Aftonbladet – 8 juni 1861, sida 2

ett ordensband, liksom han i allmänhet visade stor likgiltighet för titlar och hederstecken. Särdeles skarpt utpregladt företedde sig Cavours egendomliga väsen i kammaren, vid ministerbordet, isynnerhet. vid tillfällen då det gällde att bryta en lans med oppositionen. Tillbakalutad, skarpt fixerande motståndaren, följde han anförandet, stundom inkastande ett satiriskt ord, men ofta, då opponentens argumentation blef oskicklig och sårande, beledsagande anförandet med ett ironiskt leende, som icke sällan bragte talaren ur koncepterna och väckte kammarens löje. Cavour svarade sällan på en särskild talares angrepp. Först sedan alla anmälda oppositionstalare haft ordet, reste han sig att försvara sina förslag och i massa bekämpa alla oppositionens invändningar och anfall. Ehuru han helt och hållet saknade patos och icke ens egentligen talade flytande, beherrskade han likväl auditoriet genom sin tanke-energi, genom rikedomen på bevis och den sällsynta klarheten i sim framställning, som var ömsom humoristisk, ömsom allvarlig, men alltid utöfvande ett slående intryck. Hans: anföranden hänryckte aldrig församlingen, men han vann anhängare eller tvang åtminstone enhvar att med spänd uppmärksamhet höra honom till slut. -Begäfvad, såsom han var, med ett beundransvärdt minne, hörde man honom ofta uti tre till fyra timmars anföranden utveckla de mest brydsamma ekonomiska och finansiella: ämnen, citerande massoraf siffror och statistiska data med den största säkerhet, utan att han betjenade sig af anteckningar. Cavour var al medelmåttig längd, men starkt bygd, snabb och säker i sina rörelser, liflig i samtal, och med lättrördt till och med häftigt temperament. Man ansåg honom egentligen icke i det yttre ega diplomatens lugn och köld, men hans sydländskt heta blod beherrskades städse genom skarpsinne och ett klokt öfvervägande af. medlen. I hans yttre funnos på ett märkligt sätt förenade aristokraten och den oberoende boraren, och denna förening var ingenting tillälligt; den utgjorde ett uttryck af hansinre väsen, hans tänkesätt och sträfvanden. Cavour var född den 10 Augusti 1810, och lärer ha burits till dopet af en af Napoleons systrar, prinsessan Marie Pauline Borghese. I sin första ungdom anställd som page vid Carl Felix hof, ådagalade han dock redan då en sådan karakterens sjelfständighet och yttrade sig med sådan frimodiehet, att han efter en kort pröfvotid blef förklarad oanvändbar och till sin stora belåtenhet afskedad från pagebefattningen. Med den kungliga nåden vände sig äfven hans förmäns och den högre aristokratiens bevågenhet från den f. d. pagen, men han plägade bland sina kamrater trösta sig deröfver med de lakoniska orden: ?Jag skattar mig lycklig att ha afkastat mulåsnebördan. an var ogift och en brorson, som lärer valt den diplomatiska banan, blir hans arf. vinge.