Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 2

undra på om de betrakta sig såsom landets naturliga regenter och anse unionen såsom ett slags gunst, som man bevisat vår svaghet och hvars återtagande vore vårt fördet. De ha derföre blifvit allt oförskämdare i sina anspråk, tilldess slutligen. de po-ls litiskt klenmodiga 1 fristaterna så invaggatl: sigi idn om eftergifvenhet och blifvit så oförmögna att tro på någon högre grundsats för handling än den de vanliga valmanövrerna medföra, eller på någonting an-i nat, som är ädlare ön blott och bart besittningen af ett embete för deras egenji skull, att mr Buchanan på fullt allvar föreslog det republikanska partiet, att det skulle j: tillfredsställa Syd-Carolina just genom att öfvergifva den tro, hvilken de ha att tacka för sin tillvaro och som håller det rillsammans — segerns enda frukt och enda lön. Det är ännu värre. När fristaterna just genom majoriteter hade uttalat sin öfvertygelse att slafveriet såsom ett machverk af endast lokala lagar icke kunde göra anspråk på att sträcka sig utöfver denna lags gränser, bad Buchanan om denationalisering af friheten och nationalisering af slafveriet, i det han föreslog ett amendement till den allmänna konstitutionen, hvarigenom slafstaternas lokala lagar skulle beherrska hela unionen. Mr Buchanan skulle vara böjd för att bannlysa gula febern genom att upphäfva karantänshospitalerna och inqvartera en eller ett par starkt febersjuka i hvarje by i landet. Vi underskatta ej den nuvarande krisens betydenhet och medgifva att allt, som kunde ytterligare förvärra den, börde undvikas; men om de fria staternas folk genom en bitter erfarenhets förnyade lärdomar inhemtat något, så är det den sanningen, att undergifvenhet icke är ett frö till försoning, utan till förakt och nya öf:ermodiga tilltag. Vargen går aldrig till hunden efter kött. Det är på högsta tiden att begripa, att friheten i en mönsterrepublik också förtjenar någon uppmärksamhet, att börspapperens fall kan lättare fördragas och är snarare öfvergående än den allu.änna andans, samt att man aldrig hört talas om varaktigt materielt välstånd i ett land, som förlorat sin politiska moralitet. De fria staternas fel i de södras ögon är icke ett sådant, som kan försonas genom eftergifvenhet i den eller den särskilda punkten. — Deras fel består deri, att de äro fria och att deras vanor och böjelser ha sin rot i friheten. Deras brott är 1860 års folkräkning. Deras tillväxt i antal, makt och rikedom gäller såsom ett ständigt anfall. Södern åtnöjer sig. ej med vår möjliga försoning med slafveriet; den fordrar ingenIting mindre än ett fullkomligt afsvärjande af tidsandan, Blott och bart våra tankar äro ett hot. Icke norden, utan södern har alltid ånyo rifvit upp slaffrågan. De bomullsodlande staternas skenbara blomstring hvilar på ett stort missförstånd och en stor orättvisa. De äro derföre mycket retliga och vädra anklagelse i sjelfva luften. Och ändock finns det ännu folk, som tro att man i all beskedlighet kan göra allt godt igen genom kongressakter. Det är nästan otroligt till hvilken grad af dumhet det slafhållande : partiet blifvit leddt genom den ömkliga vanan vid eftergifter, fristaternas egentliga grundfel. Senatorn Green i Missouri, hvars egen stat går fria statsinrättningar raskt till mötes, föreslog på fullt: allvar en beväpnad polis, som borde uppställas på slafstaternas alla gränser för att arrestera rymmande slafvar. Vår flotta sysselsättes ju redan hufvudsakligen med att förhindra införsel af afrikaner, och nu skall hela armån stå på vakt för att taga dem till fånga! Detta är blott ett litet exempel på de anspråk man har på oss, om vi gifva efter för hotelserna från en mobb (personer, som handla med obegränsad passion, äro eni mobb, huru stort deras antal och intelligens än må vara). En upplösning af unionen vore en för-: skräcklig sak, men ej så förskräcklig som! underkastelsen under den teorien, att egendom är det enda intresse, som förenar meni niskor till ett samhälle, samt att dess skydd: är en mensklig regerings högsta mål. Re-; dan hotelsen med upplösning har framkallat en panisk förskräckelse. Men vore det klokt af fristaterna att af en dylik panisk förskräckelse låta förmå sig att vara missbelåtna så ofta det faller Sydcarolina in? Detta skulle oundvikligen bli följden af den nuvarande fegheten. Den sedliga skamfläcken att en gång ha låtit uppskrämma sig, är en skrofelåkomma, som aldrig äter kan aflägsnas ur karakteren. Vi tro för öfrigt ej att faran är så stor som hon synes. intressena hos tre femtedelar af slafstaterna äro snörrätt stridande mot frånskiljandet; och äfven fem sjettedelar af befolkningen äro emot densamma, blott de komma till besinning. Svårigheternå att bilda en ny regering äro nästan oöfvervinneliga, kostnaderna oerhörda. Och dertill måste den icke slafhållande majoriteten skatta mest till institutionens upprätthållande. . Folk äro mest obenägna för att betala skatt för grisen i säcken. Låter man. sakerna ännu en tid fortgå på detta sätt, skall den oundvikliga terkilupen snart inställa sig. . Så kunde hon väl ha stått -en halftimma.d