Aftonbladet – 15 maj 1861, sida 3

em Bränslet inskjutes på hyllorna: först på den öfversta, sedan på den medlersta och nedersta; tet bildar sålunda en inåt eldstaden sluttande backe, som utåt ugnsmynningen är understödd if hyllorna, och, i mån at förbräningen, ersättes utilrån, eller på undersidan, genom nya kollasers inskjutning på hyllorna, i samma ordning som förut. Mellan hyllorna inrusar luftdraget, och intränger först emellan de undet antändning pefintliga kolen, medförande de ur dem af hetsan utvecklade gaserna, och drifver dessa gaser vidare in; emellan de häftigast glödande och refan till coaks förvandlade kölen, En fjerde hylla, nedomi den tredje, utgöres af tt vanligt rostgaller öfver askrummet, och motcager den coaks, som kan rulla ned utför den brinnande kolbacken: Genom detta, redan på rykande fate tömda glödlager, stryker draset upp från askrummet. En sidolucka till denna fjerde hylla, kan ippnas till utrakande af sådana stenkolsinblandalngar, som icke kunna brinna, utan blott smälta eh bilda slagg. Langen har tagit patenter på sin Etagen-rost, som han kallar den, och öfverlåtit tillverkningen i Tyskland åt Friedrich-Wilhelmshiitte vid Siegurg, dit man älltså kan vända sig för att få en nodell. Uppfinningen finnes dessutom afritad i Dinglers Journal (Brd 158, Heft 4) och i Polysechnisches Centralblatt 1861 (Lief. 3). Från Friedrich-Wilhelmshitte ha redan öfver 200 dylika apparater utgått, till ångpannor: af ula slag, så väl som till smältugnar. Enligt de iörsök som i Tyskland verkställts med dem för ingpannors har man med styckekol fått 17,1 pet mer ät, än förut; med mindre kol 17,26 pet; med kKolgrus 2,56 till 25,6 pet; alltså mera ju mindre kolen voro; och ingenstädes hade äpparaten ännu funnits angripen af hettan. Jäst och mögel. Botaniska studier af Herrmann Hoffmann. Den jäst, som bildar sig i färsk och okokt fruktsatt, härstammar icke från frukternas inre växteeller, utan från skalens yta, der den befinnes såsom massor af frön (sporer) eller groende växter af åtskilliga till mögelslägtet hörande emparter, t. ex. Oidium, Monilia, Forula, m.å fl. , Man kan lätt upptäcka dem der och bort-J skrapa dem med spetsen af en pennknif. Lägger man det afskafna i en till jäsning lagom utspädd sockerlösning, så kommer denna i jäsning likasom genom en tillsats af vanlig jäst; i omedelbar beröring med luften deremot utbilda sig desså parasitväxter åter till mögel som alstrar mögelfrön. Dessa för blotta ögat osynliga frön spridas af vinden i otaliga myriader, som fästa sig på andra organiska ämnen, när de på dem träffa en för sig tjenlig jordmån. Inkomma de åter i en sockerhaltig saft, så fortplanta de sig icke der medelst frön, utan likt sticklingar at andra växter: de bilda en mängd i grenlika föreningar sammanhängande växtceller, som afsöndra sig och utgrena sig vidare, tills de ge nom sin mängd grumla hela den jäsande vätskan. De förtära härvid socker och afsöndra kolsyra samt bilda slutligen alkohol; kort sagdt: de utgöra nu jäst och åstadkomma hvad man kallar jäsning. Man kan hindra jäsringen, om man starkt och långvarigt skakar ew med söcker blepädgdsbar fruktsaft, t.:ex. af krusbär, och utspäder den med dess dubbla volym vatten, så att jästcellerna kunna flyta upp fill blandningens yta. I stället för att de inuti vätskan och utan beröring med luften skulle framkallat jäsning, utveckla de sig nu såsom när de växa 1 luften: de bilda mögel. ljäst har samma härkomst; man kan med mögelsporer (af Ascophora och Penicillium) inleda öljäsning och frambringa öljäst. I omvänd ordning kan man ur öljäst frambringa mögelväxternas trådiga svamplager och. sporer, nemligen med vilkor att denna Bildning icke försökes under betäckning af en vätska, utan i beröring med luften. Sommartiden ser man på bladen af rosenstånd fläckar af ett slags fin brandgul rost; det är en svampart: blandar man .den i en jäsbar vätska, så är det-lätt att-dermed bringa denna i så liflig jäsning, att man deraf får en stark och till brödbakning tjenlig jäst. Jästcellerna Sida greniga kedjor, sammansatta af enkla celler, så länge jJästväxten befinner sig i liflig utveckling; men småningom afsöndras de enkla cellerna och sjunka hvar för sig till jäs ningskärlets botten. -Skilnaden mellan öfverjäst och bottenjäst är ingen annan än skilnaden melian ännu knoppande ocH groende celler och celler som hunnit blifva fullvuxna och hvilande. ehurude icke derför vissnät. Icke alla slags svampsporer kunna förvandlas till jäst och framkalla jäsning; med sporer at champignoner lyckas det t. ex. icke. Ögonsmitta i luften. (Cosmos. 1861) Som ett. slags motstycke till de i luften kringyrande jästoch mögelsporerna, må här ominämnås de 1 luftehr kringsväfvandefrön till ögonsmitta, som nyligen upptäckts af dr Turopun Eisevr i Prag. I detstora hittebarnshuset i Repy vid Prag hade, bland 250 der befintliga barr emellan 6 och 10 år, 92 angripits af ögonsjukdömar: (Blenorrhea och Conjunctiva ocularis); och oäktadt sorgfällig: aktsamhet mot vidrörandet ai de sjuka barnens ögon, blefvo både dr-Eiselt sjelf och sjuksköterskorna angripna af samma åkommor som barnen. Det föll korgn slutligen id att undersöka sjuksalarnes Juft medelst Pou cHets acroskop (ett slags luftsil); och vid lufteris första passage genom instrumentet fann man un: der mikroskopet små var-cellef, -som kringsvätvade i luften Denna upptäckt, ledde til der slåtföljden att ylka OG hade inympat sjhkdomen på sådana ögon, som erbjödo dem ett tjenligt utvecklingsfält. — Flera ledamöter ai läkaresamfundet i Wien hatva i anledning hära! beslutat vidare fullfölja den:undersökning som dr Biselt börjat, ochätt offentliggöra resultaterna af sina forskningar. Drifaus i boskapshus. Tanken att begagna värman, i boskapshus till underhållande af nödig värma i drifhus utfördes först i Ryssland; för många årtionden sedan; men har efter hand spridt sig till England, Belgin och Tyskland, der man finner flera sådana rifhus. I Wärtembergisehes Wochenblatt fir Landuntil Forstwissenschaft 18607n:o 52, berättas att general Langermann, egare till godset Provedroux i Lättich har under en resa i England sett sådana drifhus för frambringande pt tidiga: drufvor och smultron, med gödafkastning för egarne. En del af boskapshusen hade för detta ändamål blifvit försedda med glastak;-och voro högre än vanliga boskäpshus, å att man nära under glastaket kunnat uppställa drifbänkarne för smultronen; hvaremot rankorna hade sina rötter i marken straxt utanföre-.boskapshuset och voro inledda-i detta samt uppåt glastaket; värman i boskapshuset var just gömt drifhusvärma;j och boskapen trifdes särdeles väl genom detta grannskap af löf och blommor under vintermånaderna, oaktadt växterna voro anordnade så högt upp, att djuren ej kunde nå dem. : r F å OD Vu CR: UN rr Fr BR UR on R RUD AL JE JT BR Jeg RR dT RN ÖH Model emot vattenskräok: