Aftonbladet – 14 maj 1861, sida 3

den ölrige slägten äsidosattes alldeles. Denna kontroll och den vård öfverförmyndaren skolat hålla öfver dem, var af alldeles ingen betydenhet. och, insöfde i ett klanderfritt lugn, hade sälede: Abergs förmyndare skött förvaltningen så, att. derest den fått fortgå ohejdad, pupillens förmögenhet inom få år förintats. Ty med förstörandet af 792,000 på 5 år är ju ruin en visshet. — Utan att i ringaste mån vilja ifrågasätta ålderman Werlins redbarhet och kanske goda förmögenhejsvillkar samt personliga värde, tyckes ock hans ålder och yrke samt aflägsna boningsplats satt honom ur tillfälle att med sakkännedom granska och bedöma en så stor och om: fattande förvaltning som den ifrågavarande. Att jag åter, som redan lagt denna oförsvarliga förvaltning i dagen, är dem :1 högsta måtto misshaglig, är helt naturligt, men att de lagt just min bevista lämplighet och insigt i bruksför valtning, min kurs 1 Fahlu bergsskola, mine resor såsom Jernkontorsstipendiat, min befattning såsom förvaltare vid Gellivareverken, och mitt derefter med framgång idkade landtbruk till fund för det omdöme, att jag vore mindre ämplig till förmyndare än ålderman Werlin och de sjelfva, bevisar att de ej vilja begripa, att infen som ej praktiskt utöfvat bergs och jordbruk, an rätt bedöma och ordna sådane saker. Detro att kapitelet utgör allt — en tro som delas blott af de oerfarna och oftast leder till deras ruin, Till förvaltning af ensamt kapitaler erfordras blott redbarhet — men till skötande af sådane egendomar, som pupillens, fordras derjemte insigter och praktisk erfarenhet, utan hvilka resultaten af förvaltningen blifva sådane, jag dem nu emot mine medförmyndare anmärkt och lagt i dagen; men som de tro lika litet skall inses af deras domare, som af dem sjelfva. Ehuruväl mina motparters, och såsom det af skriftvexlingen i målet nogsamt visar sig, deras för personliga anfall särdeles böjda ombuds omdömen, utaf hvarje sakkunnig måste obetingadt opillas, så, änskönt här ej är fråga om mitt endtledigande från förmynderskapet, på grund af hvad motparterna mig tillvita, anhåller jag underdånigst, att, om det ej kan lyckas mig afböja det smygande förtal, mina medförmyndare utsprida, åtminstone inför E. K. M:t med närlagde handlingar lit. A. B. OC. ådagalägga huru jag personligen, till min karaktär samt insigter attförvalta och bedömma bruksoch landtegendomsskötsel, gjort mig känd. Jag vill deraf blott särskildt anföra hvad domhafvanden i min ort, häradshöfdingen hr F.G. Isberg intygat, eller att jag både inom Sjuhundra och öfrige till denne honom nådigst anförtrodda domsaga hörande tingslager gjort mig så känd för vederhäftighet, skic lighet, nit och redbarhet, att domareembetet i orten anser sig utan tvekan kunna anförtro mig hvarje slags förmynderskap eller annat förtroendeuppdrag, som lagligen kan meddelas en person i min samhällsställning. De förklaringar i sak motparterna sökt åstadkomma, hufvudsakligen genom sammanställande af förhållanden, som ej äro tillämplige å hvad emot dem anmärkts, går jag nu att underdånigst bemöta. et anföres att en temporär minskning på 5 år af kontanta medlen, från 806,181 rdr till 473,913 rdr. vore en naturlig följd deraf, att pupillen jemväl egde bruksegendomar, hvilkas värden med inventarier år 1837 utgörande 861,561 rdr, men år 1857 uppgått till 1,182,012 rdr. Denna förklaring är fullkomligt oriktig, ty en klok förvaltning påkostar aldrig mera på egendomars nödiga förbättringar än som af revenyen betäckes, och då denna årligen bort utgöra 75,000 å 100,000 rdr så lärer en antisipation af ända till 332,000 rdr utaf pupillens kontanta medel blott bevisa den oförsvarligaste misshushållning, helst den i räkenskaperna synliga fastighetssumma af 1,482,012 rdr icke är verklig, då de å fastigheterna bortkastade ofantliga summor blott i ringa mån kan anses hafva höjt egendomvärdet. Härom vågar jag underdånigst hänvisa till utredningen i rådhusrättens bilagde protokoll. Med nu uppgifna felaktiga summor om puillens förmögenhetstillvext, hafva förmyndarena lyckats blända förenämnde Werlin och Wetzel, äfvensom öfverförmyndaren, och de ha härför hvart 3:dje år belönats med ett särskildt honorarium at 7150 rdr hvardera, utom årliga förmyndarearfvodet af minst 2500 rdr. Väl har mellan förmyndarne afhandlats frågan om mitt antagande för disponent-befattningen vid bruken, men då-åt mig ej af dem kunde lemnas den vidsträcktare verksamhet, som jag för att ordna förvaltningen borde äga, förföll denna fråga; och hvad uppgiften om den af mi fordrade, aflöningssumman som disponent beträffar eller 10,000 rdr, så är samma uppgift icke öfverensstämmande med sanningen, ehuru förmyndarne vid ett tillfälle sökt framställa en sådän: pretention å min sida, för att emot mig kunna förebära en egennytta, hvartill de sjelfve i flera punkter -gjort sig skyldige. IHärelter får jag i afseende å erinran, alt endast pupillens närmaste frände har rätt klandra förmyndarnes förvaltning, upplysa, att den omständighet inträffat, att pupillens förut varande ende laglige arfvinge, enkan Wetzell enligt vidfogade bevis Lit. D. med döden bortgick den 19 Dee. 1860, derom motparterna ej bort hafva varit okunniga den 22 Januari d. å., då förklaringen afgafs. Den arfsförening jag med flere åberopat, såsom stöd för vår rätt till talan mot förmyndarne,är således undanröjd, ty numera är jag och Abergs alla syskonebarn hans närmaste fränder och följaktligen berättigade att ställa förmyndarne till svars för deras förvaltning under hela deras förmyndaretid. Anförandet af mitt jäf af Werlins och Björkboms behörighet att yttra sig om förmyndarnes bibehållande vid sine befattningar vill jag be: möta dermed, att Werlin förut godkänt förmyn7 da:eräkningarna och derför nu anser sig förhindrad att väcka klander och att Björkbom för sin af dem beroende ställning ej vågar ifra för puillens rätt. Men att dessa anhöriga till. pupilen i verkligheten — ehuru ej juridiskt — biträda alla mine påståenden, derom kunna motparterna vara förvissade. ; Enär mine motparter, till bemötande af hvad äfven dem är lagdt till last och utredt uti nn mot afl. Roths sterbhusdelegare fortgående rättegång, åberopat sterbhusdelegarnes förklaring, får jag underdånigst härmed under Litt. E. F. aflemna en afskrift af mina påminnelser vid samma förklaring, utaf hvilka Handlingar Eders Kongl. Maj:t nådigst behagade finna huru förmyndarne så egemyttigt och vårdslöst förfarit med pupillens gods, att de med en fortsatt förmyndareförvaltning ej vidare böra tillåtas sig befatta. Till slut hafva motparterna, med antydan. att jag, under mitt 3-åriga deltagande i förmyndarförvaltningen; ej kunnat något uträtta till pupiltens fördel, bedyrat, att de icke i någon mån afvikit från hvad de, efter måttet af deras insigt, i hvarje fall ansett vara med en ändamålsen ig röryalining mest öfverensstämmande. Hvad jag, som under min förmyndaretid af motparterna rönt ett beständigt motstånd, dervid förgäfves sökt uriätta, derom är nu c fråga; till nå on del lemna Törsay sla srptoolen derom upplysning. Då bergsrådet F allgren 1858 föredrogs att framig vistas vid pupillens jernbruk, var redan myndarne mitt tillbakasättande bestämdt : framtiden. och medsdetsamma all direkt, till ÅT RNA Af rthltriivttrt frin LNKRA ocdla Få