Aftonbladet – 1 maj 1861, sida 3

kalas, så upplyses salenoch gårdsplaner med färgade glas och stora, brokiga pap. perslyktör. Man ställer fram åt gästerna små bord, vid hvilka endast 3 eller 4 personer taga plats, och detta så att en bordssida står ledig, på det att rätterna hastigt må kunna framsättas och åter borttagas. En präktig matta betäcker golfvet. id väggarne stå serveringsborden, ty på matborden framsättas till och med stekarne endast skurna i bitar. Framför hvarje gäst ligger en rund porslinsbägare, formad såsom ett tefat, hvarur det kinesiska risvinet varmt och starkt kryddadt drickes; vidare två pinnar af ebenholz eller elfenben, med hvilka de i spadet flytande bitarne uppfiskas; på ett i trekant viket färgadt papper ligger en tandpetare, bestående af vingbenet utaf en flädermus; en packe med fyrkantiga stycken af brokigt silkespapper gör tjenst som servetter; hvad som Tförbrukats af dessa, tar en tjenare genast bort. Indianska fogelbon och s aldjur, fiskoch köttragouer, fenor al hajar och dylikt med allehanda pikanta såser äro deras bekanta läckerheter eller följa på hvarandra i rikaste omvexling. Teatraiska öfverraskningar äro omtyckta. Plötsligen uppträder t.ex. en procession af tjenare i kostym med illuminerade lådor, som sitta upphängda på långa stänger. På ett af anföraren gifvet tecken sättas lådorna på gollvet, de springa upp likasom genom ett troll slag och i hvarje låda ser man en liten stekt digris, hvilken hastigt och med mycken färdighet skäres. Den kinesiska kokkonsten är så utbildad, att man till kokning af olika rätter använder olika träslag. Om en höna t. ex. skall kokas, nyttjar man ved af mullbärsträdet, för att steka en digris akacieträd, för att koka tevatten tallved. Till Peking införskrifvas med stora kostnader de kockar, som besitta största färdigheten i att tillreda stekt is?. Små isbitar instickas nemligen i en halfflytande, af socker, ägg och kryddor beredd deg, hvilken derpå hastigt slås i en panna, hvari fläskflott sjuder och fräser. Kockens konst består nu i att framsätta rätten på bordet, innan isen smälti sitt decombölje. Hvilken motsats mot tschuktscherns mål tid, han som i sin af snö och is ombhöljdse koja blott har valet mellan Härsket skäleller valrosskött, och dertill begärligt tage sig en mun full snö, hvi!ket för honom ersätter salt, vin och vatten! Eller mot samojedens bröllopsmåltid! Värden bjude: sina gäster att stiga fram till den nyss slagtade renen, hvilken, lagd på rygg, ser ut som en stor karl, i hvilken inelfyorna simma i blod. Hvar och en af gästerna ta fram sin knif, skär ur lunga och lefver, ai hjerta och bröst stycken som falla honom i smaken, och doppar dem i det ännu varma blodet med en matlust, som behöfver hvar ken kryddor, eld eller kokkonst.