Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 2

SKUGGSPEL. BTIDSOCH SEDEMÅLNINGAR EMILIE FLYGARE-CARLEN. Liljan på Sotenäs strand. Icke nu, Sune, men jag bedyrar dig att Jag tiger endast derföre att jag måste. Haf ett fast förtroende för mig, och jag skall aldrig, sålänge jag lefver, glömma att du så litat på mig! Ske som du vill då... Låt HR blott säga ett ord : Finns ingenting straffvärdti det, som du förehar och som dukanske icke sjelf känner — ty dina vägar äro inga hemliga vägar? EjJag är brinnande öfvertygad, att om det tinnes någon skuld, så är den min; och skulle någonting, som jag ej vågar uttala, förekomma, så låter Gud kanske räddning ligga i min kraft eller rådighet... Bed Gud för mig, välsigna mig nu! Må Gud, min herre, herrskare och skar are, på hvilken jag tror, välsigna dig, må ans son, vår dyre frälsare; välsigna dig — äfven välsignad af denminste bland hans ärjungar, din make, som på din dygd, din sedlig et och ära sätter sin fasta tro. Konkordia böjde sitt hufvud och omfamnade sin gudfruktige och trofaste make. Erinra dig, var hans sista ord, Sattjag icke lägger mig! . : ; Då Konkordia kommit ut i det yttre rummet, syntes hon undergå en stor och häftig förändring. En sönderslitande rörelse visade sig på hennes ansigte, hon vred händerna Ullammäns och halfhviskade gång efter gång 4) Se A.B. n:o 44, 45, 4749, 51—59, 61, 63—64, 65, 67, 68, 72—74, 76, 77, 90, 92.94, 26, 97, 99, 100, 102, 103, 106, 108, 109, 111, 112, 114, 116, 118, 120, 123 och 124.