Aftonbladet – 16 maj 1861, sida 3

på sätt jag redan antydt, äfven af andra skäl nödvändigt. Arrendet af den till Pfeil öfverlemnade delen, som är: en nyskapad ännu icke fullt ordnad gård, var neml. förenadt med många svårigheter för honom; serdeles då han, till följd af ogynnsam väderlek och de ansträngningar han underkastade sig, led af en ihållande sjuklighet, som slutligen. öfvergick till en sjukdom af lifsfarlig beskaffenhet, för hvilken han tillförene varit utsatt, och som, för en tid af flera veckor, lade honom på sjukbädden i Stockholm, sväfvande: mellan lif och död, Vid sådant förhål lande; och då han, till följd af otur vid val af en rättare, som han måste afskeda, var urstånd-: satt att sköta egendomen, blef det för mig, hvars afflyttning tillstundade, Sundviktig att återfå denna del, om hvars öfverlemnande på arrende till Berg, jemte den öfriga egendomen jag nu med honom aftalade och dervid upprättade skriftligt kontrakt. En rask flicka. Pigan Sofia Wilhelmina Pettersson, i tjenst hos fru Stahre som innehar restaurationslokalen å börsen, hade i söndags afton igenläst de rum som till byrå förhyras af reformkomiten och skarpskytteföreningen, och för hvilka Pettersson är anställd som städerska. Hon hade kl. 8 begifvit sig bort och då hon kl. half 10 återkom funnit yttre dörren öppen och i förstugan mötte en karl, Hon skyndade efter denne, och då han på hennes tillfrågan hvad han hade i rummen att skaffa, gaf undvikande svar och sökte undkomma; fattade hon tag i hans halsduk och qvarhöll honom under det hon ropade på hjelp. En kusk med åkdon, som passerade förbi, stadnade med åkdonet och skyndade att bistå flickan. Fliekan fick då af den anhållne ett kraftigt slag i hufvudet, så att hon dignade tillbaka. Utaf hennes skrik blefvo hästarne rädda, så att kusken måste skynda fram till vagnen på samma gång han likväl motade karlen. Flickan repar sig dock ögonblickligen, skyndar efter och griper åter fast i karlen, men halsduken, hvari hon fattat tags brast, och han kom undan. å pigan Pettersson derefter inkom irummen fann hon att yttre dörren blifvit uppdyrkad, lådorna till en chiffonier, der skarpekyltelGrenin gen förvarade sina dokumenter, uppdyrkade och framdragna å golfvet, och att försök gjorts att kunna uppbryta lådorna till en annan chiffonier der reformkomiten förvarade sina handlingar. Dådet anmäldes i går morgon i poliskammaren och genast satte sig de civilt klädda konstaplarne Lindqvist och Wiström, utgörande den s.k. säkerhetspolisen, i verksamhet, och3på flickans beskrifning å karlens klädsel och utseende föll deras misstanke genast på för andra resan inbrottsstöld straffade fästningsfången Frans Reinhold Sundberg, hvilken den 6 dennes frigafs från Långholmen. Sundberg eftersöktes i sin bostad, men der uppgafs att han arbetade ombord å vedskutor. Med ledning af erhållna upplysningar företogos spaningar invid Slottsbneken, och i går middag lyckades det Lindqvist att invid obelisken träffa Sundberg. Då Lindqvist var ensam vågade han sig icke genast på Sundberg, utan inledde med honom samtal och löfte om pengar om han hjelpte honom skaffa reda på en tjuf som efterspanades. Då Sundberg härtill gaf sitt löfte, lät som visste att hans kamrat konstapeln: Wiström å en närbelägen krog posterade för att gripa Sundberg, icke märka det ringaste, utan inbjöd Sundberg på bränvin till krogen. Derutanföre sammanträffade de med Wiström, då Lindqvist, som noga kände Sundbergs vana att draga knif, bakifrån fattar honom om båda armarna under det Wiström visiterar fickorna, hvarest anträffades en större knif samt 10 stycken större och mindre nycklar, ändrade till dyrkar. Sundberg. hvilken affördes till häktet, vari dag inställd till polisförhör, dervid pigan Pettersson var tillstädes. Pettersson tyckte sig. igenkänna Sundberg, men han nekade och utbrast i skratt då hon berättade sin mandat att kunna gvarhålla honom. Konstapeln Lindqvist förevisade nu en portmonnai, som hittats uti förstugan till Börsen och hvilken, liksom en näsduk innehållande icke mindre än 30 nycklar hittats i en soplår uti den invid Börsen närbelägna Spektens gränd, igenkändes tillhöra Sundberg. Pigan Pettersson uppgaf att då hon släppt sitt tag, hade Sundberg tagit flykten nedåt förenämnde gränd. Dessutom innehade Sundberg vid sitt häktande falska betyg. För bevisning om att Sundberg från Långholmen medfört portmonnaien och näsduken anstår målet till annan ed dn Pettersson, 23 år gammal, af reslig växt och född i Nyköping, erhöll af polismästaren 15 rdr i belöning för sin raskhet, men tillsades att en annan gång hålla bättre uti. Hon svarade: ,Hade icke halsduken gått sönder hade jag nog qvarhållit karnaljen. 0 Rån å gata midt på ljusa dagen. I går f. m, skickades från stadsmäklaren Weylandts kontor i huset n:r 41 och 43 vid Stora Nygatan kontorsgossen C. A. Wennman att tiil ett kontor vid Skeppsbron aflemna 1000 rdr rmt, bestående uti en sedel å 500 rdr öch 5 st. å 100 rdr rmt. Då gossen passerat Tyska brinken och inkommit å Kindstugatan blef han af en månsperson, som förföljde honom, omkullskuffad och trånröfvad penningarne, hvilka han bar i handen. Rånaren lyckades undkomma och ännu dag på middagen har man icke lyckats att gripa honom. Han Skall ha varit kkidd i grårutig rock, lång till växten och svartmuskig. i En mängd åkare hafva under de sednarec lagarne varit af stadsfiskal Kock inkallade: till poliskammaren och blifvit bötfällda derföre att Je försummat vattenkörning vid eldsvådan uti huset n:r 10 vid Drottninggatan. Vid den hållna polisundersökningen har nemligen blifvit NER lyst, att om vatten skyndsamt varit att tillgå så hade elden möjligen på en kort stund kunnat släckas. Nu dröjde det nära en timmas tid after brandsignalerna, innan så mycket vatter erhölls; att spruta kunde sättas i verksamhet. och detta oaktadt gng Oe itrakten sprunge omkring och bultade upp åkåre och vattenkörare. LANDSORTS-NYHETER Upsala den 15 Maj... En ovanlig händelst passerade förliden gårdag uti gården n:r 6 Dra3arebrunnsgatan, i det en sparfhök (Falco nisus) instörtade genom ett tillstängdt fönster och dö: lade en kanariefågel; hvilken befann sig i en our nära fönstret. Utan att låta skrämma sig af i rummet tillstädesvarande personer, fasthöl! han med sådan envishet sitt rof, att man hann ripa honom med händerna, och fick han med fet plikta för sin närgångenhet. E Redovisning för de godhetsfulla gåfvor, som inflitil till den i nöd stadda adelsenkan, för hvilken man undör sistlö: Fohmiari månad i Aftonbladet. Nya