäknade harmoni som mellan svärdet och slidan. Hvärpå han ryckte an mot Konstantinopel, -under: den sinnrika förevändningen att han skulle återfordra nyckeln till ett kapell. Europa skälfde vid detta infall. I folkinbillningen lefde ännu ryska soldaten sådan som Napoleon skildrade honom: det är ej nög att döda honom, utan man måste ätven stöta till honom för att få omkull honom. Men: denna mytiska arme höll icke stånd någonstädes:. Den visade Omer Pascha fotsulorna vid Donau; den led ett skamligt nederlag vid den obetydliga fästningen Bilistria; den dukade ännuw vanhederligare under å de ointagliga höjderna vid: Alma; när den öfverrumplade de allierade armåerna vid Inkerman behöfdes det bara en handfull folk för att vräka den ned i klyftorna vid Tsehernaja; och till slut kapitulerade den på eget område i det befästade lägret vid Sewastopol. Fallen i sin egen äregirighets snaror dog Nikolaus under denna tid at harmfull förtviflan. — Hvarför skulle han dö af förtviflan när, enligt ditt förmenande, det var Ryssland som skulle vinna på nederlagen å Krim? invände jag. ; — Ja, visst var det Ryssland sam vann, vidhöll han. Kriget hade lärt kejsar Alexander att en slaf icke är riktigt menniska och att ett folk aflifegna ej är mycket bättre änen boskapshjord; att sådan medborgaren: är, sådan är soldaten. och att på slagfältet 8