Aftonbladet – 24 april 1861, sida 2

men endast för att så mycket snarare få berätta att det skulle bli ett äkta par af madam Guri och Jörgen Kox. Under tiden höllo sig karlarne på afstånd från de Hemmavarande qvinnfolken. De förre hade många bestyr för aftonen. Inne i patrons enskilta -rum stod. Jörgen Kox tidigt på morgonen med sin svarta örnfjäder under armen. Något. slags blyghet med afseende på ärendet kunde icke komma i fråga. Han talade alltså frimodigt: Jag vill säga hederligt ifrån hur det är. Jag ärnar slå mig på stadighet och bli en annan man från den dag i dag är. Min håg har fallit på madam Guri Anundsson. Hon har sagt ja — myndig är hon och egen målsman, så att ingen har väl stort att göra med hvad hon företar. Men icke lyster det mig att röfva henne. Derföre frågar jag i all höfvidshet när patron kan umbära henne? Ju förr det sker, dess bättre för mig. Guri har redan talt med mig. Jag har sagt henne min tanke, som är den att hon får ångra sig. Men, som sagdt, hon är sin egen målsman. När j har hemmet i ordning åt henne, så säg till! Jag lägger icke hinder i vägen, och jag vill önska att ert uppförande i framtiden visar att det är jag som haft orätt.4 Det vill jag visa, herre! Jag är icke alldeles så dålig som det ibland syns. Jag har haft olyckor och sorger?... här gick en stark vibrering genom rösten, och det drog sig liksom en dimma öfver ögonspelet... j Arligt bekändt, tillade han: jag har komj mit att dricka mycket, för att slå bort de j der a och lefvat brusande i många ; länder bland många folk. Men nu svär jag j att jag har åtminstone ett rättskaffens uppi såt. Jag vill bli en redlig undersåte under