Aftonbladet – 22 april 1861, sida 2

kedjan mellan köparen och varan, den så kallade vadkungen, hvars titel har följande uppkomst. j å man ifäldsta tider fångade sillen endast med garn, hade man vid 1770-talet hunnit dithän att man kommit i gång med vadarne. Längden af dessa beräknades i allmänhet till 100 famnar och 12 famnars djup, men det fanns de som gingo ända till 144 famnar i längd. Dessa senare voro sammansatta af 48 dukar, hvardera af 3 famnars bredd. Linorna vid hvarje arm voro 400 fumnar långa. Vaden utlades så långt som möjligt-kring stimmen och drogs, sedan sillen med buller blifvit indrifven deri, till land förmedelst tvänne vindspel. I en sådan vad funnos vanligen 12 eller 18 delegare, af hvilka en, utnämd till befälhafvare för det hela, erhöll namn af vadkungent; Fra AL Stundom förenadessig flera vadiag, alltså flere majestäter, liksom det tillgår i krig, der en gemensam fiende imgifver ett gemensamt intresse, .ehuru fienden här bestod af de enfaldiga sillstimmarne. Vid dessa stora härnadståg sammanband. man vad vid vad, så att de tillspärrade hela. viken, då-all den bekrigade sillen, som fanns: derinne, måste ge sig tillfånga och låta upp hemta sig af de små vadarne. Vid sådana lyckliga fall kunde i en vad fångas ända ill 1.200 tunnor i ett kast. 3 Stundom fingo dock vadkungarne tillfälle att besanna det gamla ordspråket att Csnålheten bedrar visheten. Derigenom alt man instängt för mycket sill i vaden hände de: utt varpet icke kunde. dragas i land. Den stockade sillen dog och blef lig; vande på nafsbotinen: att förruttna, och NN sädant sätt singo hundratusentals tutnor sill årligen för.