Aftonbladet – 4 maj 1861, sida 2

nas intressen och öfvervaka densallmänna förvaltninge 1 inom sultanens område. Denna . underrättelse ger Courrier du Dimanche anledning att i en energisk artikel, fluten ur Elias Regnaults penna, förklara den ryske utrikesministern ha god grund för:silt förslag, enär folken numera icke lefva isolerade, enär de numera hvarken vilja eler få förblifva likgiltiga åskådare afsina grannars lidanden. Men — fullföljer författaren — är solidaritetss och dön deraf härflytande interventionsprincipen tillämplig endast vid Bosporens stränder? Ropar folkens utgjutna blod mindre högt under andra latituder? Och bör ruttenheten i förvaltningen påkalla stränghet endast hos turkarne? Visserligen icke; man vill förmodligen icke binda mensklighetskänslan blott vid vissa orter och ställen, och ryska kabinettets filantropiska omsorg beror förmodligen icke af det geografiska läget. Furst Gortschakoff har erkänt en allmän grundsats; han begär dess tillämpning. Hållom honom räkning för detta ädelmodiga initiativ, och ännu bättre, tagom exempel afhonom för att hänvisa den allmänna oviljan äfven på andra förhållanden, som påkalla makternas gemensamma mellankomst med icke mindre fog än den ottomaniskaå regeringens underlåtenhetssynder. Ett folk, hvars nationella tillvåro blifvit garanterad. af makterna; påkallar sedan trettio år tillbaka förgäfves verkställigheten af högtidliga fördrag. Sedan trettio är tillbaka låter. Europa protestera sin namnteckning. Månne det-har för afsigt att, såsom en oblyg gäldenär, åberopa preskriptionstiden? Nej, vi förklara det uttryckligen: åtminstone hvad Frankrike beträffar har rättvisan aldrig fallit i glömska: under femton års tid pröklamerade franska parlamentet. den polska nä tionalitetens rättigheter. Det är sannt, att detta endast innebar-en formalitet; som måhända föga. öfverensstämde med en stor na tions krafter, en nation hvars ord Ifeke böra upprepas. Men åedan den tiden har Frankrike gifvit Ryssland en skarp lexa, och det är berättigadt erinra denna makt, att det icke vill hafva talat förgäfves. För närvarande flyter blod; och till fråan om det lagliga berättigandet sluter sig rågan om den allmänna moralen:Det-är icke blott Warschau som. förnekas fill och med att i sin smärta bära sorgetecken; Kiew blir i sin tur söladt af blod, och general Chruleff,. som efter: hvad det påstås var anstiftare af massakern den 8 April, drager från stad till stad i enahanda värf. Säkerligen kan den ryske, utrikesministern icke göra sig delaktig i dessa barbariska dåd. Hans medlidande för Turkiets kristna befolkning har anvisat oss den väg vi böra följa. En europeisk kommission bör tillsättas i och för de polska intressenas skyddande. Vi begära dock icke, såsom furst. Gortsehakoff, att den. må blifva ständig; vi begära icke, såsom han, att den må berättigas att öfvervaka hela den inre förvaltningen, ehuru der finnes tyvärr. fullt ut lika mycken orenlighet att bortrensa -som i harem. Må kommissionen döma blott i hvad som rörer den närvarande konflikten och Polens rätts mätiga anspråk. Och den skall då, stödjande sig på de af den ryske utrikesministern åberopade grundsatser, sätta en gräns för de blodiga tvisterna, ochi PetersburgerGortschakoffs -namn fordra räkenskap af Gortschakoff i Warschau: Vi medgifvamellankomst i Turkiet, då det är fråga endast om den abstrakta menskliga rätten; i Polen är det fråga om samma rätt, förbunden med den skrifna rätten, den af alla makter gemensamt skrifna. Europa kan icke med likgiltighet åskåda mord, begångna under försåtligt öfverfall mot värnlösa. Det är dess rätt att intervenera i Turkiet; det är dess pligt att intervenera i Polen. Väl veta vi att Preussen och Österrike skola på goda skäl vägra att deltaga i hvarje böagrere rörande Polens affärer. Men Frankrike och England, som äro intresserade i denna fråga endast genom hedersförbindelser, äro starka nog att göra rättvisans röst hörd och aktad. Redan har Times påkallat de båda makternas samverkan för ått göra slut på ohyggliga missgerningar. Andra engelska tidningar instämma i-samma önskningar. Frankrike och England, säger Daily News, ha fordom varit stumma åskådare af mångfaldiga ER ser niot polska nationen; men den tid är förbi, då en sådan brottslig flathet var möjlig, och Ryssland kan vara förvissadt, att vestmakterna hädanefter icke skola genom sin tystnad sanktionera förnyandet af dylika gräsligheter. m—