Aftonbladet – 12 juni 1861, sida 2

STOCKHOLM den 12 Juni, Nyttan af nederlag. Eugne Pelletan, den snillrike franske pu-? blicisten, som på senaste tiden mera sällan! 9 låtit höra af sig, har nyligen i en uppsats!! uttalat sig öfver den motsats, som ofta föreIC finnes emellån ett folks krigsära samt dess verkliga lycka och fördel. Hvad han der!1I yttrar vär lika populärt som lärorikt; isynic nerhet förtjenade det att väl behjertas i förjf fattarens eget fädernesland, der man så lätt 1 för la Gloire? glömmer bort folkets både t politiska frihet och ekonomiska välfärd. — C Det finns ingen menniska, yttrar han, som! c är farligare för sig sjelf än en af. mina be-je kanta. Han säger ut allt hvad han tänker; ia och. han tänker som ingen annan. Häromdagen träffade jag honom på konstexposiI tionen, der han betraktade den stora taflan: ( öfver. slaget vid Solferino. ib — Vet du hvem som vann det här slaget? frågade han mig. Och utan att lemna mig tid att svara tillade han med mycket säker 6 i I I ton: Det var Österrike. — Förmodligen på samma sätt som Preussen vann slaget vid Jena, sade jag småleende. : — Alldeles! — Och som Byssland vann segren vid Sewastopol. Han såg på mig med förvåning. — Jag tror att du har gissat min tanke, sade han. — Ja, jag är verkligen rädd att jag gissat mig till en ny paradox. — SParadox, säger du. Du skall få se att du kommer att dela min åsigt. Derpå stog han mig under armen och förde mig bort till ett mindre besökt rum. — Här kunna vi prata mera -ogeneradt, sade han. Vi skola taga sakerna efter tidsföljden: Jag sade att Preussen hade vunnit slaget vid Jena. Hör nu huru jag bevisar det: Fredrik den Store — så kallad derför atti han: i-så stor skala missbrukade vapnen — regerade endast för sin arme och genomj sin armå. Han ansåg adeln för kasernens blomma, och derför: bevarade han. omsorgsfullt hela feodalväsendets barbari i sitt rike. Endast adelsmän kunde få bära epå-) letten, och en simpel löjtnant iog försteget af en minister. ; Under Fredriks tid fanns i Preussen hvarken konst, Hteratur, poesi, näringar eller handel... Filosofien talade franska i Potsdam.. Industrien qväfdes i skråens tvångströja. Staten hade gjort handeln till ett kungligt monopol och. sålde cikoria under aamn af kaffe. Fredrik. slog oförtäckt falskt mynt. Hvad angår landets ekonomi, så vägrade han af grundsats attlåta sätta landsvägarne i skick, emedan han förmenade att farbara vägar skulle vara en öppen breseh för fienden att tåga in igenom till hjertat af hans rike: Sedan man genom prygel gjort preussiska armån till hjeltar, slog den Österrike, slog Frankrike, slog Ryssland, slog Preussen sjelft: ty, utan att precist ställa sig upp emot det i öppet fältslag, plundrade armåen alltsomoftast de civila medborgarne. Uppblåst genom sin krigshärs styrka och framgångar skötte preussiska regeringen numera sina förbindelser med främmande makter grälaktigt och kitsligt samt ville vara polismästare för Europa. Så blandade den sig i Polens affärer för att göra ända på Polen; så intervenerade den i Holland för att qväfva friheten; så intervenerade den i Frankrike för att. qväfva revolutionen. Men så kom den stunden, då Napoleon från sadeln såg preussiska armån fly för honom och, pekande på den; sade tillisin generalstab: Der sen I en monarki i ett vackert tillstånd! Preussiska monarkien föll verkligen för första stöten. Napoleon uppgaf sjelf anled: ningen dertill. SjPreussiska armen förtryckte folket, sade han, och derför gladde folket sig åt armens aederlag. När denna armå väl var skingrad var den ock försvunnen, ty det fanns ingenting att sätta i dessställe, emedan den ej bade hela folket till ryggstöd. Etter slaget vid Jena behandlade Napoleon. Preussen utan barmhertighet. Med ett enda tag klippte han af-hälften af dess område, och dessutom afpressade han det en krigsskatt, som ej lemnade det öfrigt mera änj det-nödvändigaste. — Det var på det sättet som Preussen vann slaget vid Jena! afbröt jag min vän. — Vänta litet; vi ha ej hunnit längre än till början ännu, återtog han. Under-denna Preussens motgång öch förtviflan steg ur hopen upp entänkare och statsman : friherre von Stein, ett snille, lärjunge af Turgot. Han insåg att sedan armån vållat Preussens un-j dergång kunde-endäst nationen rädda det. För det ändamålet gjorde han preussarne uäll en nation. Och på hvad sätt? Jo, genom att gifva dem friheten. j Först gaf han dem tankefrihet: han grundlade universiteterna i Berlin och Breslau; han aflyste sfeodalväldet, upphäfde den person-4 liga dagsverksskyldigheten; han stadgadell jemnlikhet i beskattning för adelsmäns och) bönders jord; han öppnade tillgång till offi-jl. — —