Aftonbladet – 30 maj 1861, sida 3

AE AA EE OS RT At AT KET AN Kramerska målet i Kalmar. (Slut från n:r 119.) Vidhållande hvad jag i förklaringen till konungens: befallningshafvande anfört angående några PET ER drefredning, får jag tillägga, för att ifrån mig aflägsna det sken af egennytta, hvarmed angifvelsen i denna del åsyftat att befläcka mig, att förslaget härom ej utgick ifrån mig, utan ifrån vaktmästaren, som uppgaf att fångarne enträget bedt om drefredning och förklarat sig villiga att förrätta den emot samma ersättning som straffångarne, för hvilkas räkning jag hade anskaffat arbetet. Efter några invändningar rörande pålitligheten af ett sådant erbjudande samt möjligheten af uppkommande trassel vid slutliqviden, gick jag in på förslaget, i den öfvertygelsen att det stod i fångens eget skön att erbjuda det vilkor honom behagade. På min tillfrågan hafva de också alla erkänt sitt erbjudande; men icke dess mindre har jag lemnat dem full ersättning för drefredningen. Johan Johnson tillhör klassen af de fångar. hvilka, då cellfängelserna utgjorde endast ransakningshäkten, blefvo af K. M. benådade med fängelse i cell, på det deras framtida väl ej skulle förspillas genom en längre sammanlefnad i gemensamhetsfängelserna med grofva brottslingar, till hvilka de, i afseende å sitt brott, ej voro att hänföra. Denna klass kallas med afse ende härå fästningsoch tukthusfångar och redovisas till. fångvårdsstyrelsen i en särskilt specifik förteckning. Det är en alldeles falsk föreställning att d: vexlande termerna i undereller öfverrätternas utslag bestämma fångarnes klassificering och behandling inom cellfängelserna. Det är K. M:s nåd. förordning af den 21 December 1857 som härutinnan utgör rättesnöret. Det heter der ut 4 8: Förordnar konungen att någon, i stället för annat ådömdt straft. må under viss tid undergå 4, og i cell, gälle ock i afseende å sådan fånge hvad i 2 82 mom. föreskrifvet är, der ej konungen annorlunda bestämmer. Nu har sådan bestämmelse i afseende å Johan Johnson icke egt rum, och således gäller för hönom föreskriften i 2 8 2 mom. Den lyder: SUnde: strafftiden skall fången sysselsättas med sådant arbete, hvarpå tillgång kan finnas. Johan Johnson är således i afseende å arbetet att betrakta fullkomligt lika med dem som äro till straffarbete ; dömda. Fångvårdsstyrelsens cirkulär om ordnande af straff-fångarnes arbeten innehåller, att fångarne företrädesvis skola använlas till fängelsets egna arbeten; der sådana för handen: och några undantag i detta allmänns stadgande äro icke anförda. På grund hära! har jag användt Johan Johnson utom cellen tili fängelsets -snickerioch handräckningsarbeten. Om han hade varit dömd till några månaders straffarbete för ett nesligt brott, t. ex. stöld, kulle det ostridigt varit min rättighet att anända honom såsom nu skett; men nu, då hans brott ej har utgått ifrån ett öfverlagdt ondt uppsåt. utan snarare är att betrakta såsom en olyckshändelse; nu, då just denna omständighet lemnar en borgen för pålitlighet i fångens uppförande och han också alltjemt har sådan ådagatagt, nu, då han är dömd till två års oafkortadt :(ängelse — den längsta strafftid. som kan ålägsas en cellfånge, och då han förut ett år sutit i cell som ransakningsfånge — nu borde jag alltjemt haft honom inspärrad i cellen, nu, då alla skäl tala deremot! — Det var ett fel, att jag i min till konungens befallningshafvande iilemnade förklaring åberopade de upplysningar häratinnan, dem herr generaldirektören på min beäran meddelade i ett enskilt bref; det behöfdes ke, ty mitt handlingssätt är i detta fall foll-komligen lagligt. : Vid punkten angående Tärgklädstvätten får jag göra den erinran, att Gustafva Widerström under tvätten icke haft till sitt biträde merän en fånggqvinna och densamma vid hvarjetvätt. Häraf har icke skett den ringaste skada, men väl har halfva tvättkostnaden blifvit till kronan besparad och en frigifven fånge, som velat beträda. en bättre väg, fått en för sin bergning väl behöflig arbetsförtjenst. Jag hoppas att den goda afsigten såväl som oskadligheten i den vidtagna åtgärden äro så klara, att de ej kunna till någon ansvars påföljd föranleda. R Om jag har förgätit lemna några af den sednast antagna vaktbetjeningen del af den skriftliga instruktionen, så hafva dessa i alla fallicke saknat de muntliga underrättelser om sina skyldigheter tjenstöfningen föranledt. Hade någon gjort sig förfallen till, fel emot instruktionen, skulle ofvannämnde uraktlåtenhet legat mig till last; ment nu har sådant icke , och det synes alltså, att denna uti vittnesmålen framhafda angifvelse är, liksom må ; blott en uppletad anledning för att skada mannen. d SSP Ordningsreglorna i cellerna hafva ej med afsigt blifvit undanuhållna; men reparationerna i fängelset ej voro: på längt när al utade och nya ordningsreglor måste tryckas drog det ut på tiden innan de blefvo uppsatta. Ei par veckor förr än angifvelsen skedde uppgjorde jag likväl ackord om tryckningen. Med eller utan ordningsreglor, måste i alla fall hvarje fånge som insättes i cell muntligen undervisas om sina skyldigheter, .och då detta aldrig har