Aftonbladet – 29 april 1861, sida 2

ständerförsamlingen så ihärdigt protesterat och för hvars skull tyska förbundet hotat med exekution. Alt denna paragraf skulle utgöra en fullständig budget, som förelåg till fristående behandling med full beslutanderätt, derpå tänkte ingen; åtminstone yttrades. derom; så vidt vi kunnat erfarå, ingenting hvarken från dansk eller tysk sida. Annu mindre kunde någon falla på den tanken, att denna aragrafs tillvaro uti ett regeringsförslag unde innebära ett sådant framläggände af tyska förbundsdagen fordrat vid äfventyr af exekution. Hvarje tanke på någonting sådant måste ju vika, då regeringen uti sin kungörelse till ständerna fullkomligt tydligt och enkelt förklarade, att. denna fordran dehouses yttrande i öfverhuset, att man nu icke så mycket hade, att befara en förbundshvad danska regeringen lofvat, kommer att föreläggas holsteinska ständerna, det var gare uppmärksamhet å denna 13:de paragraf och väckte den tanken, att danska ministeren inför de vänskapligt sinnade makterna ville ge det ett utseende af att genom ifrågavarande paragraf hade man tillfyllestgjort fordran om ett föreläggande af helstatsbudgeten; Man känner de interpellåtioner, som till följd häraf egde rum i Tahoe. de intetsägande och obestämda svar den kungliga kommissarien afgaf, den bedröfliga roll han spelade, hans resa till Köpenhamny för att erfara regeringens afsigter och hans äfskedstagande. Man vet att en ny kommissarie meddelat ständerna, att icke budgeten för mönarkien, men budgeten för Holsteins andel i helstatsutgifterna nu vore ständerna förelagd: för att derom I besluta , hvilket beslut eventuelt kunde Iträda i stället för kungörelsen af den 23 September 1859, men att ständerna förklarät sig ej vilja ingå på en behandling af det som regeringen nu krsllade en budget, och att slutligen ständerförsamlingen blifvit hem förlofvad; utan att oman kan spåra något annat: resultat af dåss sämmanvaro än intrycket af denna budgetlistoria, hvilket I danska; saken: fördelaktigt. nom en till Kohunger äfgifven och seder mera publiceräd berättelse sökt visa att inIgen dubbelhet eller tvetydighet funnits i ministerens: politik. och: att hela skulden för de förvecklingar och det missförstånd; som eet råm, utestätande drabbar ministern för Holstein, söm tillika var regeringens kom Imissarie Hos ständerförsåmlingen i Itzehoe. Af. denna berättelse framgår, att hr Raaslöff måste före sin ufresar till. .Itzehoe ha haft: kännedom om att; förhandlingar egt rum mellan utrikesministern och åtskilliga slutstrofen i prövisöriets 13 ; att han under. den 15 Mars, alltså innan ständerförIförsamlingens förfallnihåsutskott hade afgivit. sitt betänkande, blifvit anmodad att I göra det klart, att. nämnde, paragraf gat ständerna full frihet att behandla Holsteins atidel i helstatsbudgeten för 1861—623 att Ihan under den 23 Mars hade svarat, att han hade påpekat vigten af denna paragraf loch regeringens beredvillighet att meddela Ibringa denna punkt å bane, ehuru det synItes som församlingen icke ville inlåta sig Iblifvit underrättåd om, att regeringen ånsåg: det fört ytterst maktpåliggande att det ejlemnades någottvifvel qvar. i afseende på dess: ställning: och fpås:det enträgnaste uppmäånade att sörja för att så väl regeringens ounkt blefve klart; att han samma dag blitvit underrättad omatt regeringen medgaf ständerna att omrösta rörande den ifrågåvarande DHbudgeten i sin helhet, antaga och förkasta den samt särskilt inlåta sig på 4 13) och :göra den till : föremål för särskilta framställningar, äfven öm de ville förkasta det öfriga provisoriet; att han slutligen den 25 Mars pr telegraf mottagit det besked, att: 13 ställde församlingen på samma sätt med afseende på behandlingen af budgeten för -1861—62, söm om denna sjelf och särskilt vore förelagd; samt löff ännu i ständermötet den 26 stod fullkomligt svarslös möt den invändningen att badgeten icke-vore ständerna förelagd och endast begagnade sig af sina instrutioner för att prörogera ständernas förhandlingar till efter påsk, för att under tiden konferera med sina kolleger. Dessa upplysningar äro tillräckliga för att visa, att mycket ligger Herr Råaslöff tilllast; men huruvida de: bära fullgiltigt vittnesbörd derom att ministerens politik från början i det är en helt annan fråga. Herr Raaslöft har utgifvit ett Filsvart för att å-sin-sida belysa denna sak, och ehuru de omständigheter han der anför icke kunna fria honom från förebråelsen att ha visat brist på takt och politiskt förstånd, tjena de dock i åtskilligt till en förklaring öfver ministerens oliuk och den konfusion densamma åstadföratt. Om man från den ministeriella sidan invänder, att sedan hr Hall talat är det icke värdt att hr Raaslöff öppnar sin mun, och att hvad som kommer från en sådan perringaste uppmärksamhet, eå bryter man derigenom på ett mycket skoningslöst sätt stafven öfver mmistören, som hallit på denne hr Raaslöff såsom en riktig juvel, och som, så länge endast: den allmänna meningen -högljädt protesterade emot att hånskulle sitta dpaGnrinsAon fann hn Varg OT TA helstatsbudgeten, att deröfver fritt besluta, som 1 vore omöjlig att uppfylla. Det var först engelske understatssekreteraren lord Wo-l. exekutiön, emedan Helstatsbudgeten, efter. först detta yttrande, söm riktäde en lifliicke: är synnerligen behagligt eller för den Som mah vet har konseljpresidenten ge1: främmande sändebud rörande betydelsen at lj jalla upplysningar, som önskades vid dess I behandling och att han framdeles åter skulle). en behandling af denna punkt (slutet af denna sak varit enkel, klar Och otvetydig,: son som den sistnämnde icke förtjenar denl: TA a AR RR KR RO FR AU ER ägs sår te Vär SN ATS RI ban SSR RISE ES BA TREES EEE I RE ERNA EE RR RE RR ROSENS EN ENE RR OR RAKETER derpå; att hån vidare under den 24 Mars som församlingens, förhållande till denna att det var, oaktadt allt detta som hr Raas