Aftonbladet – 26 april 1861, sida 3

gen. Då yppigugten ull med TIECAOMmE! och rätternes antal tillväx:e, fann man tim men för coena för sen och förändrade der till kl. 4 eller 3 på efiern:iddagen. När ett folk har den heroiska tiden bakon sig och ernått lugn och välstånd, bibehålla det ej längre den gamlas enkelheten i ma och dryck; gästebuden bli talrikare, målt derna förvandlas tiil kulaser och dryckes gillen. Grekerna, romurhe och judarne suttc under den heroiska tiden till bords. Der grekiske borgaren åt med hela.sin familj : ett rum i bakre delen af huset, sittande pi stolar och bänkar omkring ett bord. Afvensi sutto hebreerna under måltiderna, Jikason de gamla egyptierna. Men småningom infördes till och med hos romarne den orien taliska. seden att vid måltiderna halfliega pi hvilobäddar. För grekerna, likasom för ro marne blef den lilla familjkammaren för trång; männen valde en sal i främre deler Jat huset och prydde densanima med dyrbare i mattor, blommor och vällukter. Hvilobäddarne voro tre kring borden, och på hvardera divanen togo vanligen tre personer före hvilka, stödjande sig på venstra arm: bågen, utsträckte fötterna bakom hvarandra och med högra handen togo för sig af de beqvämt färdigskurna rätterna. Den, som låg till höger, vidrörde med nacken sin ven stra grannes bröst, och hos de förnäma ir togo förtroliga vänner och gunstlingar denne lats. Som man icke åt någon soppa och ötträtterna serverades skurna, behö:de mar hvarken sked eller knif och gaffel; bords: dukar voro. likasom ännu i Orienten, okända. Den slef, som ditfört den bjudne eller som värden ställdes till hvarje gästs förfögande. tog före måltidens börjen sandalerna afden ues fötter, en avnan siaf fromräckte vatte: alt tvätta händerna med. Det gamla brukt att börja och sluta måltiden med religiös: ceremonier fortfor ända till sednaste tider. -IJudarne började och slutade med en bordeLbön. Grekerna och romarne togo vid slutet af den egentliga måltiden en klunk oblandadt vin till den goda demons ära; dryckeselaget inleddes med tre libationer, egnade å udarne, heroerna och den räddande Zeve. ikasom romarne började det egentliga drickandet först vid deserten, så följde på gre kernas hufvudmåltid och desert dryckeslaget (symposion), ty under det man åt afhöll ma sig från att dricka, för all göra det så mycket grundligare efteråt. Antingen värden i huse: eller någon dertill enkom vald tsymposiark tillblandade vinet, bestämde bägarnes anta: och storlek, ledde skåldrickandet och bör fjade skoliesången, till hvars fortsättning har uppmanade genom attlemna en myrtenqvist. an framställde äfven allehanda gåtor och tankeöfningar, och om man icke önskad någon förståndsverksamhet tillkallades danserskor och flöjtblåserskor. Afven judarnt lifvade sina gästabud med musik och sång. skämt, gåtor och dans. De rika sökte mycket som möjligt lysa med dyrbara bor servicer och dryckeskärl, många och utsök rätter och ett stort autal bjudna gäster. Hvarken greker eller egyptier och judu drefyo dock bordslyxen och fråsseriet så til: omåttlighet samt slutligen till oförnuft och djuriskhet som romarne; Redan på repu blikens sista tider bortslösade den berömdt skådespelaren Aesopi son hela sin rikedon på öfverdådiga kalaser, på hvilka bland an nat sådana rätter som näktergalstungor oci påfogelshjerna. serverades. De derförinna utfärdade lagarna mot yppighet förmådde e, inskränka fråsseriet. Ännu sednare, då läc kergommarne för en enda fisks skull gjorde långa sjöresor eller betalade en stor eftersökt fisk med mer än tusen riksdaler, antade man i Italien dammar, till hvilka ma genom kanaler inledde hafsvattinet, för at alltid ha hafsfisk i beredskap. Man anlad äfven artificiella ostronbankar, gödde snäc kor, hasselmöss och harar (dessa sistnämnd: : mörka burar). För ait 1iå gässens lefve mera välsmakande, fodrade man dem med ikon och dadlar. På Cesars tid var dei redan allmänt i bruk att kittla gommen mec ,åfogelsfjädrar, för alt på detta konstlade sätt iter tömma magen och derpå ånyo fylla hoaom. Bad och gymnastiska ölfningar före nåltiden blefvo spärt en nödvändighet, för att få erforderlig matlust, och för att reta örsten tog man sin tillflykt till ångbad. För itt skydda sig mot rus, åt man lupiner För öfrigt erhöllo drinkarne god färdighet i att Iricka. Kejsar Tiberius var en stark vinlrinkare; men prokonsuln Novellius Toruatus väckte hans bepndran för det han yragt konsten ända derhän, att han tömde åtta och ett halft mått vin i ett drag. Et -nda gästabud, som Lucullus gaf Pompejus ach Cicero, hvilka med afsigt först samma norgon inbjudit sig sjelfva, kostade merän 25,000 rdr. Den raffinerade tillredningen f många rätter gjorde en mängd kockar ich uppassande slafvar beböfliga; icke minIre kostsam var transporten, ty man hemade: påfoglarne helst från Samos, tranor från Melos, höns från Frygien, killingar från Ambrasia; unga tonfiskar från Bosporen, ål rån hbafsbugten vid Gibraltar, ostron från Tarent, stör från Rhodos, nötter från Thasos, dadlar från Egypten, ollon från Spanien 0. 8. V. (Slutet följer.) Rättegångscoh ra