Aftonbladet – 11 juni 1861, sida 2

UTRIKES. DANMARK: ; På grundlagens årsdag voro husen vid de största. gatorna i Köpenhamn prydda med en rnängd. danska och flera nordiska flaggor; sömliga hus voro delvis prydda med grönt och med nationalfärgerna samt med konungens byst. Alltifrån tidigt på förmiddagen tågade musik omkring på gatorna. Alla i hamnen liggande fartyg flaggade. Kl. 4 e. m. samlades en mängd föreningar, korporationer och skrån — talrikast arbetareföreningen, studenterna och de danska vapenbrödernat — och tågade ut till Christiansborgs slott för att med sång och hurrarop helsa konungen, som täckade med hjertliga ord. Derefter begaf sig tåget till Tivoli för att fira grundlagsfesten under ledning af borgmästaren Linneman. Kandidaten: Rimestad höll der ett tal, som vi meddela i sammandrag: Om man betraktar de europeiska dynastiernas öden i vår tid, så visa de å ena sidan ett öfvermått af förfall och å den andra af framgång, som är nästan utan like. Sedan 1815, då man störtade Napoleon, ha 30 furstar blifvit afsatta eller ha frivilligt nedlagt makten (frivillighet med modifikation). Åtta regenthus med 100 medlemmar lefva i landsflykt, blott då och då utfärdande en vanmäktig protest eller försökande att åstadkomma en resning i de länder de regerat. Det skulle kunna göra en ondt om alla dessa fördrifna furstar, om de icke hade så väl försett sig; men de hafva alla samlat rikedomar i sina fordna stater, ty de hade dåligt samvete och aning om hvad som kunde hända dem. Hvad är orsaken till alla dessa regenters förjagande? Somliga säga att furstehusen vanslägtats, men detta gäller blott för enskilda hus. Visserligen har den ena bourbonska grenen vanslägtats; visserligen har man funnit tyranner af renaste vat-. ten i Italien och Portugal, och usla furstar af det slag som Tyskland kan producera; såsom den tokige hertigen af Bröunsernee hvilken efter sitt förjagande 1830 tillställer skandaler i Eurofe hufvudstäder — eliter såsom en viss preussisk onung, hvilken en middag af misstag tvättade si; i vermicellsoppa, eller som den lille Peter af OM denburg, hvilken ännu icke lärt sig huru han skall talatill hederligt folk. Men furstarne i allmänhet ha ej blifvit sämre, utan vår tid är en svår tid för dem. Ty de två ideer: frihet och nationalitet, som nu så mäktigt rörasig i tiden, komma i strid dels med den. absoluta konungamakten af Guds nåde och dels med den styckning af länderna, som skedde 1815. Furstarne frammanade sjelfve dessa ideer för att krossa Napoleon, men sedan de hade störtat honom, bedrogo de folken på den utlofvade friheten och delade nationerna sig emellan likt fårag Detta framkallade uppresningarne 1820, 1830 och 1848; striden är. ej slut ännu; den fortsättes än öppet, än mer eller mindre. fördoldt, och man ser både regenter, hvilka ha rasat mot begge idkerna, och regenter, hvilka ha kurviserat nationaliteten för att vinna popularitet, särdeles i Tyskland, hvarest de drogo folkets upp: mätksanilet ifrån det vigtigaste, nemligen Tysklands enhet och frihet, genom att företaga röfvareexpeditionen mot Danmark. Detta har Tyskland sjelf fått dyrast plikta för. Deremot har-en och annan konung gått i spetsen för sitt folk. I de svåra dagarne, då österrikarne ansatte landet, gåfvo Carl Albert och Victor. Emanuel sitt folk friheten för att italienarne skulle erhålla sjelfkänsla och modsamt derigenom segrens lön. Talaren erinrade derefter huru Fredrik VII a samma sätt gifvit sitt folk friheten, i trots af både inhemska och utländska afrådanden. Derför kunde ock en engelsk statsman säga i parlamentet 1848, attman svårligen utom England skulle finna någon monark med 1, million så trofasta undersåter. Till slut prisade tal, konungen för det fasta vänskapsband han knutit med det.öfr ga norden.yg ärpå. följde en sång för Danmark och ett tal af skådespelaren Holst för fädernes.