Aftonbladet – 26 april 1861, sida 3

taga den påfliga regeringen. RYSSLAND. En korrespondent i Petersburg meddel: att, trots de officiella uppgifterna om du goda mottagandet af förordningen om ct lifegnas frigörande, underrättelser om u:brutna oroligheter ingått frän flera guverntmenter. Bönderna vilja cj veta af någoi utlösen af jorden, utan p alt kejsarcr skänkt dem de jordegor, jör hvilka ma fordrar lösen af dem. Isyrcnerhet skall de vara oroligt i guvernementerna i stora Rys:land. TURKIET. Från Serajewo telegraferas den 21 dennes. att alla konsulerna, på belullning afsina re geringars sändebud, be i sig till Mostar för att förmå montenegrincerna och insurgen terna att upphälva blokaden af Niksik. AMERIKA. På presidenten Lincolns befallning had: tre skepp med 500 mean och krigsammunition ombord afgått med förseglade instruk tioner. Såsom det tros voro de beordrad att afså till fästet Sumter. s Enligt underrättelser från Washington cv! den 10 dennes hade ett af förbundsregeringen afsändt ombud, som den 8 ankom tili Charleston, ieke blifvit insläppt i staden. utan måst med oförrättadt ärende återvändr till Washington. I Charleston vidtogos stor artade militäriska förberedelser till. mot stånd. Presidenten i södra unionen, Davis. hade uppfordrat Alabamas guvernör at uppställa en kontingent af 3000 man. Hura folken äta. Andra delen af A. W. Grubes Naturund Culturleben in vergleichenden Bildern? innehåller en artikel med öfverskriften Dic Mahlzeiten und Gastmähler der Völkert, u hvilken vi här meddela några utdrag. Ju råare en menniska är, desto mera liknar hennes måltid djurens; hon slukar likasom rofdjuret så hastigt och så mycket som möjligt blott af hvad som förmår stilla hennes hunger, och endast hungern är detsom drifver henne upp ur hennes tröga hvila och tvingar henne til jagt eller fiske. Då jag: och fiske på mångahanda sätt äro beroende af slumpen, af årstid och tid på dygnet, al väder och vind m. m., så är det vid en dylik sysselsättning ej att tänka på någon regelbunden indelning af måltiderna. Dennz börjar först vid nomadens kulturgrad, der kringvandrandet och betet, mjölkningen ock boskapens skötsel redan göra en noggrannare indelning ef tiden nödvändig. Först med åkerbruket erhåller hela det civiliserade lifvet ett fast underlag, och dåinträder derföre också en bestämd tid för måltiderna. Daglönaren och fabriksarbetaren slutligen. hvilka arbeta i: sina brödherrars lön, äro för sina arbets-och måltidsstunder hänvisade till bestämda timmar, icke. mindre än kontoristen och embetsmannen,läraren, handtverkaren och konstnären. — De amerikanska rödskinnen åtnöja sig med en enda måltid, när deras förråder äro på upphällningen. och män, qvinnor och barn täflahjeltemo digt och med godt mod uti att med tom mage gå till sängs eller till och med svälte i flera dagar. Men då de ha bättre tillgängar, hålles alltid en frukost och en sednare hufvudmåltid, hvilken vanligen blott består af kokade köttstycken och bakadt majsbröd. Vänner och goda grannar inbjuda hvarandra stundom på middagar, vid hvilka bönvälling och hundkött spela huvudrollen; och hvarvid äfven hustrur och flickor få inträda hyddan, ehuru. de, likasom hos nästan alla råa folk icke få äta tillsammans med männen. — Hos de afrikanska folk, som egna sig åt boskapsskötsel och åkerbruk, finner man äfven en stadgad ordning för måltilerna. I Akra, Sierra Leone och Loango (i vestra Afrika) håller man två hufvudmåltider, den ena på förmiddagen kl. 10 eller 11, den andra på aftonen kl. 6 vid solens nedgång. I Senegambien äter man strax efter det man stigit upp, derefter kl. 2 middag och slutligen helt sent, kl. 11 på rvällen, aftonvard.. Detta påminner om den örnäma Londonverlden, hvilken, efter. att sl. 5 eller 6 ha intagit den rikliga middags: måltiden, ändock låter supen följa derpå kl. 10 på aftonen. — Negerslafvarne på Cuba stiga upp med solen — kl. 6 — och arbeta i: morgonsvalkan två timmar, erhålla kl. 8 sin frukost och arbeta åter till middagen, då en timme förunnas dem till måltid och nvila; derefter fortsätta de arbetet till solens nedgång kl. 6 och koka sjeltva sin aftonmåltid. Kineserna i Pinang (prins Wales ö), hvilka ega plantager, fåta på samma ält sina kulies äta frukost kl. 6, kl. 11 taga ettmellanmål och kl. 6 på aftonen efter slutadt arbete hålla hufvudmåltiden. — Alt efter som dagen förlänges in på natten och man iöljaktligen stiger sednare upp på morgonen; inträffa måltiderna på sednare timmar. Under medeltiden åt man nästan allmänt sin middag kl. 11 f. m. och. qvällsvard kl. 6 på aftonen; småningom förlängde man sin dag, och hufvudmåltiden framsköts till. kl. 12, 1 och 2, så att aftonmåltiden äfven måste framflyttas till kl. 8. I de tyska sjöstäderna och äfven här och der vid Rhen äter den rikare och förnämare verlden frukost kl. 10 och intager sin diner efter franskt bruk kl. 4, På ett engelskt eller nordamerikanskt värdshus är det svårt att erhålla frukost före kl. 8—9, emcdan mön äfven äter sent middag och qvällsvard, och i de stora städerna allt ännu är rörelse till midnatt. Den kinesiskå småborgaren håller redan kl. 9 sin frukost och kl: 5 eller 6 sin qvällsvard (hos de förnäma den egentliga hulvudmåltiden); men stiger lidigåre upp än engelsmannen och går till sängs strax efter kl. 9 på aftonen. På Pekings gator är det på sommaren redan kl. 4 på mörgonen och om vin