Aftonbladet – 11 juni 1861, sida 3

; I den ha en karl, som han kunde lita på, särdeles som Berg var mycket het af sig och det kunde behöfvas att jag medlade med folket. Söderbbrg hade dessutom tillagt, att han hade mygket att säga. Åklagaren anhöll nu, sedan vittnesförhöret va slutadt, att häradsrätten måtte bevilja uppskol med målets ytterligare yng till nästa lagtima ting, på det åklagaren dels kunde få afhördt såväl nu vid vite inkallade mån uteblifna vittnet inspektoren Alsing, och ett annat nu åberopadt vittne, gästgifvaren Felldin, dels blifva i tillfälle yttra sig öfver grefve Sparres skriftliga genmäle och öfver de nu afgifna vittnesmålen: hemställande åklagaren derjemte, huruvida icke Alsing, :som förmält sig hafva svårt att lemna sin befattning för att fara till Tibble, skulle kunna få afgifva sitt vittnesmål inför rådhusrätten i Upsala, der han vore boende. Grefve Sparre anmärkte, att åklagaren vid de dtre särskilta rättegångstillfällen, som saken föredvarit, ej kunnat förebringa ringaste bevisning till stöd för sin angifvelse, och dock begärde han nu ytterligare uppskof., Grefven vädjade till Jrätten huruvida det kunde tillåtas åklagaren att Åpå sådant sätt ytterligare draga ut på tiden med en rättegång sådan som denna. varför hade icke åklagaren dragit försorg om Alsings instäl lelse vid detta tillfälle, och hvarföre hade han försummat att inkalla honom till förra rättegångsdagen? :; Åklagaren och domhafvanden upplyste, att bevis var företedt, att Alsing varit kallad äfven till förra rättegångsdagen samt att han nu varit kallad vid vite. Grefve Sparre, fullföljande sitt anförande, sporde åklagaren om han icke visste med sig, att Alsing och han, åklagaren, voro så mycket i konnivens med hvarandra, att han ej borde i detta mål åberopa Alsing såsom vittne? Det vore bland annat upplyst genom åklagarens egna yttranden till personer vid förra tinget, att Alsing var den som till åklagaren lemnat det då företedda anonyma brefvet. (Grefven åberopade till stöd för detta påstående några närvarande personer såsom vittnen, men dessa eller åtminstone några al dem yttrade genast att de ingenting sådant hört) . Hvartill tjenade då yrkandet om pg om ej att få draga ut på tiden för att få ytterligare chikanera honom, grefve Sparre, med denna skandalösa rättegång. Grefven ville dessutom styrka med vittnesmål af tre i tingssalen närvarande ng (dem han namngaf), att åklagaren vid förra rättegångstillfället yttrat, au han, för att chikanera grefve Sparre, skulle draga ut på tiden med denna rättegång så länge han lefde. En af de åberopade personerna framträdde och förklarade sig så mycket mindre ha kunnat höra något sådant, som grefven uppgifvit, enär han ej ens var tillstädes den förra rättegångsdagen. dänga erhöll derpå ordet och sade sig ganska väl finna, att grefve Sparre ville försöka att med sin personliga höghet afskräcka honom från att fullfölja detta mål, och väl kunde det också synas djerft af honom, en fattig landsfiskal, att anställa åtal mot en så högt uppsatt herre som grefve Sparre, men OA trodde det åligga hvar och en att på sin plats, den måtte nu vara högre eller lägre, uppfy la sin pligt, utan anseende till personen. Hvad vidkomme de af grefven mot honom riktade beskyllningar, förklarade åklagaren dem helt och hållet ogrundade. Väl torde han ha yttrat, att han skulle fullfölja detta mål intill dess han lyckats åstadkomma all den bevisning han trodde sig kunna förebringa, äfven om det derigenom skulle komma att draga ut så länge han lefde, men aldrig hade han sagt att han hade för afsigt att chikanera grefve Sparre. Med afseende åter å uppgiften att han skulle ha sagt sig ha fått det företedda anonyma brefvet af Alsing, så ville han endast, för att visa huru pass rimligt detta Söke vore, fästa uppmärksamheten derpå, att brefvet bure utanskrift till honom, Askeroth, och hade, hvad poststämpeln utvisade, blifvit afsändt från Stockholm. Som emellertid grefve Sparre fullföljde sitt yrkande, att de båda af honom åberopade personerna måtte höras såsom vittnen i afseende å åklagarens hafda utlåtelser, och åklagaren icke häremot gjorde någon invändning, fingo dessa personer aflägga vittnesed och, hörda hvar för sig, berättade: Gästgifvaren Barthelson (ledamot af nämnden): att han i afseende på talet om målets utdragande icke hade hört landsfiskal Askeroth fälla något annat yttrande än. det han nyss sjelf omförmält. Deremot hade Barthelson hört honom säga, att om han trott att det ej. varit något bestämdare med Alsings upplysningar, så skulle han ej ha brytt sig om hela åtalet, ett yttrande af hvilket det förefallit vittnet som vore Alsing den egentlige angifvaren. På särskild a huru åklagarens ord fallit vid talet om tidsutdrägten med målet, förklarade vittnet dd ha hört honom säga att han ville draga ut på tiden, men väl att han ville försöka hålla målet uppe och skaffa all tillgänglig bevisning. Någon afsigt att chikanera hade vittnet icke hört honom yttra. Det anonyma brefvet hade han bestämdt uppgifvit att han fått på posten, och hade kan dessutom visat detsamma för vittnet och frågat om vittnet tilläfventyrs kunde lemna någon upplysning om hvem som skickat det. Traktören Carlsson, att han på aftonen förra rättegångsdagen setat i gästrummen å Tibble och druckit punsch i en krets af personer, bland hvilka äfven Askeroth befunnit sig. Vittnet hade dervid frågat Askeroth huru det stod till med Alsing, med hvilken vittnet vore bekant. Jo4, svarade Askeroth, från honom kan jag helsa, jag träffade honom i förra veckan, och det der anonyma brefvet det fick jag af honom, tilläggande Askeroth vidare: Det här mälet kommer troligen att räcka så länge jag lefver, ty jag kommer att klaga öfver häradsrättens beslut. Något yttrande om att chikanera nn Sparre hade vittnet icke hört åklagaren fälla, men påminde sig vittnet att han, jemte redan omvittnade yttranden, äfven fällt det, att detta vore ett af de mest storartade mål han haft. Åklagaren bad vittnet noga draga sig till minnes hvad vittnet kunde ha hört honom yttra angående det anonyma brefvet, ty att hans ord fallit så, som vittnet uppgivit, vore en omöjlighet, då. enligt hvad han redan upplyst och jenligts hvad som styrktes genom den å brefvet befintliga poststämpel, detta korimit honom tillhanda med posten från Stockholm. Vittnet Carlsson vidhöll emellertid bestämdt sin uppgift. Å Hulasdren sporde dock ånyo om vittnet icke vid närmare besinning funne att vittnet NERE Sig. Domhafvanden anmärkte, att vittnet ju vidhållit sin på ed gjorda uppgift, och sporde om det icke möjligtvis vore åklagaren sjelf som misstoge sig. Grefve Sparre fick derefter ånyo ordet och sporde referenten erfarit, alt en af de origtigheter som BP Sparre förmenar ha förefunnits i vår första res ation om förhandlingarne, skulle ha bestått deri, att hr Hedin icke vittnat det Söderberg förklarat grefven ha sagt. att han skulle ha bränneri ders:på Brogård); r grefven till stöd för sin åsigt om saken: åbett yttrandet blifvit i en annan tidnings referat olika åt vet, meddela: vi äfven denna version, enligt hvilken S rbere; enligt hr Hedins vittnesmål, skulle ha i denna del yttrat: afirefve Sparre frågade mig i höstas om jag ville komma till Brogård, emedan ett biträde der behöfdes RÖRT