Aftonbladet – 22 maj 1861, sida 3

då på mig att det vore lite lättare att dränke mig, hvarföre jag tog af mig snaran och gräfde ned den i skogen. Derpå gick jag direkte nec till handlanden -Morins sjöstuga. Fullt besluter att afstå från mitt uppsåt att anlägga elden ka stade jag invid en ek ifrån mig svafvelsticks bundten. Då jag kom till sjön hörde jag er märkvärdig fogelsång i luften — och förnam en röst, som utropade — ta tillbakas ditt beslut. Jag förtärde åter af mitt medförda bränvinsförråd, samt insomnade å niarken. Dåjjag omkring kl. 12 vaknade, upprann hos mig återigen tanken att anlägga elden, hvarföre jag sprang upp i skogen och letade reda på stryksticksbundten.. Nu tänkte jag äro kreaturen ute och säden tröskad och bortförd, och i stark marsch skyndade jag fram till Hersby. Då jag kom dit var det ingen som-såg me Jag närmade mig den nya logen och antände en stor hyfvelspånshög som läg inunder logen. Sedan jag sett att elden spred sig, begaf jag mig öfver vägen in i trädgården och ned åt stora ladugården, derjag mötte drängen Abrahamsson. Han hade märkt eldens utbrott och skyndat ned åt mangårdsbyggnaden och sa åt mig: Hvem i Jesu namn här gjort det här; men jag fortsatte skyndsamt min väg öfver skogen, jag tittade mig icke ens om, ty jag tänkte blott skynda att taga lifvet af mig. Dambalvanden afbröt honom nu och. tillfrågade honom om han endast haft för afsigt att få logen nedbränd eller hela gården? Härpå svarade Lundberg jag tänkte icke på huru mycket som skulle brinna, men hade det lyckats de 2 första gingema; då hade rubb och stubb brunnit. Riksdagsman Zetterberg lät genom domhafvanden framställa den fråga till Lundberg, huruvida han icke, då han tog vägen öfver trädgården ned åt stora ladugården haft för afsigt! att i: händelse han ej der mött drängen Abraharisson äfven antända ladugården, der öfver 60 kokreatur befannos. Atthafva haft en sådan afsigt förnekade Lundberg. Ånyo gjord uppmärksam på sin otacksamhet mot sm fordne husbonde, invände Lundberg, hvad skulle jag göra då jag midt i vintern blef körd från gården. Hr Zetterberg förklarade nu, att sedan Lundberg för osämja med inspektoren icke längre kunde bibehållas vid gården; hade hr Zetterber; skaffat honom anställning. vid Mölna för att derifrån föra en storbåt, men första dagen han mottagit båten hade han varit så öfverlastad att han efter erhållna förebråelser äf inspektoren derstädes blifvit från befattningen afskedad. Hvad Lundbergs uppgift om att han saknat husrum befräffade, så vore sådant icke sanningsenligt, helst Lundberg vid alla sina efter afByttningen fjorda besök å Hersby; erhållit mat, men blifvit hänvisad att för natten taga logis uti den mnärbelägna fattigstugan, hvilket anbud Lundberg likväl med spotskhet afböjt. Derefter uppmanad att redogöra för hvart han tog vägen efter eldens anläggning förklarade Lundberg att han skyndat ned åt sjöstranden, en qvarts mil från Hersby, der han först ånyo försökt hänga sig och, sedan sådant för honom icke varit görligt, ämnat störta sig i sjön. Han hade dock snart observerat att han var förföljd, hvarföre han försökte att med en tälgknif taga lifvet af sig. Han greps dock snart af fjerdingsmannen. Denne, som ru satt i nämnden, uppgaf att Lundberg, då han greps, yttrat förtrytelse öfver att vinden vändt sig så, att han icke fått hela nn i aska. etta yttrande påstod sig Lundberg icke hafva fällt. Lundberg ordade flera gånger om att han 5 gånger sökt hänga sig, 2 gånger dränka sig och en gång skära R pulsådrorna: Inspektoren Nils Mårtensson och drängen Fredrik Abrahamsson blefvo härefter inkallade såsom af åklagaren till vittnen åberopade. På tillfrågan om Jjäfsanmärkning yttrade Lundberg: Nog har jag jäf mot inspektoren, ty han har slagit mig, men det gör detsamma — jag harju bekänt — de få tala hvad de vilja.? Mårtensson berättade, att då elden anlades hade han kort förut begifvit sig ut till en aflägse belägen äng, hvarest folket jemte dragarne voro sysselsatta med arbete. å han anlände dit möttes han af rättaren, som pekade tillbaka mot sården under yttrande: Logen står i ljusan låga! Han hade då jemte arbetsfolket; som qvariemnade kreaturen å ängen, skyndat tillbaka: samt genom ansträngningar och biträde af skyndsamt tillkomna sprutor RA släcka den eld, som fattat uti åtskilliga delar af mangårdsbyggnaderna. De nedbrunna byggnaderna, hvarar ingenting kunde räddas, bestodo af stall och oxhus;j vägnshus, hvari förvarades en mängd bättre åkdon jemte åkerredskap, lada, tröskverk, 2 lögar samt vandringshusäfvensom en större halmstack täckt med spåntak. . På tillfrågan om han misshandlat Lundberg. svarade Mårtensson, att.han för näsvishet ot sturskhet endast tilldelat honom några örfilar. Abrahamsson hade stått uppe i en vädergvarn lå han såg rök uttränga från logen. Han hade skyndat till stället, och mött Lundberg, till KVilken han yttrat: Ar Lundberg här — och hvem Jesu namn har gjort dethär? Lundberg,som skyndat bort, hade endast svarat: Jo jo men. r Zetterberg uppgaf på tillfrågan att assuranssumman för de nedbrunna byggnaderna utgjorde 600 rdr rmt, å vagnsdon och äkerredskap 2800 rdr, inbergad gröda jemte hö och halm 2000 rdr, en kastmaskin, brädupplag m. m. 1500 rdr. Ai ullt detta hade 1cke det ringaste kunnat bergas. Ivenne större byggnader äfvensom åtskilliga mindre uthus, som icke voro assurerade, blefvo ifven lågornas rof. På särskild fråga af domaeen, huruvida icke Lundberg visat tecken till religiöst grubbel, svarade hr Yetterberg. att han rar bra till en början, mensedan Estenberg kom: at till Lidingön och Lundbetg började föreställa läsare, så slog han sig.på supaoch blef oregerlig.n Åklagaren afgaf derefter sitt ånsvarspåstående och yrkade att Lundberg måtte dömas enligt ag till ansvar för sjelfmord och mördbraändsmläggning. Efter en kort stunds öfverläggning afkunnade ingsrätten utslag, och dömdes Lundberg, som ör mordförsök: gjört sig skyldig att strafras med ; dygns fängelse vid vatten och bröd, men dess1tom genom egen och styrkt bekännelse vore örvunnen att hafva anlagt mordbrand och förs yrsakat en skada af 15,900 rdr rmt; att i ena pot mista lifvet genom : halshuggning. Dock kulle utsläget underställas hofrättens pröfnin ch -skärskådande, : Temligen lugn, men me redslagna blickar afhörde Lundberg utslagets fkunnande: a Det torde böra tilläggas att tvenne af Lundvergs barn i flera år och ännu fortfarande äro var i hr Zetterbergs tjenst och att hrZ.-alltedan Lundbergs hustrus död bekostat vården 108 en torparefamilj för Lundbergs yngsta 11riga barn. — Timmermannen Anders Gustaf Ringqvist, som varit boende hos sina. föräldrar vid Timnermansgatan å Söder, har iffredags jemte nåsra andra arbetare, deribland hans fader, skolat ransportera en störte ra vfver sjön Wärtan, lerunder Ringqvist föll öfver bord och drunknade. Han skulle springa från aktern på prånen och för-ut och var dervid nog öfverdådig utt promenera på sjelfva relingen. Pråmen trängde rätt bra, hvarföre Ringqvist helt naurligt tog öfverbalans och föll i sjön. En åra castades genast ut åt honom, men. då han icke Ha csimma sänk han nästan KonRhlipil;ot