Aftonbladet – 2 maj 1861, sida 2

liga strider. hvilka borde styrka nåtto teten genom industrielt framåtskridande. fan torde äfven erinra sig, att den öfant. katolska förening, som sedetmera i sina k skulle hölja hela Irland, grundlades ar Sonnell och två andra irländarei en bokidlares bodkammare. Det polska landtshållningssällskapets uppkomst var nästan a anspråkslöst. . Sexton medlemmar, bland m grefve Zamoyski, vord dess grundlägre; nu räknar det 4600 medlemmar; Vilka ägga en rag årsafeift af 100 polska riner, hvilket uppgår till en summa för st af -mer än 200.000 rdr rmt. Sällskapets: utskott, som består af de 16 undläggarne med grefve Andreas till ordrande, utnämnde en korrespondent för arje distrikt (det finnes 73 Ren kring denna körrespondent grupperade de medlemmar åf a som tillyrdesamma distrikt, månadtliga sammaniden höllos hos alla korrespondenterna, ;h hvarje gren af Jandtbruksindustrien ut: orde föremäl tör en afdelnings ärbete. Det nns allmänna afdelningar för destorasamankomsterna och särskilda afdelningar för varje distrikt. Slutligen voro alla medleniarne i två veckor hvarje år samlade i Varschau, t Detta beträffande organisationen; se här en praktiska sidan af saken: je På flera ställen inom distrik ernainrättade ällskapet ländtbruksmöten, expositioner ät : ordbruksalster och pristäflingar för hästat ;eh boskap. Detta var ingen lätt sak i ett land, hvarest ien ryske tjenstemannens allsmäktighet är ika stor som hans snålhet och hvarest öljaktligen hvarje bonde måste vara rädd ör att framvisa en utvald häst eller oxe! Småningom besegrade emellertid de utatta priserna, de ökade inkomsterna afjorlen samt medaljerna de urgamla farhågorna, ;ch sjelfva offentligheten, hvilken bönderna ruktade, blef deras skyddsvakt. Sällskapets verksamhet sträckte sig dessiom till binäringarne, såsom smide och sagnmakeri. De unga män, som önskade : ära dessa yrken, sattes, på korresponden:ernag förord, i lära på sällskapets bekostsad antingen i Warschau eller utom konunsariket. På samma sätt sände sällskapet lever, för att inhemta förvättringar i åker: bruket och skogsväsendet, till trakter, der let fanns någonting att i dessa afseenden lära. E Slutligen återstår att nämna inrättandet af :ysika och kemiska laboratorier, uaturhistoiska och geologiska samlingar samt införskrifvandet af lärare i skogsskötseln, ivattaing och drainering, hvilka en hvar kunde tills kalla, när han ville förbättra sin egendom, Det är begripligt att landtbrukssällskapet sehom dehna upplysta och välgörande ledning skulle förvärfva stört inflytande i hela landet såsom en medelpunkt för intressena, för beröringen och för så till sägandes ett rytt lif. Efter så många års förgväfning och stumhet, täflade nu polackarne sins emellan, samlade sig till ömsesidiga råd: plägningar, visserligen icke om de stora fosterländska och frihetsid6erna, men om s0ciala förbättringar. hvilka borde gagna fäderneslandet, samt om stiftelser i S edligt afseende, hvilka kunde bli ett befordringsmedel -Å för friheten. I brist på andra politiska läAror, blef broderligheten praktiskt tillämpad; i vidsträckt skala, och nationaliteten höjde sig genom en fruktbärande förening, som gaf enhet åt de fosterländska känslorna, ej mindre än åt de nationella sträfvandena. Klokheten i denna anordning undrföll icke det inoskovitiska väldets handtlangare. De mest nitiska började finna polackarne hotande genom sin klokhet; hr Muchanoff, inrikes minister i Warschau, var ej den minst uppskrämde.. Han hade haft tillfälle att sjelf öfvertyga sig om landtbushållningssällskapets mäktiga inflytande på hela landet. En administratif åtgärd, som han vidtagit, kunde ej verkställas af hans tjenstemän; han vände sig till grefve Zamoyski, som på en vecka fick åtgärden utförd i hela konungariket. Det är troligt, att ministern blef mera förskräckt än erkänsam härför, och det dröjde.ej länge, förr än hans hemliga tankar röjde sig. En af de offentliga högtidligheter, som mest slogo än på böndernå; var utdelningen af medaljer. Denna hedrande belöning var för dem ett slags. diplom på förstånd. och godt arbete, hvilket de med stolthet möttogo och med rättmätig förjusnbyr visäde. Hr Muchanoff inbillade sig förmödligen att de ämnade göra dem till ett föreningstecken; hån ville förbjuda utdelandet afsmedäljer. ri tenom en kungörelse affursten-ståthållaren, daterad den 23 Maj 1860, förbjödos distriktföreningarna, korrespondenterna, som voro medelpunkten i dem; landtbruksmöten och kapplöpningar, med ett ord alla tillrällen till allmänna sammankomster, alla medel att åvägabringa enhet, hvilka utgjorde sällskapets styrka. . Kuugörelsen tillät blott centralkomiten att finnas qvar med rättighet endast att sammanträda två gånger om året. Detta var 1 sakernas dåvarande skick en verklig statskupp: Den allmänna harmen gaf sig luft med sådan styrka, att hr Muckanoff, förskräckt för sitt verk, gick in på att dagtinga. Kungörelsen blef -otillämpad, :så vidt förbudet mot landtbruksmöten, korre: spondenter 0. 8. v. an ick. Man öfverenskom blott om, att sällskapet för hvarje gång skulle begära regeringens tillåtelse till expositionerna och medaljutdelningarna.: Detta misslyckade försök hade endast till i påföljd att öka sällskapets popularitet och vifva det ett bestämdt bevis på dess makt. et begagnade sig häraf, för att till bebandling företaga frågan om böndernas fullständiga frigörelse. Det var ej utan svårighet, man i Petersburg utverkade tillåtelse att företaga detta vigtiga ärende, hvilket,