Aftonbladet – 8 juni 1861, sida 2

vit dels universitetslärare, dels prester, ulgår nu den liberala teologien och dennas kraftigaste manifest Essays and Reviews. Denna bok består af sju afdelningar. Författarne, af hvilka sex äro anglikanska prester, ha skrifvit utan förutgånget aftal och undanbedja sig uttryckligen all kollektiv ansvarighet. Man finner deri en artikel om mensklighetens uppfostran vid sidan af en öfversigt öfver Bunsens arbeten, en afhandling om verldens skapelse enligt den mosaiska berättelsen vid sidan af en undersökning om vilkoren för en nationalkyrka. Men då man egnar bokenen närmare granskning, 2 PR nn man på alla dessa sidor, under alla dessa pennor en och samma grundtanke, som sysselsätter och oroar sinnet. Detta forskande och sökande rör sig i följande idkrets. Hvilken är grundprincipen i protestantismen, och hvad är den egentliga skilnaden mellan kristenhetens båda partier? Svaret är lätt. Katolicismen är kristendomen, sådan den utvecklat sig i århundraden; protestantismen gör deremot anspråk på att stiga upp till källan och återfinna kristendomen 1 dess noggranna, ursprungliga skepnad. I detta syfte tar protestanten sin tillflykt till bibeln såsom enda källan till religlös kunskap, och på denna väg, som väl icke är absolut nödvändig, men naturlig och kanske oundviklig, komma de båda partierna att stå i sin ytterliga motsats mot hvarandra så, att det ena tror på påfvens (kyrkans), det andra på bibelns ofelbarhet. Och så begynner svårigheten för båda åsigterna, då de manas att. bevisa grundvalens riktighet. -Det är då likasom i det hinduiska systemet; jorden hvilar på en elefant, elefanten står på;en sköldpadda; men på hvad hvilar sköldpaddan? ; I det att 1 protestantismen bevisen för kristendomen sammanblandas med bevisen för bibelns gudomliga ursprung, blir det nödvändigt, att bibeln eko blott innnehåller sanningen, utan icke heller lider af oriktigheter, och om detta sednare är fallet, gagnar: det. i alla händelser icke att tillsluta ögonen derför och fordra en offentlig trosbekännelse, som aflägges med hemligt förbehåll. Men saken är just den, att den massa af kunskap och erfarenhet, som tiden förvärfvat, förorsakar en strid mellan menniskans medvetande och bibelns ord. Den första konflikten mellan bibeln och vetenskapen egde rum i det 16:de århundradet, då Copernicus kullkastade den gamla kosmologien, och i det 17:de århundradet, då Galilei blef tvungen att på knä återkalla sin kätterska lära att jorden rör sig. Sedan Iden tiden har skriften nödgats gifva med sig. I våra dagar har striden blifvit ånyo börjad af geologien. Studiet af jordlagren och af de organiska -lemningar, somdessa innehålla, leder på dubbelt sätt till stridighet med 1:sta kapitlet i 1:sta Mose bok, emedan det visar, att ordningsföljden, hvari skapelsen skedde, icke var den, som angifves af den heliga boken, samt att mellan hvar och en af skapelseperioderna låg icke en dag och en natt, utan tidrymder, som endast kunna mätas i årtusenden. Sedan detta blifvit bevisadt, försöker teologien häfda bibelns ord blott genom en förändrad: tydning. I detta afseende har det nu kommit derhän, att då i tordna dagar vetenskapen lärde af bibeln, är det nu bibeln som söker följa vetenskapen och lämpa sig efter densamma. Efter geologien kommer tidräkningen, kronologien. De trånga gränser, inom hvilka det gamla testamentet innesluter menniskoslägtets historia, ha blifvit sprängda genom nyare undersöknivgar. Bunsen, som var en from man och innerlig kristen, men som ej ansåg det såsom en pligt att uppoffra sanningen för skriften, leddes af sma studier till, att utsätta den egyptiska civilisationens T begynnelse till fyra tusen år före vår tidräkning samt att gifva menniskoslägtet en ålder af tjugo tusen år. Gå vi från kronologien öfver till; historien i egentlig mening, så upplyser kritiken oss om, att det i hebreernas såväl som i andra folkslags historia är att skilja mellan en fabeltid och en historisk tid. Likasom Roms historia med säkerhet kan räknas blott från Å det andra punsiska kriget eller från stadens eröfring af gallerna, likaså betecknar icke Jallenast Bunsen allt, som föregår Abraham, såsom mytiskt; men hr Wilson, en af förTfattarne i Essays and Reviews, finner histoTrisk säkerhet först tusen år sednare, nemliIgen från rikets delning eller Jerusalems erlöfring af Sisak.. Det judiska prestväsendet skall, enligt hans mening, icke ha blifvit Jfinstiftadt af Moses, utan af konungarne, och det fick först inemot det andra Juda rikets undergång den betydenhet och de attributer, med hvilka vi se det omgifvet i de heliga T böckerna — hvilka blefvo skrifna mycket sent och under sjelfva presterskapets inflytande. Men till och med utvidgandet af våra geografiska kunskaper, meddelanden från resande, berättelser som komma till handelsverlden angående aflägsna folkslag, nyheter som tidningarne dagligen bringa från Indien och Kina, bidraga att bryta den krets af vetande och föreställningar, inom hvilken de judiska och kristna religiösa idterna röra sig. Millioner menniskor, som våra systemer förut icke värdigades sysselsätta sig med, ha för oss blifvit fakta och verklighet, och derigenom har en mängd frågor uppstått. Hvilket förhållande skall man tänka sig mellan evangelium och de folk, om