Aftonbladet – 11 juni 1861, sida 2

VIC IOT ITELIE CICCI IVER JG UCb MJTIGe Han blef dock uppfiskad med lifvet samt bragt i land; der han erhöll den omvårdnad, hvaraf han var i behof. På eftermiddagen i går fördes ! han hit till staden, der han lärer hafva sitt hem. ! Qvinnans arbete. (Slut fr. n:o 128). De qvinnor, som arbeta åt skräddarne, er-1 hålla betalning pr stycke och sy nästan endast j vestar och byxor. En god arbeterska kan för: tjena en dagspenning af 4—5 fr., hvaremot dej. med gröfre arbete åt butike arne sysselsatta qvinnorna blott kunna räkna på en inkomst af ungefär en franc om dagen. Pål samma sätt är det med fruntimmersskrädderiet. De stora butikerna anförtro sina tyger åt entreprenörskor, som öfvervaka sömmerskornas arbete och sjelfva utföra allt, som erfordrar smak och omdöme. -Arbeterskorna sy blott och förtjena 2 fr: samt 2 fr. 50 c. i dagspenning, hvarvid de -ha en timmes hvilostund. Tillverkningen i stort sker under helt andra förhållanden, . En firma beställer t. ex. hos en entreprenörska tre dussin paletoter. Dessa paletoter betalas med 2 franes stycket, hvaraf entreprenörskan stoppar 50 c. i egen ficka; sömmerskorna lägga ut 15 cent. för tråd; återstå: således såsom ren lförtjenst för dem 1 fr, 35 c. En god sömmerska kan, om hon arbetar från kl 7 på morgonen till kl: 8 på aftonen och blott unnar sig obetydlig tid att äta på, hinna sy tre paletoter på två agn och på detta sätt förtjena 2 francs om. dagen.? Som Paris anger tonen i modet, så inser man, att sömnad der måste idkas i större omfång än annorstädes: också visar sig till och med vår allvarsamma filosof något stolt öfver, att man endast i Paris har du: goåt, att damerna i Newyork hemta sina kläder, diamanter, konstgjorda blommor m. m. från Paris, att sjelfva sultanen der låter beställa europeiska prydnadsartiklar åt sitt harem, för att ä la francaise utstyra sina turkinnor, armeniskor, tscherkessiskor, grekinnor m. fl. Hvad fruntimmerskläder, mansrockar och snörlif beträffar, är Paris obestridligen medelpunkten i Europa; i fråga om handskmaker och broderi är det mera blott nederlagsplatsen, enär det föf det mesta låter tillverka dessa varor utomlands, välförståendes efter egna mönster. Vi erhålla härefter en lång och intressant beskrifning på handskfabrikationen i Avey ron, Haute-Marne och Isere, men tyvärr med den sorgliga slutledningen, att de trägna och skickliga arbeterskorna : förtjena endast en spottstyfyer..Ett annat kapitel börjar med det nedslående prognostikon, att sömnadsarbetet skall bli ännu mycket sämre Jottadt; ty de arma arbeterskorna ha tre farliga medtäflare: fängelserna, klostren och de qvinnor, som, för öfrigt befinnande sig i en tryggad ställning, idka sömnad -för att förskaffa sig en biinkomst. Härtill kommer dessutom symaskinerha och butikskrädderiet. Hvad fängelserna angår, så kunna vi fatta oss kort, då vi äfven i vårt land äro vana att höra klagas öfver att korrektionshushjonen äro bättre lottade än ärligt folk, som måste lefva af sina händers arbete. Detta är tyvärr en obestridlig sanning och säkerligen också en omständighet, som redan gjort mången ärlig man till förbrytare... Ty om äfven difvet på tukthuset med sitt stränga reglemente, sin tystnad, sitt förmynderskap, eger ganska obehagliga sidor, så lider hjonet dock hvarken, af nakenhet, köld eller hunger, utan är en sorgfri, välmående man i jemförelse -med den fattige arbetaren; som dag ut och dag in kämpar med hunger och flörsakelser och aldrig lyckas arbeta sig upp ur bekymmer och ängslan. Äfven nunneklostren i Paris befatta sig med skjortsömnad och dylikt i stort, ja till och med i vidsträcktaste skala. Enligt hvad Jules Simon påstår, äro af 100 dussin skjortor, som i Paris komma i handeln, 85 dussin sydda i klostren. Som nunnorna ej behöfva sjelfva anskaffa bostad, kläder, bränsle och föda åt sig, behöfva de ej förtaga sig med arbetet och kunna lemna det för godt pris. Klosterarbetet är bättre än andra arbeterskors — detta är ganska naturligt — och billigt — detta är godt och väl, men det tager brödet från de fattiga sömmerskorna. ; Tidtals inträffa. baler och utomordentliga tillfällen, då arbetet jägtas på; i sådana fall förtjena naturligtvis sömmerskorna något mera än vanligt, likväl på sin helsas bekostvad. — I motsats härtill tinns det dock äfven tider af lång. arbetslöshet. Jules Simon kommer nwstill symaskinerna, hvarvid han yttrar följande: De äro af franskt ursprung, åtminstone var det en fransman vid namn Thimonnier. som först kom på den iden att konstruera en apparat att sy kedjesöm. Ar 1834 tillade Walter Hunt till Thimonniers rörliga nål en af samma mekanism drifven spole. hvilken, dragande en tråd genom hvarje ai nålen gjordt hål, gjorde sömmen ouppslitlig. Slutligen konstruerade amerikanaren Singer, sammanbindande båda id6erna, de först: verkligen praktiska symaskinerna, hvilke funno en oerhördt hastig afsättning i Ame rika. År 1855 väckte de liflig nyfikenhet vid den allmänna expositionen i Paris.4 Symaskinerna äro en vacker och snillrik uppfinning; men då en sådan förrättar sex sömmerskors arbete (så uppgilves nemligen). så blir den oundvikliga följden deraf, att et allmänt införande af densamma skall gör ett oerhördt stort antal redan förut fattigt qvinnor brödlösa. Emellertid är det en i femtio. år gjord lugnande erfarenhet, at ehuru , det första omedelbara resultatet a uppfinningen af en ny maskin kan vara att göra en mängd arbetare öfverflödiga, så inträffar dock med tiden alltid motsatsen, at nemligen flera arbetare än förr sysselsätta: och arbetslönen, till: och med stiger. RöriHoonhlinkatiär dot saltelot. hvar lj j