Aftonbladet – 27 maj 1861, sida 3

ländska republiken reste han till Frankrike. der han förutspådde revolutionen till följe ar folkets förtryck. Vi skola nu ertappa insändaren i ett annat kryphål. Må man blott, säger han, besinua, att detta var skrifvet nio år innan Svedenborgs syner började och således ännu längre innan han kommit under fund med regeringarna i helvetena. Kanske (!) afföll Svedenborg sedermera från! republiken, likasom Geijer afföll, såsom han i sitt litteraturblad yttrar det, från — sig sjelf. Ja, nog vore det en god tröst att kunna sätta ett Svedenborgs affall emot det aldrig glömda Geijers. Men beklagligen äro insändarens kanske? och förmodligen? ej mäktiga att stylta under den annars tvärsäkra tonen. Doktor Kahl har i sitt för flera år sedan utgifna intressanta arbete om ?Nya Kyrkan? anfört flera riksdagshandlingar och politiska yttranden af Svedenborg, som alldeles kullkasta insändarens kombinationer?. Svedenborg var en af de ifrigaste kämparne för frihetstidens statsskick. Till och med dess mörkaste skuggsida, korruptionen, sökte han ställa i ljusare dager och yttrade, att korruptionerna i Sverge äro helt ringa emot dem som ske i England?, och ?dessutom äro korruptioner i fria regeringar som små vågor emot stora böljor uti envälden?. En stor del af hvad här blifvit anfördt var okändt, då Atterbom för 20 år sedan atgaf sin i många afseenden, såväl till nnehåll som framställning, mästerliga teckning af Svedenborg. Han kan således ursäktas långt mer än 1861 års skribent i Dagligt Allehanda, som radotterar öfver saker, som han borde känna, men hvarken känner eller begriper. Atterbom prisas med skäl högt både som en af våra utmärktaste skriftställare och litterära personligheter. Men ett fel kan -hos honom ej förnekas: politisk skumögdhet och vissa fixa ider. ntet grämde honom så mycket som beskyllningen för tyskt aperi; och för att undkomma den, sökte han alltjemt upphöja Thorild, Ehrensvärd, Svedenborg som sina lärofäder och svenska lärofäder. Af dessa var endast den sistnämnde tänkare i högsta mening och hos hvilken han trodde sig kunna finna teoretiskt och politiskt stöd. Det ir på tiden att detta dunkel försvinner — cke för Svedenborgs skull, men för allmänhetens skull. and Redan 1847 yttrade Wieselgren i sin lit eraturhistoria: SDrista vi yttra en tanke, utan att såra den vi älska, så är den en misstanke, att om Svedenborg kunde läsa Atterboms utläggning, skulle han utropa: Ha vi tänkt allt det? liksom Fredrik I utropade sitt: Ha vi gjort allt det?4 — Detta nindrar. dock icke, att Atterbom i flera punker förstått Svedenborg bättre -än mången öre honom. Om det rent teologiska hos Allehandansändaren skola vi yttra oss en annan sång, sedan det visat sig om den åberosade Svetenskapsmannen tar till orda eller cke, i hvilket fall vi germa lemna honom rdet, då vi ana hvem han är — landets törsta kännare i dessa ämnen. AllehandaMC uderen får då fnog genomgå nya läropån.