Aftonbladet – 8 juni 1861, sida 2

j PR d dödlig blekhet, hade lagt sin skugga öfver den unge kaptenen. Hans skakning var så stor att han med största möda förmådde Samstöppln ett oredigt: Ers maj:t, Ucke ett ord vidare i detta ämne intills ni återkommer en sådan tjenare som jag kan återgifva mitt förtroende !4 Här gjorde konungen ett tecken, som förständigade kaptenen att den alltför vigtiga audiensen var slutad. På hvad sätt Lannerstjerna kom ut visste han ej. Det låg ett mörker icke blott öfver hans ögon, utan äfven öfver hans själ. Huru skulle det nu gå? Från konungens dom fanns ingen appell. På ena sidan återvunnen, säkerligen fördubblad nåd, yttre ära och glans med en framtid, som lofvade hvad den säkert skulle hålla — å andra sidan kärleken med afsked från tjensten, förtal, skandal, fattigdom och måhända ånger... hvilket förfärligt alternativ! t Egde han styrka för rg valet som togs? En röst svarade högt: Ja! Kärleken, den allsmäktiga, segrade. Efter den lagliga skilsmässan från Zaar blef Beata Maria Aronsson genom äktenMare band förenad med kapten Johan Magnus Lannerstjerna .. uru mycket eller huru litet som i denna Jä af vår lilla historia är sannt eller falskt vågar jag ej afgöra, men det säkra är att kapten Lannerstjerna försvann både från hofsalarne, regementet och slutligen från hela den lysande horisont, der hans bana förut framgått, och att en vacker dag den lilla gränsstaden Strömstad fick i:sitt sköte upptaga ett ungt par, så fattigt att det nödgades gömma sin sällhet och sin torftighet i en liten koja till höger vid början af