Aftonbladet – 11 juni 1861, sida 3

rum angående inköp: af ett Felldin tillhörigt bränneri. Grefve Sparre anmärkte att åklagaren förra rättezångsdagen uttryckligen erkänt att han ej bestridde arrendets verklighet. . Derom kunde således vittnesförhör ej ega rum; och ytterligare da för flera vittnens hörande i fråga om den vidhållna delen af angifvelsen strede mot häradsrättens beslut, som ålagt åklagaren attidag medföra den bevisning, hvaraf han ville sig begagna, vid äfventyr att målet i alla fall afgjordes. Rätten afkunnade derpå efter öfverläggning det af oss förut omförmälda beslut, genom hvilket framställningen om ytterligare uppskof afslogs och åklagaren ålades genast afgifva slutpåstående. Sedan åklagaren, på sätt vi äfven förut nämnt. törklarat sig härtill nu, innan han fått taga dei af protokollen i målet, ej vara beredd, men-i allmänhet vidhållit sitt påstående om öfverträdelse af 8 1 i bränvinstillverkningslagen, och grefve Sparre häremot invändt, att något ansvar för öfverträdelse af denna 8 ej funnes stadgadt, hvadan påståendet vore absurdt, anhöll grefve Sparre att få framställa sina skriftliga rekonventionspåståenden, af ungefärligen denna lydelse: Ehuru åklagaren numera frånträdt det i stämningen förnyade gånger framställda påstående, att arrendekontraktet blott vore pro forma upprättadt, så är likväl detta påstående uti en till j domstol uttagen stämning framstäldt, och då åkla-. zaren derjemte emot mig fullföljt åtal om en understucken bränvinstillverkning, hvilket åtal för min heder såsom embetsman och medborgare är förnärmande, utan att kunna med någon den ringaste bevisning styrka sitt påstående, så bör ett sådant förfarande icke lemnas onäpst. Då våra lagar tillåta en person i landsfiskalen Askeroths ställning att, utan attunderställa sin åtgärd högre myndig ets pröfning, ställa till rätta en embetsman af obefläckad vandel, att släpa honom 40 mil från sitt hemvist, och göra honom såsom en å missdådare till:föremål för nyfikenheten, så hafva de derjemte genom kongl. förordningen 1733 och kongl. rordningen 1739 inskärpt den grundsats, att landsfiskaler äro för sina åtal ansvarige enligt 60 kap. missgerningsbalken, och jag yrkar således enligt detta lagrum ansvar å Askeroth för falsk angifvelse samt ersätnihg för min inställelse. Parterna fingo derpå afträda, medanz rätten öfverlade till det utslag, hvars ordalydelse vi redan i vår första redogörelse återgifvit i det närmaste ordagrannt, och genom hvilket grefve Sparre frikändes från allt ansvar i målet, liksom äfven de i, rekonventionsväg framställda ansvarspåståendena mot åklagaren ogillades, men åklagaren ålades ersätta kostnaden för grefve Sparres och vittnenas inställelse vid tinget. — E. 0. kammarskrifvaren C. Hervan har i dag, på grund af fullmakt, fått lyfta den summå af 1775 rdr 85 öre, som justitiekollegium blifvit, enligt K. M:ts dom, af öfverståthållare-embetets kansli ålagd att utbetala och hvarför utmätningsförsök varit gjordt hos kollegium, Vi skola i morgon mödäria vidare upplysningar rörande denna ovanliga sak. — Traktören WacHt och åkaren Isaksson hafva i poliskammaren blifvit fällda att hvardera böta 20 rdr rmt, derföre att de af en skeppare, innan han ännu lagt till vid bron, inköpt en last af omkring 200 tunnor potatis, som de sedermera mot förhöjdt pris utminuterat. — I går. förmiddag inträffade den tilldragelsen, att drängen Westerberg, i tjenst hos fabriksbolaget Hylin komp., under häftigt och vårdslöst körande öfverkörde timmermannen Jonssons åriga dotter, hvilken så illa skadades att hon ögonblickligen afled. Polisförhör om olyckshändelsen har i dag enskildt hållits af polismästaren Ekströmer. Hvad vi emellertid erfarit är att barnet legat och plockat gräs å gatan tätt utanför porten till föräidrarnes bostad i huset n:r U vid Nya gatan invid Nytorget, dervid Westerberg kört så vårdslöst och hejdlöst att ena hjulet gick öfver och alldeles krossade barnet: hufvud. Undersökningen kommer satt föortsättas nästa fredag. En tjuf gripen af några små, pojkar. Göteborg den 8 Juni. Då ett mjölkbud, pigar Anna Maria Andersdotter, i tjenst hos possessionaten G. Lundström på Sätvenäs i Örgryte socken, i söndags mellan kl. 6 och 7 på efter middagen varit uppe uti byggmästaren Ullrich: hus vid Fisktorget, för att aflemna mjölk, dervid häst och kärra med mjölkkärl varit stående utanför porten och hästen derjemte varit bunden, hade en okänd karl bemäktigat sig alltsammans och dermed begifvit sig på. flykten. Pigan Andersdotter, härom underrättad af en person, söm händelsevis bemärkt affärden, skyn: dade väl genast nedåt Rosenlundsvägen, för ati ertappa en men kunde endast få se er skymt af häst och åkdon, :som ilade undan ge nom allen utåt Husargatan i Haga. . Under tiden bemärkte tvenne små barfotade pojkar, bröderha Johan August och CarlAlfred Börjesson. att en häst med kärra stannat utanför ett vid slutet af nämnde gata beläget hus, der bagarei Eriksson är boende. Uti kärran sutto tvennt karlar, af hvilka den ene igenkändes vara er arbetskarl från landet vid namn: Anders Olsson. som på morgonen samma dag uti något ärende besökt pojkarnes fader. Sedan Olsson, som varit rusig, innevarit några ögonblick i porten til berörde hus, hade han återsatt sig upp i kär ran, hvarefter han piskat på hästen och i full fart styrt kosan utåt Slottsskogen, då pojkarne. hållande sig fast vid kärran, såsom gossa ibland för ro skull bruka göra, springande följt med på resan, troende att hästen och åkdonet tillhörde Olsson. Härunder träffades en bekant. barfotingen Carl Magnus Svensson, som varit : Slottsskogen för att plocka blommor. . Dennt pojke bemärkte i detsamma en qvinsperson, son var Anna Maria Andersdotter, komma springande efter och ropande att fasttaga tjufven ut: ärran. Alla tre pojkarne hade då tagit till benen så mycket de förmådde för att kunna ertappa denne, hvilket ock slutligen lyckades, ty i närheten af Margreteberg blef Olsson upphunnen, då Carl Magnus Svensson fattade tag uti betslet, biträdd af de båda andra små barfotingarne, hvarigenom hästen gick baklänges och kärran stannade med ena hjulet i diket, som sjorde ett slit på hela farden. Emellertid hade den andre karlen, som ej var känd, visligen aflägsnat sig utur kärran, väl inseende att här fiskats i grumligt vatten. Olsson kapitulerade dock ej så lätt, utan sökte att undkomma pojkarne, men dessa erhöllo i detsamma biträde af månadskarlen S, P. Svensson samt skomakaregesällerna Rosengren och Gillin, hvilka under en promenad i Slottsskogen. varsnat Andersdotter komma : springande med en mjölkbytta i handen och gråtande ropa om hjellb hvarefter de blifvit vittne till uppträdet mellan Olsson och pojkarne. Denne blef härpå uti mjölkkärran återförd till staden, der hans resa slutade i — finkan. Vid polisförhör i tisdags påstod Olsson, som är från gården Backa i Istorps socken i Marks härad, att han i söndags på eftermiddagen varit så ankommen af starka drycker, att han ej kunde. erinra Je det minsta om färden utåt Slottsskogen, ej heller sade han sig veta: hvem den person varit, som åkt tillsammans med honom. Hade han verkligen företagit sig en så