Aftonbladet – 29 maj 1861, sida 3

få veta hvilket lagrum hr Brodin då skule mo honom möjligen kunna åberopa, sedan han, ef ter tagen kännedom-af handlingarne, änsett sij böra fortsätta rättegången. d Vidare anmärkte hr Möller, att rådman Bro din uti.sin nu upplästa skrift beklagat sig öfve att denna rättegång blifvit föremål för offentlig heten och att han derigenom blifvit chikanerac inför allmänheten, men trodde hr M., att råd man Brodin väl finge, liksom alla andra sam hällsmedlemmar, underkasta sig en sådan offent lighet, eftersom förhandlingarne inför vårtland domstolar icke ske inför slutna dörrar; tilläg gande hr Möller, att det förvånade honom at rådman Brodin, som sjelf är domare, vill kryp: bakom en preskriptionslag, men då så emeller tid skett, ville hr M. möta honom äfven på de området. Hr M. ansåg att den redovisning h Brodin afgifvit vore både ofullständig och ickt någon sådan som lag föreskrifver, emedan der sammanblandade såväl förmynderskap som om budsmanskap för olika personer. Uti sin nu in lemnade skrift hade hr Brodin ordat vidt ocl ,bredt om åt arftagaren Möllenborg lemnade för skotter, men förhållandet vore i sjelfva verket att han endast i förtid gjort utbetalningar å Möl lenborgs egna medel. Häradshöfding Wendtland fick derefter orde och förklarade, att då han numera, på hr Bro dins enträgna yrkande, frivilligt afstått frår ombudsmannaskapet, hade han trott att de per sonliga anfallen mot honom skulle vara slutade. men han hade till sin förvåning deruti missta git sig Han bad att få fästa domstolens upp; märksamhet derpå att rådman Brodin icke kun nat nöjaktigt förklara i sin försvarsskrift, hvar före han afgifvit tvenne räkningar, en i Juli och en i Augusti 1854, skiljande sig från hvarandra till beloppet å icke mindre än 15,000 rdr Bko. Domstolens ordförande justitie-borgmästaren Gråå afbröthärvid härad shöfding Wendtland och erinrade honom, att han, som numera afträdt från ombudsmannaskapet, icke egde rättighet att yttra sig i annat än hvad honom sjelf rörde, hvarpå hr Wendtland genmälde att han ansåg sig berättigad få försvara sig då rådman Brodin mot honom framställt så stränga ansvarspåståenden för det han, enligt fullmakt, uttagit stämning och uppträdt i målet. rdföranden förklarade skriftvexlingen slutad, men dock för käranden obetaget att nästa rättegångsdag muntligen, efter tagen del af svarandens i dag ingifna skrift, densamma genmiäla. Dermed förklarade sig hr Möller nöjd, men rådman Brodin bestred att del af skriften skulle lemnas annat än genom afskrift eller utdrag. af protokollet. Härpå anmärkte hr Möller, att det förvånade honom att, dåtvenne jurister uppträda mot hvarandra, ett sådant misstroende kan visa sig som nu egt rum, i det hr Brodin förvägrar sin vederparts advokat att till besvarande få emottaga den skrift han upplästoch inlemnat till domstolen. Sedan hr Möller förklarat att kan, i den händelse han nu erhölle del af skriften, vore beredd att nästa tisdag genmäla densamma men hr Brodin vidhållit sitt bestridande af onginalets utlemnande, uppsköts målet till den 11 Juni kl. 11 f. m. då parterna egde att återkomma och kärande ombudet borde vara beredd att afgifva det svaromål han förbehållit sig. Nidingsdåd. I huset n:r 8 vid Norrmalmsgatan bor 15-åriga flickan Charlotta Lovisa Blomster hos sin moder. I det ena rummet af den förhyrda lägenheten är bundtmakaregesällen Herman August Schröder från Königsberg inneboende. Schröder hade blifvit uppöragt dh flickan, och tidigt i måndags morgon hade fli ickan under det Hon. låg och sof häftigt uppvaknat och trott sig hafva blifvit biten i pannan af ohyra. Schröder skall då häfva stått invid sängen: Då flickan strax derpå rusade upp och såg sig i spegeln, märkte hon att hon blifvit bränd i pannan. Då sårnad uppkom begaf hon sig till en fältskärsstuga och fick der upplysning om att hon blifvit bränd med lapis. Schröder jemte flickan Blomster, voro i dag tillstädes i poliskammaren, den sedål nare alldeles vanställd i pannan. Schröder nekade att hafva föröfvät nidingsdådet, men medgaf att då flickan uppvaknat han stått invid hennes säng, dock endast i afsigt att borttaga ohyra, som kröp å hufvudkudden. Att hafva för längre tid sedan innehaft en lapis enna erkände Schröder, men nämnde penna hade han förlorat. Schröder, hvilken uppgat sig hafva i 7 års tid vistats härstädes, och sednast arbetat hos körsnären Bergström, ålades att nästa lördag åter inställa sig i polisen vid äfventyr af hemtning; och förordnades att under tiden visitation skulle anställas i hans bostad för att utröna om -han har lapis i sitt förvar. — Branden i Göteborgs domhkyrka. Polisransakning hölls den 24 dennes med anledning af denna tilldragelse, hvarvid blef tydligt att dörren till den skrubb hvari branden uppkommit blifvit öppnad innan någon eld kommit dit, hvartill kommer den till bekräftelse å misstanke om mordbrand ledande omständigheten, att dörrarna till kyrkan voro lästa. Då en af de i målet hörda, dag-tornväktaren Johannes Andersson, blifvit beträdd med osann uppgift rörande innehafvandet af nyckel till kyrkan och med anledning deraf visitation hos Andersson egt rum samt en nyckel, som troligen blifvit begagnad för inträde i kyrkan, blifvit funnen samt Ånders: son äfven medgifvit att han innehaft nyckel, blef han tills vidare skiljd från tjensten och ransakningen uppsköts. Nattvakten hade då han 1,8 a morgonen passerat kyrkan hört en slå rr igenslås och ryktet vill veta att en piga rid forbigående -sett ljussken i kyrkan. BLANDADE ÄMNEN. — En äfventyraro. Ar 1800 blef en med sällsynt rstånd och djerfhet begåfvad fransman för åtskilliga brott dömd till 14-årigt fästningsarbete. Jans namn var Pierre Coignard. Fem år der