Aftonbladet – 24 april 1861, sida 3

Article Image
2 Art. . s 5. En hvar, som innehar och inlemnar rättfår gen lånbar pant, bestående af guld, silfver, ju veler, koppar, tenn, messing, jernvaror, säng. gångoch linnekläder, jemte mindre husgeråd varor och lösegendom af den beskaffenhet, at panten under lånetiden ej är underkastad för skämning och icke är svår, ömtålig och ovig at flytta och inrymma, är berättigad att derpå er hålla penningelån till det belopp, som panten beskaffenhet och värde i låneväg samtinrättnin fens säkerhet medgifva o. s. v. samt Till e var, som pant inlemnat, utgifves lånesumman utan att egares eller låntagares namn efterfrå Huru skall man dessutom kunna vederbörlige: vaka deröfver, att påbudet alltid efterlefves Skola särskilda vaktmästare anställas, för att mer tillbörlig noggranhet observera de många daga till flera hundradetal uppgående lånsökandes an sigten och kläder, till förekommande af att in gen må tre gånger infinna sig för att begär: lån? Huru skulle man t. ex. bärfsig åt, om er madam först på morgonen kl. 9 infann sig oci begärde 2 lån, men sedan kl. 12 återkom så för ändrad till utseende och kostymering, att hor svårligen kunde igenkännas, och ter begärd två lån? Huru skola de tvister slitas, som t. ex kunna uppstå af den anledning, att någon a pantlåneinrättningens vaktmästare tror sig hafv: sett en: person på morgonen en dag hafva be kommit 2 lån, och sedan iror sig i någon längre fram på dagen inkommande igenkänna samm: pan men denna nekar härtill? För öfrigt hvilken orättvisa innebär det icke, attt. ex. för vägra en fattig husfader eller husmoder, hvilker kan behötfva en liten summa enningar till hy ran eller någon annan oundviklig utgift för da gen, men som vill belåna en sked, en rock ocl några små bohägsting för att få medel dertill den hittills åtnjutna illiga rättigheten att få be låna sina saker på 4 eller 5 olika sedlar, i afsigt att sedermera kunna återinlösa dem den ena et: ter den andra, i mån som tillgångarna det med: gifva! Lika orimligt och orättvist förefaller de: att t. ex. förbjuda fyra i en stuga vid Ladugårds: landstull eller Hornstull tillsammans boende gummor, hvilka möjligen en dag kunna vara i be hof att få belåna ett par persedlar hvardera, at! låta en enda af dem ombesörja alla lånen, sam till följd af den nu stadgade föreskriften tving: dem alla fyra att gå den långa vägen till pant låneinrättningen. Maångraldi a dylika förhållan den skulle kunna andragas, hvarigenom förfång eller lidande och besvär komma att tillskynda: allmänheten, och likväl torde i längden jus: free emot hvilka det obetänktastadgan et dock varit riktadt, erfara minsta olägenhe ten af hela åtgärden. Om en sådan äfven nåKR dag skulle vilja göra 20 till 30 lån, så beöfde han blott för att kringgå stadgandet, härvid anlita 10 till 15 pojkar flickor eller gummor, hvilka han lätt nog kunde få till sitt biträde för en, ganska ringa betalning. Redan de första dagarna, ifrågavarande påbuc tillämpades, lära flera ledsamma förvecklingar och olägenheter för de fattiga lånsökande deraf hafva uppstått. Så t. ex. berättas bland annat. hurusom en stackars hustru, som hade en för henne kär sak pantsatt, och för hvars pantsedel just sista förfallodagen var inne, skall hatva infunnit sig med en schal och något annat bohagsting för att belåna dessa båda persedlar, i afsigt att med de derför erhållna penningarne utlösa sin gamla pant, hvilken var belånad med 7 rdr. Hon hade härvid dock det missödet att hennes båda till ny belåning erbjudna pantsaker icke värderades högre än 5 rdr tillsammans. I sitt bryderi lärer hon då hafva sökt att få belåna en liten ing men som hon redan erhållit 2 lån förvägrades henne sådant och den pant-hon sökt rädda förföll ohjelpligen till gren ng på auktion. Afven säges redan vid åtskilliga tillfällen den i allmänhet mera obildade samhällsklass. som utgör pantlåneinrättningens vanligaste kunder, hafva på ett temligen grofkornigt sätt gifvit tillkänna sin förtrytelse öfver deti dess tanke alltför egenmäktiga och obilliga budet. Att begå en dumhet kan stundom vara ursäktligt, men att framhärda deri sedan man nödgats inse sitt misstag, är oförsvarligt. Med tillämpning häraf torde drätselkommissionen göra klokast uti att så fort som möjligt återtaga sitt förhastade anslag och låta allt i tysthet återgå till det gamla. Hon skulle på sådant sätt undvika obehaget -att. få -en af henne vidtagen åtgärd formligen ogillad från högre ort. Svårligen torde nemligen öfverståthållareembetet, hvarunder drätselkommissionen närmast lyder, kunna stadfästa hennes här ofvan omförmälda påbud; och nästan otänkbart är det att regeringen, om underdåniga besvär deröfver anföras, skulle kunna lemna lessa utan afseende. E.

24 april 1861, sida 3

Thumbnail