Aftonbladet – 24 april 1861, sida 2

här och hvar, dominerade af någon högre plats, der gnistrande bloss, spel och dans företedde en af. dessa böljande fester, hvilka så ofta nedgingo i blod. Den festlighet, hvarom här talas, stod nu i sitt högsta flor. Alla slags danser hade Jörgen Kox dan. sat med sin sedan några timmar ringfästade brud; och hön, i högblå kamlottströja med hvitrosig kjortel, öfver hvilken en mindre at lika tyg med tröjan var uppfästad, såg så vacker och storpräktig ut,-att Jörgen väckte cen allmän och häftig afund. Men ingen lörde dock se på madamGuri med olofliga: blickar, åtminstone i dag, ty det utgick sådana flammor ur Kox bruna ögon att den gula emaljen verkligen tycktes bränna, och det ver icke rådligt att förvandla hans kärleksrus till ett vredens rus. Kom ut på klippan, min kära, detlyster mig att se din bild i vattnet!? sade älskaren. Och de gingo ut till vattenspegeln och speglade sig båda. ; SDu är också vacker, Jörgen?, svarade Guri till tacksamhet för någon artighet, men du är precist lik de hemlighetsfulla röfvarhöfdingarne, som det står taladt om i sagböckerna:? Och du liknar den förtrollade prinsessan i visan; och än mer skall du bli lik henne, när du fått sömma dig kläder af det föda silkestyget, som jag har, och då du fått sätta på dig mina tre gullkedjor och mina rubinspännen. Dessutom skall jag bekosta dig tre tums långa örringar med demantklockor, som dingla ända ned på halsen, och ett dubbelgullhjerta, som kan lysa öfver bröstet på dig, så att ingen får vara din like. Jörgen Koxs qvinna må stå öfver alla, liksom han sjelf står öfver alla i sin kast... Se bara hur karlarne gå ur vägen