Aftonbladet – 24 april 1861, sida 2

STOCEHOLM den 24 April, De uttalanden, som nyligen egt rum uti engelska parlamentet med anledning af en interpellation rörande den dansk-tyska frågan, ha på ett särdeles slående sätt bekräftat den åsigt vi flera gånger uttalat, att den olitik .danska ministåren på sednaste tiden följt, de medgifvanden den gjort, de bemedlingsförslag den utarbetat, skulle vara egnade att försvaga den danska saken, i det den klara och rediga ställning, som den fick medelst den i enlighet med tyska förbundets fordran utfärdade kungörelsen af den 6 November 1858, hvarigenom helstatsförfattningen upphäfdes för Holstein, genom den nyaste danska politiken blifvit betydligt intrasslad och oredig, så att de mot Danmark vänskapligt sinnade kabinetternas uppfattning af hela frågan blifvit mycket osäker och förvirrad. Lord John Russells sednaste yttranden i parlamentet bära tillräckligt vittnesbörd derom, huru öredig hans uppfattning af det hela numera är. Man hör honom i åtskilliga historiska anmärkningar blanda ihop Slesvig och Holstein, sedan man ännu förlidet år sett honom i en not till kabinettet i Berlin så klart skilja mellan dessaländers ställning (i öfverensstämmelse hvarmed han äfven i slutet af sitt tal säger att Slesvig är ett alldeles danskt land); han visar sig nu obekant med det faktum, att danska regeringen redan fullgjort sitt 1852 gifna löfte om en helstatsförfattning och att denna under flera år var i gällande kraft och verksamhet; han röjer en stor oklarhet i afseende på de fordringar, som Tyskland sednast gjort till Danmark. och på betydelsen och omfånget af de förslag, som blifvit framlagda i Itzehoe. Det är oss ett stort nöje att finna det danska ministeriella Dagbladet med anledning al den ifrågavarande underhusdebatten nu yttra sig i full öfverensstämmelse med den mening vi på den sednare tiden uttalat, och förklara att det icke är genom macchiavellistiskt konstig politik, utan genom att göra saken så enkel och klar som möjligt, som danska regeringen kan hoppas på sympatier och understöd från andra makters sida. Dagbladet säger, att man måste draga moralen af det som passerat i underhuset, af de misstag och missförstånd, som der framträdt, och att det isynnerhet är två saker, på hvilka man måste fästa uppmärksamheten så kraftigt som möjligt, för att de riktigt må kunna inpregla sig i det allmänna medvetandet: Den första saken är att den dansktyska frågan är. alltför invecklad och obegriplig att kunna någonsin bli riktigt uppfattad af utländska statsmän, för hvilka den aldrig kan bli annat än en sak af underordnad betydenhet... Det är af största vigt att frågan bringas in i så enkla, klara och åskådliga former som möjligt. Från danska sidan kunna vi naturligtvis icke afklippa den traditionella tråd, som en gång är hopspunnen och intrasslad, men vi kunna åtminstone akta-oss för att slå nya knutar på den. Af ett sträfvande härtill märker man ej något spår. Historien om 13 i förslaget till en provisorisk författning för Holstein är bara ett exempel bland många på hvad som för oss — hvilka känna och lefva i denna fråga — kan se ut som mågonting fint, men hvad som för utlandet är obegripligt och blott åstadkommer begreppsförvirring. Man skall säga hvitt eller svart och ej leta efter en nyans af grått, svara ja eller nej och ej anstränga sig för att utfinna någonting midt emellan. Den andra moralen är denna: här sen 1 huru det hänger ihop med denna utlandets sympati, som man samlar i förråd, men aldrig kan begagna; här sen I hvad-nywta och frukt man skördar af att visa beredvillighet att gå till mötes utlandets framställningar och att mottaga -utländska kabinetters anbud om bemedling. Att vårregering om hösten 1860 på Englands uppmaning tillställde det ett bemedlingsförslag, som England skulle ega att framföra, derest det ville erkänna det såsom sitt eget, förvandlas nu i engelska parlamentet derhän, att danska regeringen har begärt engelska kabinettets bemedling för ett förslag, som England ansåg vara för motparten oantagligt. Att vår regering har gång efter annan fogat sig efter de främmande kabinetternas önskningar, förvandlas nu till att det finns mycket .som är berättigadt i begge parternas fordringar, men också på begge sidor betydlig öfverdrift och brist på försonlighetsanda. År ett sådant orlof verkligen värdt några uppoffringar? — Vi anse det icke så, och vi hoppas att lord John Russells tal må ytterligare stärka regeringen i det beslut, som holsteinska ständernas handlingssätt måste ha framkallat, nemligen det, att nu ej längre försöka medla och gifva efter, utan att handla. Det finns en sak, som engelska folket, engelska styrelsen och troligen hela Europa alltid egna sympati och aktning åt — och det är viljan. — När en liten nation, som strängt håller sig: vid sin rätt, säger: Jag vill! och handlar derefter, utan att se hvarken åt höger eller venster, så kommer både respekten och i nödfall understödet: K. M:t har under den 12innevarande månad förordnat löjtnanten G. O. de Laval att,