Aftonbladet – 16 maj 1861, sida 3

Or förhärjningar. er msn ARA RR RR ANT att Re Rättegångsech Polissaker. Bränvinsbränningen på Brogård och landshöfdingen grefve Sparres arrendekontrakt. Då vi för några dagar sedan återgåfvo det hufvudsakliga af grefve Sparres vid ransakningen inför Bro häradsrätt afgifna genmäle å landsfiskalen Askeroths stämningsansökan, meddelade vi endast i korthet den i detta genmäle förekommande redogörelse för äldre, utan egentligt samband med den nu anhängiga saken stående underhandlingar rörande utarrendering af egendomen rogård. På grefve Sparres särskilta begäran offentliggöra vi emellertid äfven denna del af hans skrift, så lydande: 4I början af året 1859 vände jag mig, i öfverensstämmelse med detta beslut, till kammarherren Westfeldt, såsom föreståndare för en kommissionsbyrå; med förfrågan huruvida han kände någon pålitlig arrendator; med anledning af hvilken anmälan också kapten L. v, Post i egenskap af spekulant besökte migi Stockholm, men, efter inhemtad kännedom om egendomens vidsträckthet och värdet af derå befintliga inventarier, förklarade han sig, med afseende å den risk han skulle underkasta sig genom emottagandet af ett sådant arrende, afstå från detsamma. Samtidigt härmed underrättade jag samtliga arrendatorerna å de af mig utarrenderade 7 hemman, af hvilka 2, Anders Ersson i Fnista och Gustaf Andersson i Ullevä, såsom ledamöter af nämnden äro här närvarande, att jag ämnade utarrendera eg:ndomen och att jag, till mera trygghet för hemmansbrukarne, hvilka jemte kontanta arrenden göra några naturaprestationer vid egendomen, ville uppgöra skriftliga kontrakt, hvilket också sedan skett, likasom, af samma skäl, med alla torparne å gården. Derefter uppstod uncerhandling med hr Pfeil, också förordad af kammarherren Westfeldt; och, sedan Pfeil öfverenskommit att för öfvertagande af arrendet ingå i bolag med min dåvarande inspektor, numera arrendatorn af Brogård hr Berg, till hvilken, såsom varande under flera års tjenstetid al mig personligen känd, jag förklarade mig-kunna. utan annan säkerhet än den hans redbarhet och pålitlighet erbjöd, lemna egendomen med tillhör rande inventarier, uppgjordes i det närmaste arrendeaftal om egendomen från och med den 14 Mars 1860. Men just vid tillträdestiden, sedan jag redan någon tid tagit saken för afgjord, anmälde dessa herrar för mig att de, vid det slut-liga uppgörandet sig emellan af vilkoren för ett bolag afså grannlaga beskaffenhet som det ot: ett egendomsarrende, funnit alltför stora svårigheter möta, och följaktligen afstodo från att ge mensamt mottaga arrendet. Då hr Pfeil dervid beklagade sig öfver att han, som, uppehållen at förhoppningen om detta arrende, försummat att höra sig om på annat håll, nu stode på bar backe, beslöt Jag, som fann denna klagan icke alldeles ogrundad och derjemte af ofvananförda skäl insåg nödvändigheten för mig att bortarrendera egendomen, men, såsom icke närmare bekant med Pfeil, icke kunde till honom lemnz det hela att sjelf emellan de begge arrendatorerna fördela egendomen; en åtgärd, som blef möjlig derigenom att jag redan, med anledning ai den erfarenhet jag vunnit om svårigheten att finna en arrendator af det hela, varit betänkt på att fördela den jord, som :ej redan var utarrenderad, i 4 delar, af hvilka jag ämnade behålla under eget bruk en mindre del, Lejondahl, så som bostad vid de tillfällen då jag kunde vistas på stället samt utarrendera det öfriga. Ungefär 4,:del af egendomen öfverlemnades således, jemte tillhörande inventarier, på arrende till Pfeil, som den 1 April emottog denna lott utan all annan säkerhet än den hans af flera personer vitsordade redbarhet lemnade mig och utan att ens skriftligt arrendekontrakt upprättades. Men då jag för min familj under sommaren 1860 behöfde bostad vid Brogård, helst byggnaden å Lejondahl var till annan person uthyrd, samt jag fann det obehagligt för min familj och mig sjelf att vid de tillfällen, då jag kunde komma lös från riksdagsgöromålen, bo på en bortarrenderad egendom, beslöt jag att först vid tiden för min afflyttning till Westergötland sistl, höst öfverlåta den återstående delen af efendomen till Berg på arrende, hvilket likväl skulle beräknas från den 14 Mars, såsom vanlig tillträdestid vid egendomsarrenden, äfven då de emottagas på annan tid, och hvilket här blef så mycket lättare, som Berg redan innehade förvaltningen. Då likväl Berg förklarade, att han funnit den af mig verkställda fördelning menlig för den återstående delen af egendomen, som crigernom beröfvades en del af dess betes och ängsmark, samt. att han deraf, äfvensom af de flera obehag som af fördelningen uppkommit, funne sig föranlåten att höra sig om på annat håll, så nödgade detta, jemte här nedan uppgifna omständigheter, mig som, före min äfflyttning från orten måste afgöra om egendomens bortarrenderande, att söka, fn uppgörelse med. Pfeil, återbekomma den 1 honom utarrenderade del, för att lemna hela egeridomen på arrende till Berg. Detta blef,