Aftonbladet – 18 maj 1861, sida 3

(Insändt.) Ännu några ord om en märklig åtgärd af ; drätselkommissionen. När insändaren för någon tid sedan tog sig den friheten att framhålla drätselkommissionens egenmäktiga tilltag att obehörigt inskränka Ilånerätten vid Allmänna pantlåneinrättningen, skedde sådant icke utan en viss svag förhoppning att bemälda embetsmyndighet, inseende det oriktiga och okloka i sitt förfarande, sjelfmant skulle åstadkomma rättelse derutinnan, men flera veckors erfarenhet har nogsamt visat, huru falsk denna förhoppning var, och någon rättelse torde väl ej komma att ega rum förrän den i sin lagenliga rätt godtyckligt förfördelade allmänheten sjelf i vederbörlig ordning öfverklagar oskicket. Emellertid må det nu tillåtas ins. att i korthet söka fandetya det slags försvar för den vidtagna åtgärd en allmänna pantlåneinrättningens föreståndare, hr N. Werner, skyndat att framdraga. ty det är af vigt att omdömet i denna fråga icke vilseföres af skenfagra framställningar. Såsom hufvudskäl för åtgärdens vidtagande har anförts den öfverhandtagande otillräckligheten af inrättningens lånefond, men detta skäl totde vid närmare granskning befinnas underhaltigt. När pantiaåneinrättningen för några mansåldrar tillbaka stiltades räknade Stockholm en befolkning af emellan 70 och 80.000 personer, nu har staden öfver 110,000.: En naturlig följd af denna stora folkökning, hvilken beklagligen till alltför stor del består af fattiga, synes vara, att åtskilliga inrättningar för allmänheten måste utvidgas i mån deraf, om det åsyftade ändamälet skall kunna vinnas. Sammma fonder, lokal, tjenstepersonal m. m., som voro tillräckliga för en mindre befolkning, kunna omöjligt förblifva det för en högst betydligt större. Att i stället för inrättningens behöriga utvidgande. söka motarbeta det ständigt tillväxande antalet af, lån vid allmänna pantlåneinrättningen genom en SR inskränkning uti de hjelpbehöfvandes lånerätt, förefaller fika orimligt som om bear Äg äggen på grund af. folkökningen hvarunder inga nya kyrkor uppförts inom staden, skulle utfärda det godtyckliga påbudet att, till förekommande af trängsel, ingen af stadens invånare finge gå i kyrkan oftare än två gånger i månaden. Utom det att den af drätselkommissionen till pantlåneinrättningens bedrifvande sedan gammalt anvisade fond väl kunde tarfva en efter behofvet afpassad tillökning, synes icke någon synnerlig svårighet böra uppstå för en såsom redbär affärsman känd föreståndare för en dylik inrättning att vid tillfälliga behof kunna få upp: låna nära nog huru stora summor som helst. Att sådant icke alltid kan ske till 6 procent, torde väl vara ganska sannolikt och i sådant fall bekräftas insändarens pästående om orimligheten at en s. k. laglig. räntas bestämmande, men när man sjelf är berättigad att taga 10 procent vid utlåning, synes högst sällan någon särdeles ränteförlust böra kunna ifrågakomma. Att åter drätselkommissionen skall räkna sig tillgodo en räntevinst af 4 procent å de summor utöfver den ursprungligen stipulerade fonden 562,500 rdr, som pantlåneinrättningens föreståndare för dennas bedrifvande med egen omsorg och stundom stort besvär lyckas upplåna, förefaller i sanning så vidunderligt, att det icke ens från detta håll borde kunna vara tänkbart. Ko