Aftonbladet – 29 maj 1861, sida 2

Vid frågan om statistiska Central. byrån. Med anledning af det uppseende och ogillande, som tillsättningen af sekreteraretjensten i statistiska centralbyrån väckt, haren officiös insändare i Posttidningen, för att försvara hr OC. E. Ljungbergs förbigående vid detta tillfälle, sökt nedsätta denne författares litterära förtjenster genom en med mycken flit sammanskrapad samling af anmärkningar, icke mot-hans skicklighet och förmåga i allmänhet såsom statistiker, hvilken insändaren icke ens sökt bestrida, utan emot några hans — summeringar, hvilka den förre, i tvenne åberopade arbeten, på flera ställen trott sig finna oriktiga. Emot detta-med en viss bitterhet i tonen framförda påstående har hr Ljungberg, uti ett extra-nummer af: P. T. för den 18 dennes, afgifvit ett lugnt och ganska upplysande genmäle, hvaruti han, efter att först hafva anmärkt det i afseende på kompetensen till ifrågavarande sekreteråaretjenst föga bevisande uti detta påstående, om det ock varit grundadt, derjemte ådagalagt dess obefogenhet, i det att de s. k. missummeringarne dels tillböra hans källor, dels och allmännast icke gen enär anmärkaren för hvarje tryckfel, som uti en tabell förekommit och naturligtvis vid nedsummeringen gifvit ett skiljaktigt resultat, oriktigt trott sig påträffa en missummering. Då red. af Posttidningen, i anseende till detta blads knappa utrymme, lärer hafva framställt betänkligheter emot att intaga fortsättningen af författarens försvar, hvilket skulle hafva gjort ett nytt bihang nödigt, har hr Ljungberg hos red. anhållit om införande af slutet deraf, hvilket vi desto heldre beviljat, som förf. vetat gifva sitt ämne ett allmännare intresse genom de upplysningar han meddelat öfver den inoch utländska litteraturen i denna vetenskap samt statistikens väsende och den grad af säkerhet, .som . deruti kan uppnås. Det insända genmälet är af följande lydelse: Innan jag fullföljer granskningen af de mot 2:ne af mina arbeten riktade anmärkningar, som varit i P. T. intagna, kan jag icke tillbakahålla ett uttryck af förundran deröfver att förf., i det af honom afgifna svar på början af detta genmäle, säger sig anse såsom alldeles likgiltigt, huru en anmärkt oriktighet tillkommit. Om, säger han, de tal, som skola summeras, blifvit genom tryckfel, skrifffel, inadvertenser eller dylikt oriktigt uppgifna, eller äro oriktigt summerade; kan just i afseende på noggrannheten komma på ett ut. — Dervid tillåter jag mig först anmärka att hvad som icke är oriktigt summeradt icke heller är eller bör (såsom P.T. funnit lämpligt) kallas misswamering, och för det andra att hvarje författare och hvarje officiel statistiker i hela verlden måste protestera emot P. T:ssats, att tryckfel, skriifel och missumering utmärka en lika brist på noggrannhet. För att kunna sträcka fordringarne derhän, måste man antaga att förf:n kan sjelf ställa sig vid kasten och sätta itt opus, ehuru ofelbarhet icke ens på detta ätt kunde fordras, enär väl knappast något ryckt verk, om det öfverskriditnågra få sidor, orde hafva utan alla tryckfel utkommit. Vill man således, lika med P. T., säga, att len som råkar uti en tabell eller annorstäles i en statistisk bok få ett tryckfel, äfven uppgifver tal oriktigt4, så kan visserligen ngen förneka honom detta och vill det säserligen ej heller, om ett sådant åstående sör honom. ett nöje; men icke lärer den, emot hvilken det framställes, taga sig det