Aftonbladet – 22 maj 1861, sida 3

C. DJederholm, Verkställande direktör i Försäkrings aktiebolaget Skandia. Rättegångsoch. Polissaker. Li Mordbranden å Hersby på Lidingön: Ransakningen inför tingsrätten: Såsom i går i korthet omnämndes förevar i länscellfängelset inför Danderyds FEppees tings rätt samma dag ransakning med f. båtskepparer Anders Lundberg, tilltalad att hafva middagstider den 27 sistl. April å egendomen Hersby. på Lidingön lagt den mordbrand, som nämnde dag ödelade en del uthusbyggnader å Hersby gård. Såsom t. f: domhafvande fungerade hofrättsnotarien Fischer; såsom åklagare uppträdde kronolänsmannen Nordq vist. Tilltalade Lundberg, som från häktet inställdes i fångdrägt, syntes sluten och dyster, men visade tydliga tecken till förlägenhet då han -varseblei sin fordne husbonde, f. riksdagsmannen Zetterberg; hvilken företrädde och uppgaf att han vid brottets föröfvande varit jemte länsman Nord: vist borta å . vägutdelningssammankoömst vid Danderyds kyrka. 4 Rörande sina föregående lefnadsomständigheter afgaf Lundberg följande berättelse: Han är född den 8 Augusti 1812 uti Lekåsa socken al Skaraborgs län, hvarest hans föräldrar voro gästgifvaren och mjölnaren Pehr Lundberg och den nes hustru Stina Andersdotter. Fadren hade aflidit under hans yngre år; och var det honom obekant huruvida modren ännu lefde: Uti föräldrahemmet hade han vistats: till sitt 16:de år. då han konfirmerades. Sin första tjenst innehade ;han hos en prest i Kullings härad, der han qvarstännade till år 1833, då han begaf sig hit till hufvudstaden och erhöll tjenst hos baron Adelsvärd å Skärsätra på Lidingön. Vistades der ett år och fick derefter tjenst å egendomen Brevik. Efter att hafva inflyttat till staden in nehad2 han hvar efter annan i trenne år anställning vid muddringsarbetet i Klara sjö och såsom pråmförare mellan Ålsten och staden. Derefter fick hän tjandt som båtförare hos hr Zetterberg Och har haft sitt uppehälle hos honom uti öfver 10-års tid. För omkring 22 år sedan inträdde han i äktenskap med sin numera aflidna hustru Greta Andersdotter från Leksand i Dalarne. Med henne har han 4 barn; af hvilka den äldste är, 22 år ock dehiyngsta 11 år gam mal. Tillfrågad ont han kunde läsa och skrifva, svarade han: ja, lite af begge delarne. För led påstod han sig förut aldrig hafva varit tilltalad. Af domhafvanden allvarligen tillhållen attanående sitt grofva brott afgifva en sanningsenig bekännelse, svarade han med bestämdhet: Ja, gudnås, jag har begått ett svårt brott, och tanken på att föröfva detsamma upprann. hos mig redan den 7 Januari, då jag, efter att ha blifvit utaf inspektoren illa misshandlad och slagen, bortmotades från gården, ehuru jag vet mig icke hafva förgått mig det ringaste. Domhafvanden gjorde derefter Lundberg uppmärksam på, att han genom sitt brott förorsakat stor skada för sin husbonde, men icke för den, på hvilken han velat hämnas för den förmenta oförrätten. Härpå genmälde Lundberg, :synbärligen rörd: tJa, N vet det; ty patron Zetterberg har alltid visat både mig och mina barn mycken godhet. Ånyo uppmanad att förklara verkliga orsaken till sitt beslut, vidhöll han att det härledt sig af hämnd till He Mårtensson, och att då han ickei April månad kunnataf länsman Nordqvist utfå stämning å inspektoren för det våld honom öfvergått, hade han beslutit sig att hämhas genom att antärda egendomen: och derigea beröfva inspektoren hans innehafvande ats: P Kronolänsman Nordqvist anmärkte härpå, att redan uti Januari månad hade Lundberg begärt och erhållit stämning och kallelse :å inspektor Mårtensson för det denne skulle hafva misshandlat Lundberg; men då saken vid tinget påropades hade Lundberg, hvilken: då var sjuk och intagen å lasarettet, uteblifvit och målet blifvit afskrifvet. En dag i April månad hade han ånyo infömpit sig och begärt ytterligare. stämning å inspektoren; men, då han derjemte velat angifva inspektor Mårtensson för ett groft brott; hänvisades han att sjelf låta 4 ere en skriftlig nn och vända sig till domhafvanden för att erhålla stämningsresolution. Lundberg, som bestred riktigheten af länsmännens uppgift, inföll häftigt: Just efter den dagen-beslöt: jag att tutta på. Han begärdenu att få, utan att afbrytas, afgifva en samhingsenlig berättelse huru vid brottets föröfvande tillgått, och förmälde derefter: Några dagar efter det jag var hös länsman, rann det mig i sinnet och jag begaf mig direkte från Mölna, der jag då. vistades, till Hersby; försedd med en bundt strykstickor. Under vä gen dit förplägade jag mig med bränvin, som jag medhade och var fullt och fast besluten att tänsa. på Egendomen.s Då vinden: vat. nordvest och stark blåst rådde, var je fullt öfvertygad ått hela egendomen skulle läggas iaskav Då jag Kran sent på qvällen kom fram till gården hörde jag krfeåturens råmandej och en inre röa uppstod hos mig, mitt samvete vaknade, deh just som jag var betänkt på att antända, ll jag i gråt och afstod från min föresats då hg betänkte äfven den stora förlust som skulle göras å den inbergade säden. Och så föll jag jå knä och tackade Gud, att jag kunnat häfva snitt onda uppsåt. Jag gick åter tillbaks till Mölna och tröstade mig med min bränvinsbutlj. Då jag några dagar derefter åter fann vinden gynnsam, smög jag mig åter ned till Hersby, ihllt beredd att utföra den beslafade erningen. ven den gåogen kom jag att tänka på de oskylliga kreaturen, och i stället att antända uthusUygnaderna begaf jag mig ned till den närbegnaskyrkogården, och der hvarest inga: falska dittnen finnas, försökte jag med en medförd smäcer ända af 2, alnars längd, att hänga mig i t öd. Att utföra sjelfmordet förmådde jag ke, utan återvände hem till Mölna. Då jag dit derkom fick i snäsor och pikar af inspekton der på stället, hVarföre jag begaf mig in till staden och lefde några dagar i sus och, dus. hv