Aftonbladet – 11 maj 1861, sida 2

kände Engelberts passion förnuftets tygel... hvem villneka det? X, ITE EON Den; kusiny som såg att, detta förnuft endast hvilade på hoppet att min sons och Juannas förbindelse skulle blifva: ömöjlig; men då inga hinder kommo i vägen, utbrast all den dårskap, hvars minsta steg var det tokiga frieri, som han sjelf gjort sig en ära af att omtala. 5å så, kusin är alltid så bestämd... Om han fått min Juanna, så hade äfven hans kärlek blifvit af det bästa slaget.5 Bärande alltför.djup vördnad för herr Tönne ville fru Stefana ej längre motsäga honom. NEC, återtog hon, Chvad kunne vi säga omKonkordia,soim afslog ett-sålysandeanbud för att fästa sig vid den fattige adjunkten 2 Det var ett vackert drag, söm synnerligen hedrar henne. Den qvinnans klokhet är så stor, att hon rätt väl insåg att Engelberts. giftermål då skulle komma alltför tidi att utgöra ett läkemedel; och för verldslig vinning ville hon icke sälja sig till ensådan förbindelse. Att hon deremot valde Sune..: Jay att hon det gjorde, hvaraf kom det? cHon Såg väl att hans böjelse var en ärlig och god själs, och hon kände att-hon kunde uträtta något mg godt för honom och med honom. Det skall just bli roligt att få se henne och fästmannen häri eftermiddag. 4Kornetten. dröjer längre på sitt besök än det lät i början... Det var med en viss varsamhet som fru Stefana upptog sitt tredje ämne. Han har ju nyss kommit! Herr Tönne började åter skjuta på brickorna i brädspelet. Såledesäringen tid omnämd förhansresa?? Icke hvad jag hört. Vistandet här tror jag skall göra honom godt. Ar kusin säker på det? Jag föreställer migt — härvid började äfven fru Stefana ifrigt skjuta på brickorna, i det hon kastade en förstulen blick åt spisvrån — att det just icke kan vara synnerligen nyttigt på någondera sidan. js 5 : Nej, det draget får kusin Stefana taga cllbaka... vi glömma ju alldeles bort spelet.