Aftonbladet – 4 maj 1861, sida 2

Nej, icke just dig, men en gammal bekant,-Ölle Mårtensson från Grafverna, har varit här med väfskedarne, som gubben gjort åt mig, och han : berättade: den sorgposten att kapellpredikanten i Grafverna, som du vet legat sjuk hela månaden, justinatt blef förlossad från sitt elände, tastänjag nog tror att många komma att sakna honom både som god prest och god menniska. för det stackars fiskarfolket på öarna och holmarna. Kors, kapellet blir då ledigt att sökas!? svarade Konkordia, ur stånd att i denna stund känna det minsta för någon annan än sig sjelf. Vestahgårdent — så flögo tankarne fram och åter — förlorar snart för alltid sin herre... och ogerna sedd af honom, skulle någon, som bodde i Berffendalen, icke särdeles ofta kunna komma den långa milen till Byborg ... allt närmare umgänge blefve som dödt.? SJa, visst blir det ledigt!4 svarade fru Jetta. ?Hvarföre tänkte du straxt på det? För alls ingenting, moder .:.? Men åter skenade tanken in i framtiden... Ingen i alla tre socknarne är af herr Tönne så värderad i umgänget som magister Sune, den unge gudsmannen, Gratverne, ehuru en öcken mot den sköna Berffendalen, ligger dock blott en half mil från Byborg, och en af pastoratets arbe måtte-väl..? Ändtligen full af blygsel öfver dessa irrande verldsliga uträkningar så nära ett redde kallnadt stoft, afbröt hon allt tal med modern och tvang sig att i sina papper inne i den kammare, som helt och hållet erinrade om fadern, finna en EAT mot alla de olikartade känslor, som ville beherrska henne. Men det är tid att kasta en flyktig blick på Vestangården, der fru Stefana Lorens re siderade.