Aftonbladet – 26 april 1861, sida 2

mens ljus, som måste fram, utsläckte för de vanlottadehoppets lilla fackla äfven på denna väg. Småsillen skall ju också stå på tillväxt: den bör blifva stör, blifva veritabel gråbenssill... Derföre anbefaldes så grofva maskor i garnen att småsillen-i dem icke kunde fångas. ; Nu ligger det naturligtvis utom de olärdas synkrets att bedöma ändamålsenligheten af dessa åtgärder, eller om denna småsill är af samma species eller blott af samma genus som den stora sillen, hvilken synes hafva öfvergilvit våra kuster, men nog fälla de erfarne fiskrarne här sjelfva den på århundradens traditioner och erfarenhet grundade domen, att hummern lika litet kan utfiskas eller genom fisket minskas som oceanen kan utpumpas och att småsillen eller den s. k. bresslingen, om den ställes på tillväxt, lika litet blir stor gråbenssill som katten, om han ställes på tillväxt, blir ett lejon, mopsen en bulldogg och kräftan eller räkan en hummer, ehuru hvarje af dessa äro af samma slägte. Hvad som i dessa saker emellertid ligger klart för hvar och en; som vill. kasta en pröfvande eller blott intresserad blick på dessa kusternas sorgliga förhållanden, är det att staten, som ed uppoffring af stora summor sökt och söker upphjelpa det s. k. storfisket, hvilket åtminstonehittills icke gifvit något gagnande resultat för det allmänna, deremot beröfvar den fattigare delen af fiskrarne det väsentligaste medlet för deres-nödiga uppehälle och möjliga, förkofran, utan att staten varit betänkt på att genom andra utvägar skaffa den svältande befolkningen något vederlag. —