Aftonbladet – 30 april 1861, sida 2

aga sig till vara. mr mesar I RR de ne BA RA Stockholms skarpskytteförening ade i går afton allmänt sammanträde i De a Oroix stora salong. I anseende till ikdomsförfall för styrelsens ordförande, h. K. Bonde, fördes ordet vid sammanädet af vice ordföranden hr A. Blanche. Sedan protokollet för det förra allmänna nötet blifvit justeradt, upplästes af sekretearen, litteratören Bruhn, den af de utsedda :evisorerna afgifna berättelse angående verkställd granskning af förvaltningen af föreningens finansiella angelägenheter, slutande med ett tillstyrkande af full decharge för styrelsen, hvilken decharge också af föreningen enhälligt beviljades. Ordföranden unmälde derpå, att två personer till föreningen skänkt hvardera 200 rdr till inköp vf gevär, att af föreningen användas under några vid gåfvan fästade vilkor. Vidare jöredrogs af sekreteraren en af styrelsen afoifven berättelse angående samtliga dess illgöranden och förhandlingar. rdföranden anmälde derpå det hufvudsakligaste och vigtigaste föremålet för dagens förhandlingar, pröfningen af det uppgjorda förslaget till stadga för föreningen. Han omnämnde, att denutsedda komiten i och för fullgörande af sitt grannlaga uppdrag — annlaga derföre, att det gällde att bevara ivillighetens id utan att träda för nära de i den kongl. kungörelsen den 8 Mars utstakade gränser för officiel förenings sjelfbestämmelserätt — hade med sig förenat tvenne insigtsfulla män, professor Bergfalk och hofrättsrådet Örbom. Sedan förslaget blifvit af komiterade utarbetadt, hade det i tryckta exemplar utdelats till. korporalskaperna, hvarpå korporalerna haft sammanträde för att framlägga de anmärkningar, som inom kor oralskaperna blifvit gjorda mot förslaget; dervid dessa ändringsförslag diskuterades och föranledde några modifikationer, hvilka voro iakttagna uti de tryckta exemplar af stadgan, som nu tillhandahöllos föreningens medlemmar. Ordföranden upplyste vidare, att den , som egentligen varit vid korporalsmötet föremål för anmärkningar var den 4:de, men man häde slutligen allmänt blifvit ense om dess bibehållande i oförändradt skick. Ordföranden bad också att nu få fästa föreningens uppmärksamhet derpå, att det i denna förekommande stadgandet om utträdesanmälans framläggande för konungen sedan kåren blifvit uppbådad, vore nödvändigt i och för det genom antagandet af den kongl. kungörelsen förutsatta sambandet med konungen och derföre att i farans stund högsta ordning är högsta nödvändighet. Den sednare delen af , angående gevärets utlemnande af dem, som vid skeende uppbrott få tillstånd att utträda, innefattade ett uttryck af den beredvillighet till uppoffring för fäderneslandet, som utgjorde grunddraget i hela rörelsen. Bestämmelsen härom innefattade för öfrigt icke något annat än det som vid sådant tillfälle säkerligen skulle af enhvar anses såsom en naturlig och oeftergiflig pligt. Slutligen erinrade ordföranden, att genom bestämmelsen om sättet för stadgans ändring vore sörjdt för, att den inom en ganska kort tid kunde erhålla de modifikationer, som vid dess tillämpning kunna finnas erforderliga, och uttryckte han derföre den önskan, att man icke genom att alltför mycket fästa sig vid småsaker och underordnade detaljer måtte förlänga de förhandlingar, som i en så talrik församling som denna i alla fall kunde väntas blifva ganska långvariga. Magister Siktberg ville, innan föredragningen började, anmärka, dels att förslaget ej var på förhand tillräckligt bekant för föreningens medlemmar, dels att detsamma vore i högsta måtto ofullständigt och bristfälligt i det der saknades föreskrifter om förhållandet mellan styrelsen och föreningen, om befälets ställning m. m. Talaren riktade i sammanhang härmed häftiga förebråelser mot komitn, som han förklarade icke hafva på ett tillfredsställande sätt uppfyllt sitt uppdrag. Detta föranledde litteratören Bruhn att, i det han beklagade att vid början af förhandlingarne anmärkningar i denna ton och med så föga motivering Skulle framställas, erinra derom att föreningen uti de af hr Siktberg vidrörda punkterna ej komme att befinna sig i annan ställning än t. ex. Göteborgsföreningen, som äfvenledes hänvisat till särskilta ordningsreglor. — Magister Sohlman kunde ej instämma i hr Siktbergs yttranden om komiten, hvars arbete otvifvelaktigt utgjorde frukten af ett nitiskt sträfvande att främja den goda saken, men han trodde å andra sidan att en sorgfällig pröfning och uppmärksam granskning af förslaget vore vid detta tillfälle på det högsta att önska, då otvifvelaktigt under en förhandling, i hvilken så många tänkande män deltogo, flera ideer skulle framkomma, hvilka förtjenade att beaktas och tillgodogöras. — Grossh. H. Davidsson instämde i i ;