Aftonbladet – 18 maj 1861, sida 3

TGL, OC ett OR UMISCUarlC SKUHUC Inirlas TOrst den 30 April 1853. Icke destomindre upptager hr Brodins räkning att allenast 46,000 dr bko skulle varit vid Möllenborgs död obetaldta. Hr W. önskar tillfredsställande förklaring huruledes är öfrige 14,000 rdr bko blifvit af hr Brodin inbetalde. Och anhåller hr W., att,.då i denna sak vidlyftiga räkningar äro förhanden, domstolen måtte, jemlikt 21 kap. 2 S rättegångsbalken, förordna om gode män för skiljande af det ostridiga från det stridiga, och han säger sig förmoda att hr Brodin skall hafva sig angeläget at sjelf påkalla en granskning, så att genom tagen kännedom af Möllenborgs räkenskapsböeker och öfrige handlingar tillförlitlig klarhet må i saken vinnas. Hr W. anser detta vara för hr Brodin destomera af vigt, som flera mindre grannlaga omständigheter emot honom förekommit, i hvilket afseende anmärkes att hr B. åtagit sig befattningen såsom utredningsman i ett bo, der han åt den aflidne varit juridisk rådgifvare, men icke destomindre en falsk bouppteckning blifvit ingifven; att ett vittne, lärftskamhandlaren Sandberg intygat att hr Brodin redan vid inventeringen af Möllenborgs kassakista innehaft nyckeln dertill; att en sådan befattning med boet varit destomindre grannlaga, som hr Brodin var sjelf ansvarig för hela skuldsumman till Mölenborgs bo; att hr Brodin uti sina uppgifter till bouppteckningen efter Möllenborg förcegat att han varit boet något skyldig, utan allenast uppgifvit Feron såsom boets gäldenär; samt att hr Brodin uti landtbrukaren Möllenborgs konkurs rö å sig sjelt till god man i konkursen, oaktadt han skolat såsom god man granska den af honom Pe räkning för de i juveleraren Möllenborgs bo uppburna 46;000 rdr bko Vidare uppgifver hr W., hurusom kongl. sekr. W. F. Dalman, vid öfversändande till landtbruka en Möllenborg af den räkning, som hr Brodin den 29 Aug. 1854 tillställt hr D. såsom Möllenborgs omb uti sin skrifvelse förklarat att han ansåge räkningen vara både ofullständig och i öfrigt otillförlitlig. Kort efter räkningens afgifvande lät hr Brodin lagsöka landtbrukaren Möllenborg samt bringade honom redan i November 1854 uti konkurs. Denna fortfor intill sistlidne Januari, då redovisning af hr Brodin afgafs. Under tiden var det hr Brodin, hvilken såsom syssloman i konkursen: bort klandra sin Sr afgifna rakning. I betraktande hvaraf och då landtbrukaren Möllenborg allenast under et halft år etter det hr Brodin afgaf sin räkning varit fri från konkurstillstånd, samt sålunda laga förfall för Möllenborg egt rum, hr Wendtland anser, likmätigt 18 kap. 9 handelsbalken, natt och år icke vara försutna för räkningens klandrande, anseende han sig i öfrigt redan ha ådagalagt att nämnde räkning icke innefattar någon slutlig redovisning för utredningsmannabefattningen uti juveleraren Möllenborgs bo. Beträffande slutligen den ännu på domstols pröfning beroende rättegång, som hr Brodin i sin skrift omförmält,. förklarar hr W. att omnämnandet skett på ett sanningslöst sätt, omförmälande hr W. sjelf förloppet sålunda, att handlanden C. O. Holm här 1 Stockholm hade anmodat honom, Wendtland, att såsom hans ombud utföra en rättegång emot enkan Graveleij och landtbrukaren Nyström rörande arfvode för Pielska husets utbjudande till salu, Till stöd för sin talan åberopade hr Holm en genom ett vittne bestyrkt afskrift af en arfvodesförbindelse. Sjelfya originalet hade enkan Graveleij lyckats återfå, för att visa vid en annan affär: Det upplystes att enkan Graveleij innehade originalet, men hon vägrade att framwvisa det. Eti vittne intygade dock att afskriften var lika med originalet. Ett annat vittne upplyste, att afskriften, var i en omständighet olika med originalet. A hr Holms vägnar begärde hr Wendtland ytterligare att enkan Graveleij måtte framvisa originalet så att man kunde se. hvem som hade rätt. Men hr Brodin, hvilken uppträdd: såsom ombud för enkan Graveleij, dandrue sig detta, och slutligen förklarades att enkan Graveleij sönderrifvit förbindelsen. Hr W. öt verlemnar åt hvarje rättskaffens man att bedöma hans och hr Brodins handlingssätt uti nämndr rättegång; och han tror att icke någon skal kunna instämma uti hr Brodins emot honom utkastade förolämpning att han velat utsöka er förbindelse, som icke funnits till.. Krom erska målet i Kalmar: -.. Forts, från n:r 104.) Förhållandet med fången Gustaf Jonson, om hvars ytterliga vanart jag har yttrat mig i för klaringen till konungens befallningshafvande, ä; följande: En söndag under gudstjensten för ett och et: fjerdedels år sedan fick jag se Gustaf Johnson komma ut i korridoren f nedra botten. Jag förde honom tillbaka i hans cell och stängde dörren. Då jag på eftermiddagen gick till ho nom för att få veta huru han kommit ut. be skref han, att han hade spärrat na larna i kan: ten af inre matluckan, fått ner den, räckt ut armen genom dörren som var stängd med kyrkhaken, och med tillhjelp af skedskaftet upplyftat rigeln på yttre matluckan, och att han, se dan begge luckorna voro öppna, klef a på nattstolen, trädde ner armen, aflyfte kyrkhaken och gick ut. För detta upptåg just under påstående predikan satte jag om aftonen in honom i mörk cell. Det var min mening att inom Of net anmäla förhållandet till konungens befall. ningshafvande, men jag glömde att göra det i behörig tid. Jag ville likväl icke blott af denna anledning taga ut Gustaf Johnson ur mörka cellen, enär hans bestratfning för vållad kyrko förargelse var väl förtjent. Slutligen misstog jag mig om dagen när han blef insatt, så att har derigenom blef straffad med 9 dygns; i stället för 8 dygns mörk cell. tl Misstag. har. visserligen härutinnan egt rum, men ingen uppsåtlig olaglighet;, och då en sådan oriktigt verkställd bestrafining. icke kunde bokföras utan en sjelfanklagelse; är det lätt förklaradt, hvarföre bokföringen uteblef. Jag anade icke då, att redan vid den tiden några at min vaktbetjening hyste afsigter, som nu först i samråd och endrägt blifvit satta i verket. Straffet verkade likväl icke mera på Gusta! Johnson än att han ett par dagar derefter med skedbladet drog breda, omkring 3 alnar långa ljusa ränder i målningen på cellväggen. Då den 17-årige ynglingen åter förliden sommarsatt här tilltalad för andra resan inbrottsstöld, försökte han, förmodligen i afsigt ätt tränga sig ut genom nättstolen, att genom NET rifva in nattkärlet i cellen, och dervid spräckte han det i två delar, så att hela innehållet låg i latrinlådan. Han blef då i behörig ordning insatt i mörk cell. Ibland, alldeles utom mig öfver hans mångfaldiga galna upptåg: försökte jag attgöra honom föreställningar; han gret då öfverljudt och svarade att det var på odygd han så SN Jag ötvergår nu till de handgripliga tilirättavisningar som ligga mig till last och de felsteg å fångarnes sida, hvarigenom desamma blifvit framkallade. V : Hvad jag i förklaringen till konungens befallningshafvande anfört rörande Joh. Gust. Blombergs vanart och uppförande i fängelset, får jag här åberopa. Hans okynne bestod icke, såsom vittnet Hällqvist uppgifver, allenast deruti att han ref rappningen ifrån väggen, utan, han ref lös ropare så att ramen, hvari den är fästad, gick sönder och rappningen rundtomkring sn mA UK BROR ÅNS r ARE Kp RES OP