Aftonbladet – 24 april 1861, sida 2

SOr, Bastrisk teber och tyllerrgalenskap:. en maren H ; MUSIK. Hr Smetanas soir6 i går afton å stora börssalen lemnade åhörarne tillfälle att ytterligare stadfästas. i det fördelaktiga omöme om hans talang, hvilket efter hans föregående uppträdanden gjort sig temligen allmänt: gällande. Hr Smetana spelade en :Allemande, en gigue ur Händels F-mollsuite,: Lied ohne Worte af Mendelssohn, en tarantella af Chopin samt, tillsammans med hrr dAubert och dArien, en trio för pianoforte, violin och violoncell af Rubinstein, -och Beethovens Kreutzertillegnade sonat för violin och piano tillsammans med br dAubert.. .. Måhända hade -hr Smetana tillfälle ätt lägga de vackraste sidorna af sitt konstnärsskap i dagen vid utförandet af Händels högst intressanta och för dess karakteristiska rytmik så särdeles utmärkta gigue, hvilken hr Smetana efter en framropning hade artigheten att gifva omigen, samt i föredraget af pianostämman i den Beethovenska, sonaten, som vittnade icke blott om en utmärkt teknisk talang, utan äfven om den mera sällsynta: förmågan att både uppfatta och kunna återgifva det rika poetiska elementet deruti, i dess mångfaldigt skiftande nyanser. Äfven hr dAubert inlade en utmärkt förtjenst i återgifvandet af det högst maktpåliggande och svåra violinpartiet i denna komposition; som emottogs med det mest odelade bifall. Af rll Amalia Walin hade man nöjet höra sjungas åtskilliga romanser af Geijer, Lindblad och Mendelssohn med: den smak och-den sanning i uttryck man är van att återfinna hos denna talangfulla sångerska. Hr Uddman gaf i söndags middag med biträde af Iyriska scenens sujetter en musikalisk mating i De la Croix salong; hvilken var så talrikt besökt som utrymmet medgaf. Programmet bestod uteslutande af sångnummer, hvaribland, utom åtskilliga qvartetter m. m., må nämnas den genialiska duetten ur Cimarosas Hemliga giftermålet emellan Geronimo och grefve Robinsone, hvilken emellertid tager ensynnerlig komisk kraft-och brio i anspråk vid utförandet och hvaremot den svarta fracken och hvita halsduken för. tillfället måhända lade något hinder i vägen, några särdeles vackra kupletter ur Lortzings opera Vapensmeden med värma i uttrycket sjungna al matingifvaren, den intagande fruntimmersduetten ur Frondörernast tredje akt samt slutligen -Dupuys trio tAgander, Pagander och Winberg, hvari. jemte den friska humorns och den varma vänskapskänslans uttryck man äfven återfinner denna klagan öf ver att glädjens ögonblick så hastigt flykta, denna sorg i rosenrödtX, som var ett så egendomligt drag i våra äldre melodiösa så kallade dryckesvisor, hvilka nu till stor del fått lemna plats åt andra af mera flack och ytlig art. Direktör Baucks musikhistoriska föredrag i måndags afton hade till föremål Joset Haydn. En utförlig skildring egnades åt den utmärkte mannens lefnadsöden, hans försakelser och förödmjukelseri ungdomen, arten af hans konstnärslynne, hans mäktigt ingripande och reformerande verksamhet i och för instrumentalmusikens utbildning och framåtskridande och huru han förstod att åt den lärda musikens ofta tunga former gifva en mera lätt och allmänfattlig karaktler. Åtskilliga af Haydns kompositioner utfördes äfven, nemligen en aria, kallad Sympatien, sjungen af mll Zuleima Hahr med mycken smak och musikalisk uppfattning, en trio (dödsbetraktelser) utförd af milna Frykholm, Holmberg och hr Öberg samt slutligen adagiotur C-dur-qvartetten, innehållande de hänförande variationerna öfver österrikiska folksången, som spelades af hrr A. och H. Pettersson, Körling och Hylen, hvilka ensemblestycken äfven gåfvos med synnerlig omsorg, och begärdes de sistnämnda variationerna omigen, då den sednare delen deraf äfven ånyo spelades. Såancen var som vanligt ganska talrikt besökt och bevistades jemväl af hertigen af Östergötland. TR IKRSA