Aftonbladet – 11 maj 1861, sida 2

Men bakom-den stora utskjutande. spiser var en högligen intressant vrå, en passabel liten kammare, der en öfverflödig fönster soffa, lagom för två personer, fått plats — och der hade nu det unga äkta paret, som vid denna tid varit gifta något mer än tre månader, slagit sig ned för attprata litet enskilt smått, medan svärfar och svärmor ramlade med brickorna och hade lite annat förtroligt samspråk för sig. Det var herr Tönne som nu talade: Nej, kusin Stefana, jag tror deremot icke att det är så hastigt öfvergående... När en synd börjat att tära Så fast i menniskan, är en icke bättre att få bort än masken, som tärt sig in i blomman. Värst af allt ärt, svarade fru Stefana, Satt då man skall rycka bort masken, följa ofta blommans finaste nerver med, så att hon aldrig mer blir så hel och skön som hon varit. Det skall kusin hvarken säga eller tänka! menade herr Tönne bekymrad. Masken får icke ryckas bort ur blomman: den skall sakta och varligt vecklas upp ur de kringspunna bladen, och det kan ske så att ingen ädlare fiber förstöres. Men, min kusin, frågade fru Stefana, som bibehöll sin rillende min, Com det onda icke är öfvergående, när är det då detta under skall ske — och hvad kan åstadkomma det?4, Jag ville helst säga att vår herre och frälsare, som de dårar styr, ensam skulle göra det, men jag kan gerna tillstå att jag tror att det verktyg, som han här behöfver, måste se ut som en ung och förståndig qvinna. Kärleken har gjortif Engelberis olycka — kärleken kan också bota honom. Nej, kallar kusin hans galna känsla för kärlek? Hvadiär den annars?4 . i En obändig passion, som aldrig känt förnuftets tygel. Min bästa Stefanat — en rodnad kon upp på gubbens kind — under lång tic